Rösten som ropar i öknen, Johannes döparens dag.

När jag ser ut genom fönstret ser jag en sommar äng full av midsommarblommor, eller Johanniblommor. Mitt i det gula havet står också några lupiner vars röda och vita blomstjälkar bryter av fint mot allt det gula. Den finländska naturen är som vackrast just i midsommartid, och då kan det upplevas som kanske lite konstigt att de kyrkliga texterna är så väldigt kärva. Men det är väl så, att när allt är som vackrast och bäst behöver vi människor påminnas om vår situation. Att vi är syndare som en dag, kanske ganska snart, kommer att få skörda syndens lön. Midsommardagen är Johannes Döparens dag. Döparen var den siste profeten i det gamla förbundet, eller i det gamla testamentet om vi vill kalla det så. När han trädde fram bröt han en över400 år lång "profetisk tystnad" i Israel, så det är inte konstigt att människorna vallfärdade ut till Jordan där han förkunnade och döpte.

Vad var det då människorna fick höra när de kom ut till Johannes? Det första som sägs hos Matteus är att Johannes predikade omvändelse från synden. Det dop han döpte med var ett omvändelsedop, och det sägs att många lät döpa sig. De bekände sina synder och bekräftade sitt beslut att göra upp med synden genom att låta döpa sig av Johannes. Vi vet ju hur det är ställt med människans både vilja och förmåga att stå emot synden, men det att människorna lät döpa sig av Johannes visade att hans förkunnelse hade rört vid deras hjärtan. Johannes förkunnade Guds lag, och när lagen drabbar en människa kan det bli väldigt jobbigt. Det är aldrig roligt att se sig själv som den syndare man är!

Men Johannes förkunnade inte bara lagen. Han gjorde det snabbt väldigt tydligt att hans uppgift var att bana väg för Herren som snart skulle komma. Johannes var den som bröt den 400 år långa profetiska tystnaden, men han var inte den som skulle komma. "Efter mig kommer en annan, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar." När Jesus kom ner till Jordan och Johannes såg honom utbrast han i de ord som vi alla behöver lyssna på: "Se Guds lamm som tar bort världens synder!" Johannes förkunnade lagen och gjorde människorna uppmärksamma på sina synder, men han fick också peka på Honom som skulle komma. På honom som var lösningen på det problem Johannes hade aktualiserat där han stod och förkunnade nere vid Jordanfloden. Jesus kom för att sona synderna. Han kom för att ta bort världens synder. Jesus kom med Evangeliet, ja, Jesus ÄR Evangeliet. Det glada budskapet.  

Men i huvudsak var alltså Johannes budskap mycket kärvt. Det här ser vi sedan också i hur han bemötte folkets religiösa ledare, fariséerna och saducéerna. Om någon skulle använda de ord Johannes använde när de idag tilltalar våra präster och biskopar skulle det mycket möjligt leda till både polisanmälningar och fällande domar. Huggormsyngel, kallade han dem. Johannes ropade till dem och frågade dem hur de trodde att de skulle komma undan den kommande vredesdomen. Johannes budskap till dessa ledare var att de skulle "bära sådan frukt som hör till omvändelsen". Sedan pekade Johannes framåt mot den dom som en dag ska falla över alla människor.

Mitt i denna sommarens överflödande ljuvlighet är det hälsosamt för oss alla att granska oss själva. Bär vi sådan frukt som hör till omvändelsen? Lyssnar vi till Herrens ord, och agerar vi , både i smått och stort, utifrån Guds vilja så som den finns uttryckt i Guds ord? Guds nåd i Kristus finns där för oss alla när det brister för oss, och det gör det allt som oftast. När det blir galet för oss är det härligt att få påminnas om att nåden fortfarande gäller för alla syndare som bekänner och vill överge sin synd. Men om vi med vett och vilja förnekar den Herren som ger oss denna nåd – och samtidigt ger oss sitt ord och sina bud – ja då kan vi inte längre räkna med nåden. Då träffas vi med full kraft att de domsord som Johannes uttalade.

Johannes förkunnelse är väldigt kärv och uppfordrande. Men samtidigt väldigt hälsosam. Midsommartiden ger oss, i all sin prakt, orsak att pröva oss själva. Går jag fortfarande på rätta vägar? Står jag fortfarande i Guds vilja och i Guds nåd? Om jag är ens lite osäker på svaret finns det orsak att lyssna mycket noggrant på vad Johannes har att säga. Och orsak att vända om.