Rent ut sagt patetiskt!

Det blir allt tydligare att när hbt-ideologin kommer in genom paraddörren går både logiken och förståndet ut genom bakdörren. Det senaste beviset på att det är så här det fungerar är reaktionerna på Norra Finlands förvaltningsdomstols utslag i frågan om kyrkan har rätt att varna/straffa präster som bryter mot kyrkans linje och viger samkönade par. Domstolen knäpper Uleåborgs domkapitel på näsan och gör det klart att kyrkan, i den nya situation som uppstått efter 2017, inte får ta till disciplinära åtgärder mot sådana präster. I diskussionerna som följde på utslaget har det framförts att kyrkomötet (KM) inte i dagens läge klarar av att ta något beslut, varken för eller mot vigsel av samkönade. Detta är emellertid bara ett dribblande med ord i avsikt att förvirra och slå dunster i ögonen på oss kyrkomedlemmar. KM har flera gånger, åtta om jag inte är felunderrättad, sagt nej till att viga samkönade. Att i en sådan situation kräva att KM borde säga ja till att inte viga är ju fullständigt galet. I en fråga där svarsalternativen är ja eller nej innebär automatiskt ett nej till att viga samtidigt ett ja till att inte viga. Det här är inte svårare än så. Dessutom har kyrkans linje i äktenskapsfrågan alltid varit klar. Riksdagens beslut år 2017 ändrar inte på det och kan inte innebära att kyrkan på något sätt borde ta något nytt beslut för att ha en gällande linje.

Men som sagt går både logiken och förståndet ut när hbt-ideologin ska in. Diskussionen som förs just nu är inget annat än ett desperat dribblande från tillskyndarnas sida för att inte striden, ur deras synvinkel, ska vara förlorad. Sett från sidan är deras försök rent ut sagt patetiskt.

Problemet, ur kyrkans synvinkel, är emellertid att förvaltningsdomstolen beslöt att kyrkan inte kan vidta disciplinära åtgärder mot de präster som i handling obstruerar mot kyrkans klara linje i äktenskapsfrågan. Detta har uppfattats som att saken är avgjord och att kyrkan och dess ledning inte längre kan göra något för att stoppa präster som är villiga att gå emot både Guds ord och kyrkans linje. De mest djärva tolkarna hävdar att detta i praktiken innebär att domstolen har avgjort frågan och att kyrkan nu har två olika, lika valida, handlingsmönster i äktenskapsfrågan. Att samkönade alltså numera kan vigas i kyrkan av sådana präster som är villiga att göra det. Detta eftersom kyrkans händer har blivit bundna av rättsväsendet.

Domstolens utslag innebär onekligen att präster inte längre kan straffas för att de har vigt samkönade. Det är odiskutabelt. (Det går förstås att överklaga beslutet till HFD, och det är mycket möjligt att så sker. Och så borde ske, enligt min mening, eftersom motiveringarna till beslutet som sagt är synnerligen skruvade.) Men i detta nu är detta alltså vad vi får leva med. MEN. Det betyder ändå inte att striden skulle vara förlorad. Det finns nämligen ett mycket behändigt sätt att komma runt domstolens beslut. Det har gjorts mycket klart att de världsliga domstolarna inte kan ta ställning i lärofrågor. Lärofrågor ligger utanför domstolarnas område, och dessutom saknar de den nödvändiga kompetensen för att ta upp kyrkliga lärofrågor. Äktenskapsfrågan har, som bekant, både en läromässig sida och en praktiskt sida. Den praktiska sidan ligger under domstolarnas domvärjo, medan lärofrågorna är helt under kyrkans domvärjo. Om det alltså finns vilja hos domkapitlen kan de fortsättningsvis ta tag i denna situation och straffa dessa obstruerande präster. Märk väl: Inte för att de har vigt samkönade, men nog för att de har lärt falskt angående äktenskapet. Det går nämligen inte att förneka att en präst som viger ett samkönat par lär falskt – både i ord och handling.

Sedan är det förstås upp till domkapitlen om de verkligen vill göra det rätta här. I de flesta fall tvivlar jag, men det finns av allt att döma ännu ett par undantag. Det sista ordet är nog långt ifrån sagt i denna fråga ännu.