Om bönen, lidandet och evigheten

Diskussionerna under texten "Om bön" har visat på flera uppenbara brister i förståelsen vad bönen är och vem Gud är och hur han arbetar med oss människor. Signaturen "Eflop" går till och med så långt att han kallar Gud "ond" eftersom han skapat ett virus som dödar urskillningslöst oberoende av vilken tro människorna bekänner sig till. (Detta sista ansluter sig till en annan diskussion som vi kan lämna därhän.)

Detta att Gud skulle vara ond eftersom han skapat ett virus som dödar människor är en ganska vanligt förekommande tanke idag. Denna tanke avslöjar emellertid ett fundamentalt tankefel – ett tankefel som har att göra med det så kallade Teodicé-problemet. Alltså frågan om Gud och lidandet. Problem som anses vara olösliga ges namn, men problemet med lidandet är INTE olösligt, i själva verket handlar det bara om att man, när man anser Teodicé vara olösligt, har gjort en felaktig uppställning av problemet. Den som vill läsa om detta kan klicka HÄR.

I korthet kan vi säga att ifall vi kräver att lidandets problem ska få ett svar här i tiden så är och förblir det olösligt. Men felet som vi vanligen gör i uppställningen är att vi inte tar med evigheten. Vad som möter oss människor under de få år vi lever här är, om än viktigt, inte det viktigaste. Även om han givetvis bryr sig om vårt väl också här är det ändå evigheten som är i fokus för Guds handlande med oss människor. Hans yttersta mål är inte att vi ska få ha en problemlös och lidandebefriad tillvaro här i tiden. Hans mål är att vi ska komma till himlen. För att detta ska ske kan det t.o.m. vara nödvändigt med en del lidande här i tiden. Som C.S. Lewis konstaterade: "Gud viskar till oss i våra njutningar, han talar till oss i våra samveten och ropar till oss i våra lidanden. Lidandena är hans megafon för att väcka en sovande värld."

Signaturen "Eflop" hånar bönen (och Gud) när han hävdar att bönen inte har någon effekt och säger att vi lika gärna kan be till vilka fantasifigurer som helst. Detta eftersom kristna har bett om att coronavirusepidemin ska försvinna och detta inte har skett. Men med bakgrund i det ovan sagda (och i detta) behöver vi kanske ställa oss frågan om coronavirusepidemin, hur hemsk den än är, t.o.m. kan vara ett svar på de kristnas böner om väckelse. Jag säger inte att det nödvändigtvis är så, men jag vill påpeka att det är en möjlighet. I vilket fall som helst är denna epidemi en kraftig uppmaning till hela mänskligheten att omvända sig till Herren Gud och att se till att ha evighetssaken klar. Det är förstås alltid så att ingen av oss vet om vi får någon morgondag, men speciellt i dessa tider är liv och hälsa ingen självklarhet. Därför är det speciellt nu så oerhört viktigt att ha evighetssaken klar.

För du har väl din evighetssak klar?