Om kyrkans kärnbudskap

 Jag hann redan hoppas att mediadrevet kring Kyrkhelgen skulle ha avtagit, men med en ny vecka går drevet igen upp i varv, denna gång i form av en del insändare. Målet är, som tidigare konstaterat, helt klart att tysta Ray Baker och se till att bara ett perspektiv får komma fram i denna fråga. 

Trots att en dylik debatt på många sätt är jobbig, speciellt för de inblandade, finns det ändå positiva saker med den också. Då talar jag förstås inte om Monika Pensars fullständigt förvirrade insändare i gårdagens ÖT, en text som det inte ens med bästa vilja går att hitta någonting positivt med. 

Nej, jag talar om Bo-Göran Åstrands uttalanden och nu senast insändaren skriven av Benjamin Häggblom och Sini Aschan, båda församlingspastorer och "Borgå stifts kontaktpersoner för jämställdhet och likabehandling". Nu kanske någon hoppade till en aning. Vad kan det möjligtvis finnas för positivt med detta? Svaret är givetvis att det blir klart var dessa personer står. Det blir nämligen fullständigt klart att dessa tre, och många andra med dem, står för en helt annan religion än kristendom. 

Häggblom och Ashan skriver i sin insändare att "Likabehandling hör till kyrkans kärnbudskap". (Nu borde ALLA ha hoppat till!) Kyrkans kärnbudskap är nämligen INTE likabehandling. Vår kyrka har två kärnbudskap, nämligen Lag och Evangelium. Och ja, inför lagen är vi alla lika, så där kommer likabehandlingen givetvis med. Liksom när det gäller Evangeliet, som också det är till för alla. Men någon flummig tanke om en likabehandling som står fritt för sig, utan bakgrund i Lagen och Evangeliet, det är inte kyrkans kärnbudskap. 

Lagen dömer oss alla som syndare till döden. Oberoende av vad vår synd består i. Girighet, själviskhet, olika former av sexuella synder (dit, ja, också utlevd homosexualitet hör), stöld, uppror mot föräldrar och framför allt mot Gud osv, osv. Här står vi alla alltså inför en fällande dom. Den helige och allt igenom rättfärdige kan inte tåla synden, och därför kan ingen av oss bestå inför honom. Likabehandling, javisst! 

På samma sätt med Evangeliet. Utan att någon av oss har förtjänat det ges oss syndernas förlåtelse för Jesu Kristi skull genom dopet och tron och för alla som erkänner sig vara en syndare och som vill överge sin synd. Likabehandling, javisst! För alla finns också, i Evangeliet, kraft att få till att överge sin synd och leva i enlighet med Guds vilja. Även där likabehandling! Och ja, vi kommer givetvis alla att falla eftersom vi fortfarande alla är syndare, men för den som faller gäller alltid det att vi får falla i Faderns händer. Igen: Likabehandling. 

---

Även om det är oerhört tragiskt att se präster och biskopar falla bort från den kristna tron är det ändå, på sitt sätt, positivt att de inte längre seglar under radarn utan öppet erkänner sitt avfall och att de numera bekänner sig till en annan religion. (1Petr. 4:17-19.)  

---

Ibland talar Bibeln om den onde som "ett rytande lejon" (1Petr. 5:8) som går omkring för att se vem han kan sluka. Denna bild är så oerhört träffande eftersom vi vet att lejon jagar på så sätt att de studerar en flock, utser de svagaste individerna och attackerar dessa. I Svenska Yle-artikeln jag tidigare skrev om nämndes KU och Karleby Svenska församling. Sedan dess har KU fallit. I Häggbloms och Aschans text nämns därför nu bara Karleby Svenska. 

Det är en stor kraftmätning på gång just nu, och vi har alla en uppgift i denna. Jag uppmanade senast till bön för arrangörerna, och denna uppmaning finns det all orsak att upprepa. Be för Karleby Svenska församling och dess kyrkoherde! Det rytande lejonet har nu siktet inställt här, och det kan bli väldigt tufft.