Draksådd

Ibland (egentligen för det mesta) undrar jag varför vi alls prenumererar på ÖT. Idag igen fick jag orsak att ta mig en allvarlig funderare på varför vi alls stöder eländet med vår prenumerationsavgift. Och nu talar jag inte ens om det fullständigt vidriga drevet mot Kyrkhelgen och Ray Baker som ÖT startade. Nej, nu handlar det (igen en gång) om en livsstilsartikel skriven av Jeanette Östman där sexualterapeuten Malin Wiik-Norrmann svarar på en fråga om att "skaffa" barn eller inte.

Den som ställt frågan är en uppenbart förvirrad kvinna i 30-årsåldern som blivit bedragen av tanken om självförverkligande och den i världen regerande själviskheten. Kvinnan i fråga velar mellan sitt orealiserade moderskap (och de samvetskval och den fruktan för kommande ånger detta framkallar) och viljan att leva sitt självcentrerade liv i njutningar, upplevelsejakt och "egentid". 

Svaret som ges är att "Inget av det du skriver är fel" och att de självcentrerade planerna personen i fråga har är "fantastiska".

Som sagt: Varför prenumererar jag på det här eländet?

---

Idag talas det mycket om vårt ansvar för kommande generationers möjligheter att leva på en oförstörd jord. Det är bra. Vi har ett sådant ansvar, och det behöver vi vara medvetna om. Men samtidigt glömmer vi bort att vårt absolut största ansvar inför kommande generationer är att se till att det faktiskt finns kommande generationer! Den uppgift Fadern gav oss att uppfylla jorden står fortfarande fast.

Som jag skrev i en text om ÖT:s drev mot Kyrkhelgen brottas vår värld (speciellt västvärlden då) idag med många problem. Men det kanske största av dem är egocentriciteten. Alltså att Kung Jag ska vara i centrum och att Kung Jag ska få allt som vi anser att Kung Jag har rätt till. 

Detta syns i fråga efter fråga, men jag undrar om det blir tydligare på något annat område än just detta. 

Nu ska ingen missförstå mig. Också här gäller givetvis att alla har rätt att inrätta sina liv som de vill. Om en människa vill leva i självisk njutning under sina fertila år och låta bli att "skaffa" barn så får de givetvis göra det. Men här gäller lagen om sådd och skörd. En människa som väljer själviskheten ska sedan inte komma och klaga över ensamhet och andra självklara följder som oundvikligen följer på den. (Och notera nu mycket noggrant att jag inte alls skriver om sådana som är ofrivilligt ensamma och därmed inte kan få barn! Det är ett helt annat kapitel.)

Det jag reagerar på här är de fullständigt usla råd som ges i artikeln. Att kalla själviskhet och självcentrering för rätt och fantastiskt är bara för bedrövligt. Men det blir förstås så när själviskheten och självcentreringen har blivit det nya normala och det som vi bör sträva efter. 

Det är en sjuk värld vi lever i.  

---

Ett mer korrekt svar då, hur skulle det ha kunnat se ut? 

Jag skulle kanske ha svarat på följande sätt: Livet består av val, och många av dessa val får långtgående följder för oss. Inte minst valet att ta emot ett barn eller att inte göra det. Det är bara du som kan göra detta val för egen del, och när du gör detta val behöver du vara medveten om att det du väljer samtidigt innebär att du väljer bort det andra alternativet. Ur ett kristet perspektiv ser vi erbjudandet att få leva vårt liv i det Gud har ordnat för oss, alltså ett liv där vi ger rum för nytt liv och där vi är med och verkar för mänsklighetens framtid. Detta innebär samtidigt att vi måste ge upp en del av vår bekvämlighet. Det handlar helt enkelt om att offra vårt eget liv, vår själviskhet och vår tid för en annan människa. Samtidigt får vi tillfredsställelsen och glädjen av att se ett nytt liv växa fram, utvecklas och blomstra och samtidigt kan vi veta att vi gör det som Gud har skapat oss att göra.