I krig sker det övertramp. På alla sidor. I ett brutalt och oprovocerat anfallskrig som, av allt att döma, har som mål att utrota ett helt folk gör sig angriparen med största sannolikhet skyldig till (mycket) fler krigsbrott än den försvarande parten. Men som sagt, i krig sker det övertramp. På alla sidor.
Om någon har undrat om rapporteringen från kriget i Ukraina har varit objektiv eller inte är det nu dags att sluta undra. Amnesty International publicerade för en knapp vecka sedan en rapport som konstaterade att Ukraina också har gjort sig skyldig till krigsförbrytelser i.o.m. att deras krigstaktik har försatt civila i fara. Det handlar, på vanlig svenska, om att använda civila inrättningar som skydd för stridande förband. Detta är en taktik som även är känd från t.ex. konflikten mellan Israel och de palestinska områdena.
Reaktionerna på denna rapport har emellertid varit mycket mer uppseendeväckande än själva rapportens innehåll. Amnesty har tappat många understödjare eftersom dessa inte tycks klara av att ta in att även Ukraina kan göra fel.
Den stora frågan är hur det har gått så här galet. Har vi, dagens människor, blivit så svartvita i vårt tänkande att vi inte alls klarar av att se några nyanser. Det här är, tycker jag, tydligt på många områden idag. Inte minst i allt det som har att göra med den s.k. cancel-kulturen. Har en människa felat mot något av dagens viktiga budord ska den människan bort. Inga nyanser tillåts, och ingen nåd visas.
Men det blir kanske så i ett samhälle där det viktigaste är att vara god. Och då menar jag "god" enligt de normer och den måttstock som gäller just nu. Och där det är så förtvivlat viktigt att dra en gräns mot de som inte är goda. Då blir tyvärr objektiviteten en bristvara. Ja, än mer, den blir ohavlig.
Nu återstår bara att se om Amnesty gör bot och bättring och stiger tillbaka i ledet. Månne det räcker med att dra tillbaka rapporten och erkänna att de hade "fel"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar