Skrämmande tider

Den senaste tiden har vår media i viss mån uppmärksammat den närmast exponentiella ökningen i antalet speciellt unga flickor som har drabbats av könsdysfori. Att mainstreammedia sedan inte klarar av att dra de rätta slutsatserna av denna dramatiska ökning är kanske inte så anmärkningsvärt. Men redan det att media uppmärksammar detta är tacksamt.

I diskussionen inför beslutet om att deformera äktenskapet, som vår riksdag har åstadkommit inte bara en gång utan två gånger, hävdades att breddandet av äktenskapsbegreppet inte kommer att vara något bort från någon utan bara till för de några som vill gifta sig med en person av samma kön. Men det stora problemet är att denna förändring inte har skett i något vakuum. Den har föregåtts av och ackompanjeras av en uppluckring av framför allt synen på kön. Vi brukar tala om normkritik och nedmontering av normer.

Medicinsk transsexualitet är en ytterst ovanlig åkomma. Det handlar om bråkdelen av en procent av hela befolkningen. Men den dramatiska ökning av unga människor med könsdysfori vi nu ser ske är tvivelsförutan en följdverkning av den normkritik och den upplösning av könsnormerna som har drabbat oss under de senaste decennierna. Det är inte populärt att hävda att könsdysforin "smittar", men de facto är det precis det vi ser ske idag när det i vissa skolklasser kan vara så att upp till hälften av alla (flickor) säger sig vara något annat än det kön de har registrerats som vid födseln.

Denna könsdysfori, som påtvingas det uppväxande släktet av de kretsar som driver på normkritiken (som jag vanligen brukar benämna hbt-lobbyn), skapar ett oerhört stort lidande för allt flera unga människor idag. Hormonbehandlingar, könskorrigeringar (läs: -deformeringar) är bara en del av detta elände. Den stora delen handlar om det psykiska lidande som dessa unga tvingas genomgå. Och allt detta för att det finns människor som vill utmana normerna och tvinga på alla deras egen oerhört snedvridna och störda könssyn.

Och ja, det ska vi inte glömma bort: Nu får ingen längre påtala galenskapen i detta. Hbt-lobbyn och normkritikerna ska få bedriva sitt spel ostört och förstöra unga människors liv utan att bli motsagda. Den som vågar påtala galenskapen (speciellt om denne någon är relativt känd och når över nyhetströskeln) ska anmälas, undersökas och kanske också åtalas och dömas. Detta är, precis som Päivi Räsänen sade, ett exempel på hur dessa kretsar försöker tysta kritikerna och på det sättet inskränka yttrandefriheten.

Det är skrämmande tider vi lever i.