Om den oöverstigliga motsättningen

Vår tid brottas med många problem, men ett av de absolut största är egocentriciteten. Alltså det att Kung Jag är alltings mått och mål. Ett ord som beskriver detta på ett bra sätt är "självförverkligandet", något som idag ses som det högsta goda. Jag måste få det jag vill ha, jag måste få göra det jag vill och jag måste få möjlighet att föreverkliga min fulla potential. Och om jag befinner mig i en situation där jag upplever att detta inte sker behöver jag ta mig ut ur den situationen och se till att jag får det jag har rätt till. Oberoende av om det handlar om mitt jobb, det jag gör på min fritid eller t.o.m. mina nära relationer.

Kung Jag har rätt till detta, och då måste Kung Jag få det Kung Jag har rätt till. I want it all, [and] I want it now, för att citera popgruppen Queen.

Detta är, föga förvånande, inte den kristna inställningen till livet. Det är, faktiskt, tvärt emot den kristna inställningen. Den handlar inte om självförverkligande utan tvärtom om att förneka sig själv. Jesus säger detta tydligt i Matt. 16:24 ff: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det. För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?"

 Den kristna inställningen är inte att vi ska leva med jagets bästa som mål utan att vi ska leva för vår nästa och med hans och hennes bästa för ögonen. Och framför allt med evigheten för våra ögon. Bibeln talar om  att vi kan behöva lämna bort och avstå från vissa saker för att få det eviga livet. Jesus uttrycker detta på ett nästan grymt sätt i en bild han använder (och notera att han här talar i bilder!) t.ex. i Mark. 9:43 ff: "Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet stympad än att du har båda händerna kvar och hamnar i Gehenna, i elden som aldrig slocknar. Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet halt än att du har båda fötterna kvar och kastas i Gehenna..."

---

Detta är vad debatten om hbtq-ideologin i grund och botten handlar om. Notera att ingen försöker säga åt någon hur han eller hon bör leva. Var och en får givetvis själv bestämma det så länge ingen utomstående tar skada. Men det går helt enkelt inte att förena den in absurdum jagcentrerade hbtq-ideologin med den kristna tron. Det går bara inte.

Den avgrundsdjupa skillnaden syns bra i dels ÖT:s intervju med Kaj Korkea-aho och det Ray Baker säger i Youtube-videon jag länkade till i min senaste text.

Skillnaden är, kort sagt, vem vi vill behaga. Kung Jag eller Kung Jesus. Samt om vårt fokus är på nuet ("I want it all, I want i now") eller om vi lever för den tillkommande världen. Ray Baker, som onekligen har fått ett tungt kors att bära, säger det klart och tydligt: "Men jag tycker det är värt att göra de ansträngningarna som man måste göra för att leva ett liv som behagar Gud. Och det är det som jag vill göra." Om du läser det Kaj säger ser du att det han säger är det rakt motsatta.