Svaret på den frågan är samma svar som vi kan ge på frågan
"eftersom äktenskapsbrott förekommer bland präster i vår kyrka, hur kan det
då vara fel med äktenskapsbrott?" Om vi vill ge svaret på teologiska
skulle det lyda så här: I GT:s narrativa delar förekommer sådant som är
deskriptivt men inte preskriptivt. Och samma på svenska: I de avsnitt av GT som
berättar om vad som hände finns sådant som helt enkelt beskriver verkligheten
sådan den var utan att för den skull vara exempel på vad Gud har föreskrivit eller tillåtit.
Polygami förekommer från och med patriarken Jakob framåt
under några århundraden. Men, och detta ska vi notera mycket noggrant, det var
inte så det var tänkt och det var inte så som Gud hade bestämt att det skulle
vara. Här gällde då, och gäller alltjämt, det som sägs i 1 Mos. 2:24 om att det ska
vara en man och en kvinna som håller sig till varandra (för hela livet). Vi kan
också observera att polygamin aldrig förde något gott med sig. I Jakobs fall
ledde det till avundsjuka, stridigheter och elände, och i Salomos (extrema)
fall t.o.m. till avfall från Herren Gud. Så den som på basen av vad vi hittar i
GT menar sig kunna frammana stöd för polygamitanken behöver nog tänka om. För
lika lite som den polygami som förekom bland Israels folk under GT:s tid gör
polygami rätt och i enlighet med Guds vilja gör de äktenskapsbrott som
förekommer bland prästerskapet i Finland äktenskapsbrott rätt och i enlighet
med Guds vilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar