Berusade av helig glädje!

 Det finns ett bibelord i Efeserbrevets femte kapitel som jag har läst många, många gånger men tydligen aldrig riktigt förstått förrän igår kväll. Ordet lyder: "Berusa er inte med vin, det leder till vårdslöshet. Låt er i stället uppfyllas av Anden och tala till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger. Sjung och spela för Herren i era hjärtan. Och tacka alltid vår Gud och Far för allt i vår Herre Jesu Kristi namn."

Vi (jag och ungefär 1350 andra) som var med på Kyrkhelgens festkväll i Karleby kyrka igår fick vara med om något verkligt unikt. Redan när vi gick in i kyrkan märktes det att stämningen var speciell. Det var en känsla av glädje och gemenskap som sedan bara växte sig starkare under kvällen med undervisningen i Guds ord, vittnesbörd om vad Gud gör i den muslimska världen och framför allt i lovsången till Herren för hans stora gärningar. Det är svårt att beskriva det och det låter sig knappast göras med ord, men det kommer ganska nära om vi säger att när vi gick ut ur kyrkan var vi kollektivt berusade av en helig glädje i Herren.  

Ordföranden för arrangörskommittén beskrev det vi fick vara med om mycket kärnfullt: "Det är märkligt hur mycket Herren kan göra på en så kort tid". (En och en halv timme.)

Det var som sagt något unikt vi fick vara med om, vi som var där.  Det var mer än en upplevelse, och absolut mycket mer än en känsla. Även om glädjen är en känsla. Vi fick vara med om ett möte med Herren, och det är intressant att resultatet av den beröring vi fick uppleva framför allt var just glädjen och en stark känsla av samhörighet. Den här glädjen, den gjorde någonting med oss. T.ex. just då betydde de gränser vi människor dragit upp mellan oss absolut ingenting. De kommer säkert att bli verkliga igen, men det var härligt att för en gångs skull få se hur Herren ser på oss och våra fållor och gränser.

Det speciella med detta glädjens rus är att det inte ger någon baksmälla. Just nu mår åtminstone jag bättre än jag har gjort på länge.