måndag 28 september 2015

Struntprat!


Det finns av allt att döma idag vissa saker som inte får sägas. Gör man det ändå blir man censurerad (där det går) eller så ska man av allt att döma skrämmas till tystnad. Den polarisering som har kunnat anas de senaste månaderna - på flera olika områden - blir allt mera tydlig, och frågan är var detta kommer att sluta. Det handlar om arbetsmarknaden, ekonomin i stort och nu denna flyktingfråga. Och media späder på polariseringen genom att låta förstå att det finns de goda, alltså de som tycker och tänker som media gör, och så finns det de onda. Hit hör givetvis alla de som på något sätt ifrågasätter den gällande linjen i flyktingfrågan, men kanske också den nuvarande regeringen, industrins intresseorganisationer (EK) och givetvis alla som flyttat ut pengar ur landet. Må vara på helt lagliga vägar, men dock. Ja, hit hör alla som på sätt eller annat har "människofientliga åsikter", vad detta sedan kan tänkas betyda. Jag nämnde redan flyktingfrågan, men hit hör säkert också alla som vågar vara av annan åsikt i t.ex. hbt-frågorna. Alla som inte flaggar med regnbågen. Ja, och givetvis alla islamofober.  

Censurerade eller skrämda till tystnad var det, ja. Kennet Myntti skriver idag en krönika i Österbottens Tidning. Jag läste den i morse och så har jag läst den ett par gånger till efter det. Varje gång jag läser den blir jag ännu argare. Inte bara för att min kommentar - som märk väl (ännu en gång) inte bröt mot några kommentarregler - inte publiceras, men framför allt för de saker som nämns i texten. ÖT har numera av allt att döma gått in för att censurera alla kommentarer som inte håller med i det som sägs i texten. Nå, det må vara som det vill med det. Om ÖT vill befästa sin pk-image så må de givetvis få göra det.

Vad skriver då Myntti i sin krönika? Du får gärna läsa hela för att få helhetsbilden, men jag kommer här att kommentera vissa, utvalda, saker. När jag inte tillåts göra det på ÖT:s sidor må det vara mig tillåtet att göra det här i stället. Eller? Nå, Myntti tycks också vilja ha sitt ord med i laget när det gäller det som publiceras i olika sociala medier, men än så länge har han dessbättre inget att säga till om här på denna blogg.

Myntti tar avstamp i de bedrövliga händelserna i Lahtis där det bland demonstranterna mot de asylsökande sågs en person i Ku Klux Klan-kåpa och där det av allt att döma kastades Molotov-cocktails mot en buss i vilka dessa asylsökande satt. Så här långt delar jag givetvis Mynttis indignation, men när han sedan, på något konstigt sätt, kommer fram till att hatet fått fotfäste och legitimitet i den demokratiskt valda regeringsstomme vi nu har måste jag säga att jag föll av kärran. På mera än ett sätt. Jag begriper inte riktigt vad Myntti försöker säga här - detta trots att denna mening har ändrats mellan varje gång jag läst texten - men helt klart går han här över en gräns som han, om han vill betraktas som seriös journalist, kanske inte borde ha gått över. Men det blir värre. Mycket värre.  

"Mer oväntade är de uttryck för en ren och skär islamofobi som tycks ha slagit rot i Svenska Österbotten. Människor som tidigare har varit du och bror med varandra är involverande i upprörande diskussioner om huruvida vi ska ta emot muslimska flyktingar i vårt land."

Det var här, misstänker jag, som min kommentar körde i väggen. Så att säga. Nå, det kan ju hända att redan det att jag konstaterade att detta inte var en av Mynttis bättre skriverier var det som gjorde att den hamnade i runda arkivet. Jag konstaterade att det kanske skulle vara bra att ta reda på vad Islam är och vad Islam verkligen står för innan man börjar röra sig med islamofobstämpeln. För det kan ju inte vara så att ingen kritik mot Islam är tillåten överhuvudtaget? Och att den som därför framför denna kritik, per automatik, är islamofob. Eller? Sedan menar jag, alltjämt, att vi inte har råd att låta bli att vända på någon enda sten när det gäller att försöka få till stånd en lyckad integreringspolitik. Även om detta skulle innebära att vi också diskuterar möjligheten att endast ta emot kristna asylsökanden. Men detta gör, tydligen, att jag är islamofob. Nå, ursäkta att jag försökte hjälpa till! Jag vet att låta bli nästa gång... Men Myntti forstätter, och direkt på det förra citatet följer detta:

"Alla går inte skadefria ur processen. Vissa kommer kanske att bittert få känna på att en människofientlig attityd, offentligt uttryckt på de sociala medierna, kan skada såväl vänskapsrelationer som ekonomisk utkomst."

"Människofientlig attityd", var det alltså. Nå, jag har inte svårt att se hur man kan få det att kasta Molotov-cocktails mot en buss full med asylsökanden till att synas vara ett exempel på "människofientlig attityd", men här låter Myntti förstå att alla "islamofober" har denna "människofientliga attityd" - och islamofob var man alltså om man vill diskutera hur vi kan få till en god integreringspolitik. Och medan vi ändå håller på: Finns det andra saker och åsikter som kan uppfattas som en "människofientlig attityd"? Som t.ex. vissa åsikter i hbt-frågorna? Jag undrar bara därför att följderna, enligt Myntti, kan bli så väldigt allvarliga. För vänskapsrelationer, men inte bara det, utan också för den "människofientliges" utkomst. Men vänta nu... Är inte detta ett hot? "Om du har den eller den åsikten, ja, då kan det gott gå så att du mister jobbet". Eller missförstår jag något här nu? Om inte, hur hade Myntti tänkt att detta skulle åstadkommas? Genom att dessa "människofientliga" hängs ut i tidningen kanske?

Inser du vad som händer här? Om detta verkligen är ÖT:s linje finns det verkligen orsak att vara mörkrädd. Är detta något vi ska räkna med mera i framtiden? Alltså att den som vågar vara av annan åsikt i olika frågor (som media vurmar för) ska bli hotad på detta sätt? Censur och skrämsel till tystnad var det alltså. Men Myntti är inte klar ännu heller. Han fortsätter:

" Vissa talar föraktfullt om PK-medier (politiskt korrekta medier) i ett försök att få de etablerade medierna att framstå i dålig dager. Det är struntprat."

Är det? Nej, jag håller inte alls med. Den som tvingades genomlida ÖT-Pride senaste sommar håller säkert inte heller med. Uppenbarligen håller ÖT:s moderatorer inte heller med eftersom de som sagt numera tycks censurera också kommentarer bara på den grunden att de är allmänt misshagliga eller uttrycker en annan åsikt än vad artikelskribenten gör. Men den som hävdar att media idag är PK pratar alltså strunt. Enligt Myntti. Men hur var det nu riktigt? Vad står detta PK för? Politisk korrekthet handlar om att inte låta andra åsikter än de på förhand godkända komma till tals. Men den som vågar påstå att media är PK pratar alltså strunt. Så kan det givetvis framställas och se ut så länge som dessa andra åsikter blir censurerade. Men kanske någon annan än jag också ser problemet här? Struntprat var ordet!

Jag blir som sagt argare varje gång jag läser denna krönika. Så jag tror inta att jag ids läsa den flera gånger. Me kanske det borde gälla för hela ÖT?

söndag 27 september 2015

Streck i debatten

Det var inte meningen att det skulle bli evolutionsdebatt här på bloggen. Men signaturen "Christian" kapade en tråd som handlade om hur det inom dagens media finns personer som anser att evolutionen är ett bevisat faktum och att det inte går att ha åsikter i detta ämne. Nå, felet var kanske mitt som inte sade ifrån genast utan i stället gav mig in i svarsmål. Man lär sig av sina misstag. Mitt i allt befinner jag mig så i en flerfrontsdiskussion som skulle kräva halva min vakna tid för att jag skulle hinna svara på alla frågor och alla påhopp.

Hur som helst är det intressant att det blir så mycket liv om och när man tar fram denna fråga. Men det är förstås så - när man ifrågasätter grunden för dagens människas tro och livsåskådning/filosofi - att många reagerar. Det är sedan närmast komiskt att se i vilka banor försvaret för den egna filosofin går när man upplever att någon trampar för nära de egna ömma tårna. Speciellt intressant blir det om och när man ens vågar antyda att evolutionismen har fått negativa följder i historien - i detta fall då rasbiologin.

Nå, komiskt eller inte så har jag faktiskt annat att göra, så därför drar jag streck i denna debatt. Åtminstone för min egen del. Detta också för att, även om detta är en oerhört intressant fråga, det i detta nu finns mycket aktuellare frågor som borde lyftas fram. Vi upplever just nu avgörande dagar och veckor på flera olika plan. Hur avgörande lär den närmaste framtiden utvisa. Den som ännu vill fortsätta läsa på och ta reda på hur det verkligen ligger till med dessa frågor kan med fördel leta i arkivet på genesis.nu, besöka t.ex. newtonbloggen.wordpress.com, matsmolen.se eller så kan man ju alltid beställa och läsa goda böcker i ämnet. Mats Moléns "Vårt ursprung" börjar ha en del år på nacken, men är ännu helt aktuell till många delar. "Evolutionslåset" förklarar vilka förödande följder evolutionismens lögner har fått för tänkandet i vår tid, och för den som läser finska kan jag varmt rekommendera Pekka Reinikainens bok "Unohdettu Genesis" och speciellt då, för den som är intresserad av evolutionismen som filosofi, Matti Leisolas del i denna bok som går under rubriken "Evoluutioteorian maailmankatsomuksellinen luonne".

Men, som sagt, här på denna blogg drar jag streck i debatten för denna gång.    

fredag 25 september 2015

Filosofi och vetenskap


Jag har vid ett par tillfällen under den senaste tiden, när jag här på bloggen på olika sätt kommit in på evolutionismen, av signaturen "Christian" blivit avkrävd svar i olika frågor som rör olika aspekter av naturvetenskapen. Bland annat menar han att jag borde ställa upp med ett fullständigt system för olika djurslag med klara avgränsningar dem emellan. Nå, detta kan jag givetvis inte göra. Helt enkelt för att jag inte är någon biolog eller naturvetare. Jag är teolog och predikant, och som sådan är jag egentligen inte alls så alldeles intresserad av dessa saker. Det som däremot intresserar mig, mycket, är den filosofi som ligger bakom dessa tankar och den åskådning - eller t.o.m. det trossystem - som är förknippat med evolutionstänkandet. De biologiska och naturvetenskapliga sidorna läser jag om på nätet, och det menar jag att den som är intresserad av denna sida av ämnet gott kan göra själv - det behöver inte gå via mig. För det finns mycket gott material om detta på nätet. Om man ids leta och inte är allt för fångad i sin egen åskådning att man inte kan ta in sådant som går emot ens trossystem, vill säga.

Mitt intresse är alltså långt begränsat till filosofin. Åskådningen. Tron. Och kanske framför allt de följder denna åskådning/tro får på andra av livets områden. För det är faktiskt långt det som det handlar om. En tro. Dagens evolutionstroende västerlänning har inte läst sin Darwin. Ja, knappast någon annan litteratur i ämnet heller. Hon tror helt enkelt på det som hon fått höra och som har berättats för henne. Det är enklast så, speciellt om man vill ha en livsåskådning som utesluter en Skapare. Då måste man nästan bekänna sig som evolutionist, nämligen. Men det är jobbigt att läsa på, då är det så mycket lättare att bara tro. Blint. För det är ju så det blir om man tror utan att bry sig om att granska grunderna för sin tro. Då blir det fråga om en blind tro.

När jag sade att mitt intresse är begränsat till filosofin är detta ändå inte riktigt helt sant. Jag läser nog en del i ämnet, och så undervisar jag lite i genetik. Detta, och det faktum att jag arbetar så gott som dagligen med olika mutationer, har gjort att jag intresserat mig för just detta med mutationer. På den senaste tråden blev vi invecklade i en diskussion huruvida evolutionismen verkligen är en filosofi eller inte, och just här, när det gäller mutationerna, kan vi få denna fråga belyst på ett åskådligt sätt. Låt mig förklara vad jag menar:

Kreationisterna, dit jag alltså räknar mig, menar givetvis att människan började sin tid här på jorden med ett fullkomligt och felfritt genom. Där fanns inga mutationer och därför inte heller några genetiskt betingade sjukdomar och annat liknande elände. (Därför kunde de första generationernas människor också bli så väldigt gamla.) Men när tiden gick började vi samla på oss olika mutationer. En mutation är en skada på genomet, och dessa skador gör att information, som fanns där från början, går förlorad. Någon ny information uppkommer givetvis inte. Enligt denna syn kommer människans genbank att utarmas och uppvisa allt mera skador vartefter åren går. Genetiskt betingade sjukdomar kommer att bli allmännare och till sist blir genomet så skadat att människan inte kommer att kunna överleva. (Förutsatt att tiden inte tar slut före det.)

Evolutionisterna igen räknar med en utveckling mot det mera komplexa. En utveckling mot det bättre, om vi förenklar lite. Här går utvecklingen från det enkla och encelliga över årmiljarderna och genom ett oräkneligt antal gynnsamma mutationer som har manifesterats i genomet och överlevt - på de icke-muterades bekostnad - eftersom dessa individer har varit bättre rustade att klara sig. Här räknar man således med att mutationerna skapar ny information i genomet. Ny information som alltså för utvecklingen framåt. Därför brukar man säga att mutationerna fungerar som evolutionens "motor".

Nå, hur är det? Vet vi vilket av dessa två med varandra helt oförenliga scenariorna som är sant? Nej, det gör vi inte. Helt enkelt för att ingendera av dem har bevisats - och knappast ens kan bevisas. Detta handlar om tankebyggnader, om hypoteser, i vilka man sedan försöker plocka in de fakta man verkligen har. Evolutionisterna vill gärna att vi ska tro att deras hypotes är vetenskap, och som sådan vetenskapligt bevisad, men så är det givetvis inte. Detta handlar om en tankebyggnad. En filosofi, om vi så vill. Något man UTGÅR ifrån. Inte något som är bevisat och som är resultat av empiriska experiment och/eller observationer.

Naturvetenskap är naturvetenskap. Filosofi och åskådningar är filosofi och åskådningar. De senare är något man utgår ifrån, det förra är ett medel för att försöka förstå varför det är så som man tror att det är. Detta är så som det ska vara - något annat sätt att själva söka oss fram till kunskap om livets ursprung finns inte. Men problemet uppstår när vi börjar blanda ihop dessa två och hävda att allt är vetenskap och när man inte inser att man blandar ihop filosofi och naturvetenskap. Denna fara lurar givetvis också på oss kreationister, men eftersom vi lever och verkar i en värld som på alla plan genomsyras av evolutionismen är faran inte lika överhängande för oss. För den evolutionstroende, däremot, är detta ihopblandande och oförmågan att inse vad som händer, vardag. Vågar jag hävda. Därav kommer sedan också problemen att ta emot kritik och att se vari denna kritik bottnar.

 Jag är alltså mest intresserad av hur människorna tänker. Eller inte tänker, som man med fog kan hävda i de flestas fall när det gäller denna fråga. Då blir det, som jag visade ovan, fråga om en åskådning eller en tro. En åskådning som sedan också får följder för hur vi ser på det mänskliga  livet och på olika moraliska frågor. Och nu blir det verkligen intressant. Men det får vi ta en annan gång...


torsdag 24 september 2015

Vem ska betala?


Vi vanliga finländare vill gärna se oss som storsinta i flyktingfrågan - i motsats till t.ex. de som bildade människomuren i Torneå för några dagar sedan. Vi vill vara välkomnande och gästfria och att människorna i andra länder inte ska se ner på oss för de val vi gör i denna knepiga fråga och i denna svåra tid. Så vi vill gärna vara storsinta.

Problemet är bara det att det är lätt att vara storsint, givmild och välkomnande så länge man får vara det på andras bekostnad och med andras pengar. Nu tycker kanske någon att det är småsint och grymt att sätta en prislapp på andra människors lidande, och där är jag nästan böjd att hålla med. Så låt oss alltså därför inte göra det. Andra får laborera med hur mycket det kostar att ta emot så och så många asylsökande. Vi kan kanske nöja oss med att konstatera att det kostar, och att det kostar en hel del. Vi talar hur som helst om hundratals miljoner euro i året under de första åren.

Nu menar jag givetvis inte att detta ska få hindra oss. De som behöver hjälp måste få det, och de som flyr för sina liv kan vi inte stänga ute. Men vi MÅSTE ändå diskutera kostnadsfrågan. Eller rättare sagt: Vem som ska betala. För som sagt är det lätt att vara storsint med andras pengar. Nu vet jag att det är många som ger. 20 euro, 50 euro, 100 euro och några kanske ännu mera. Men vi behöver inse att detta bara är en droppe i havet, så även om det är viktigt att ge kan vi i detta sammanhang bortse från dessa pengar. Vi måste helt enkelt konstatera att dessa hundratals miljoner, eller hur mycket det nu kommer att röra sig om, måste tas ur den statliga budgeten. Alltså den som redan består till nästan 15% av lånade pengar.

Det är som sagt lätt att vara storsint med andras pengar. Om vi tänker oss att vi lånar också dessa hundratals miljoner som det kommer att kosta att välkomna alla dessa asylsökanden (eller vad det nu alltså kommer att kosta) innebär det i klartext att vi är storsinta på våra barns och kommande generationers bekostnad. "Kom gärna hit, våra barn betalar!" NEJ! Så får det helt enkelt inte gå till! Ska vi vara storsinta, ska vi vara det på egen bekostnad. Inte på våra barns eller barnbarns bekostnad. Så mitt förslag är alltså att vi måste ta dessa pengar ur den hårda delen av budgeten. Alltså ur den del som det finns täckning för. Inte av den del som vi lånar till. Det innebär att vi i stället måste pruta av på något annat. Budgetmatematik är nämligen helt vanlig matematik. Sätter vi till en summa någonstans måste vi ta bort en liknande summa någon annanstans. Så frågan blir då: Var ska vi skära?

Vi vill alltså vara storsinta och hjälpa. Gärna ställa oss bredvid dessa stackars människor och dela med oss till dem. Och gott så! Men när det är så, finns det något bättre ställe att skära än i vår välfärd? I de välfärdstjänster som gör att vi har det så bra här upp i Norden? Som gör att vi har det så oerhört mycket bättre än dessa som kommer hit? På så sätt kunde vi visa att vi verkligen bryr oss och verkligen är villiga att avstå för att andra ska få det bättre! Låter inte detta bra? Det tycker åtminstone jag. För oberoende av om vi vill det eller inte så kostar det att hjälpa, och denna kostnad behöver vi alla vara med och bära. Alla vi som välkomnar dessa människor hit, alltså. De kommande generationerna ska vi lämna utanför detta.

Vad anser du om detta förslag? Är det ett bra förslag, eller finns det bättre förslag? Jag är öppen för dessa. Men den som säger "LÅNA!" eller "STÄNG GRÄNSERNA!" lyssnar jag inte på. Inte denna gång.

Bedrövligt beslut!

Igår tog EU-ledarna, genom omröstning, ett mycket stort - och oerhört olyckligt - beslut om att införa obligatoriska kvoter för asylsökanden. Idag prisar de flesta tidningar detta bedrövliga beslut och kritiserar samtidigt Finlands agerande när man i omröstningen lade ner sin röst. Finlands liberala linje, som gick ut på frivillighet, vann alltså inget gehör. I stället gick EU in för att genom diktatoriska metoder kuva de medlemsländer som inte vill ta emot några eller endast få asylsökanden.

Som sagt hyllas detta beslut idag i de flesta tidningar. Det man då missar är det faktum att detta beslut (igen) innebär ett stort steg mot Europas Förenta Stater. (Härefter EFS.) Medlemsländerna är suveräna stater och kan som sådana inte på detta sätt underställas de andra ländernas beslut. Det går helt enkelt inte. Om så sker är dessa suveräna stater inte längre suveräna stater. Så är det bara. Det har fungerat på detta sätt redan tidigare i ekonomiska frågor och för de länder som är med i EMU-samarbetet, men detta är nu något helt nytt - och på ett helt nytt område.

Det vi behöver vara medvetna om att det finns krafter som, med all makt och utan att tveka, driver utvecklingen mot detta EFS. I detta använder de sig av angelägna frågor som nu denna flyktingkatastrof eller, som tidigare, den ekonomiska situationen. Utvecklingen går med små steg, men riktningen och målet är givet. Med detta sagt får jag inflika att det som skedde igår var ett stort steg. I det till synes (lilla) goda gömmer sig ett stort ont. Eller om man använder ett gammalt orspråk: Djävulen gömmer sig i detaljerna.

Det är bara så fruktansvärt beklämmande att media fokuserar så hårt på flyktingkrisen att de inte ser och klarar av att analysera det stora som händer samtidigt.

Nu undrar jag bara: Är det redan för sent att gå ut? Har vi redan paserat "The Point of No Return"? Om inte borde Finland gå ut ur EU, och det så snabbt som möjligt!  

onsdag 23 september 2015

Aktuell syn!

Den norske predikanten Emanuel Minos träffade år 1968 en nittioårig kvinna i Valdres, Norge som berättade för honom om en syn hon haft. Minos skrev ner hennes syn, som enligt kvinnan handlar om vad som ska ske innan det tredje världskriget bryter ut och Jesus kommer tillbaka. Synen är uppdelad i fyra delar, och jag har kopierat den texten från bloggen Aletheia. (Där finns mera text i anslutning till den del som jag kopierade.) Läs gärna - och pröva orden!

Fred och nedrustning 
”Jag fick se världen som en karta som blev upprullad framför mig. Jag såg Europa – land efter land. Jag såg Skandinavien och jag såg Norge. Jag såg vissa saker som skulle ske strax innan Jesus kommer tillbaka (och församlingens tid är slut) och strax innan den stora olyckan bryter lös över människorna. En olycka som vi aldrig tidigare har upplevt maken till.
Innan Jesus kommer tillbaka och det tredje världskriget bryter lös, blir det en tid med avspänning som vi aldrig förr har haft. Det blir fred, och freden kommer att vara länge. Under den fredsperioden blir det avrustning i många länder, också i Norge. Det tredje världskriget kommer att starta på ett sätt som ingen hade väntat och från ett oväntat håll, och vi är lika oförberedda som vi var 9 april 1940.”.

Ljumhet och avfall i kristenheten
”Jag såg att det kommer en ljumhet utan motstycke bland kristna. Ett avfall från sann och levande kristendom. De kristna kommer inte att vara öppna för rannsakande förkunnelse tiden före Jesu återkomst. De kommer inte att lyssna om synd och nåd, lag och evangelium, bot och bättring. I stället kommer en annan slags förkunnelse, en slags lyckokristendom. Det gäller att bli framgångsrik och nå fram. Det handlar om materiella saker, på ett sätt Gud aldrig hade lovat det. Kyrkor, frikyrkor och bönehus blir mer och mer tomma. I stället för en förkunnelse om att ta sitt kors och följa Jesus, blir det underhållning, konst och kultur, där det skulle vara väckelse, nöd och omvändelsemöten. Detta kommer att ske i stor utsträckning strax innan Jesus kommer tillbaka och olyckan bryter lös över oss.”

Moralupplösning i samhället
”Det blir en moralupplösning som Norge inte har sett maken till. Folk kommer att leva som gifta utan att vara gifta. Det blir stor orenhet före äktenskapet och det blir mycket otrohet i äktenskapen. Ja, också i de kristna äktenskapen gör sig otroheten gällande och de blir upplösta. Också perversa synder, synd mot naturen, börjar att utbredas, och de blir till och med godtagna i kristna kretsar. Strax innan Jesus kommer tillbaka kommer det att visas TV-program som vi aldrig tidigare har upplevt. TV kommer att bli fylld av ett våld så hemskt att det kommer att lära folk att mörda och ta kål på varandra, och det blir otryggt att gå på gatorna. Folk kommer att ta efter det de ser och det kommer inte att bara finnas ett utbud på TV, utan massor av utbud. Det kommer att bli precis som vi har det på radion. Vi kommer att kunna skruva in det ena programmet efter det andra, och det kommer att vara fyllt av våld och folk kommer att ha detta som underhållning. De värsta tänkbara scenerna av mord och våld mot varandra kommer att visas och detta kommer att sprida sig i samhället. Det kommer att visas samlagsscener. De mest intima saker som sker i ett äktenskap kommer att visas i rutan. Det kommer att ske och du (riktat till Emanuel Minos) kommer att se det uppfyllas. Lagar som vi nu har kommer att brytas ner och det mest osedliga kommer att visas mitt framför våra ögon.”

Invandring och det tredje världskriget
”Folk från fattiga länder kommer att strömma in i Europa. De kommer också till Skandinavien och Norge. Folk kommer att ogilla att de är här och kommer att vara hårda mot dem. De kommer mer och mer att bli behandlade som judarna blev innan kriget. Då är måttet för våra synder nått. Detta kommer att ske strax före Jesu återkomst – och det tredje världskriget bryter lös.
Kriget börjar först som en liten konflikt, en obetydlig konflikt. Men den slutar inte. Den tilltar och breder ut sig. Till slut utvecklar det sig till ett stort krig. Mot slutet av det stora kriget blir fruktansvärda vapen tagna i bruk, bland annat atomvapen. Luft, jord och vatten blir förgiftat och ödelagt. Luften kommer att bli så förorenad att det är omöjligt att andas den, och det kommer att drabba flera kontinenter, Amerika, Europa, Japan, Australien – de rika länderna.
Vattnet kommer att förstöras. Vi kan inte bruka jorden där. Resultatet blir att en liten rest blir kvar. De som finns kvar i de rika länderna kommer att försöka fly till de fattigaste länderna, som inte är skadade, men de kommer att behandla oss som vi har behandlat dem och inte vara så villiga att ta emot. Jag är glad att jag inte får uppleva detta, men när tiden närmar sig, måste du ta mod till dig och resa runt och varna och berätta för folket detta som jag har sett.”

fredag 18 september 2015

Finlands problem


Idag är det alltså den stor protestdagen. Bil- och transportfacket skulle se till att Finland stannar, och så tycks också långt ha skett. Nå, jag kan meddela att jag har varit på jobb idag, och jag ska snart fara på jobb igen. Tacksam för att få ha ett jobb, och likaså tacksam för hälsa och ork som gör att jag kan utföra detta jobb. Men jag har (givetvis) inte kunnat låta bli att tänka. Jag gillar inte strejker, och som "lösning" på Finlands problem är en strejk - liten eller stor - som att försöka släcka en husbrand med bensin. Problemet är bara det att regeringens lösningsförslag (som  alltså alltid har gått ut på att åstadkomma ett "produktivitetshopp") inte heller kommer att fungera.

Varför inte, kanske du vill fråga? Helt enkelt för att det inte går att lösa ett problem innan man har insett vilket detta problem är. För vårt problem är inte (åtminstone inte vårt grundproblem) att vi inte är tillräckligt produktiva. Visst skulle statsfinanserna fås i en bättre riktning ifall exporten skulle börja dra bra igen och vi skulle få en större andel av befolkningen i arbete. Men vårt grundproblem är att vi har skapat ett monster som äter mera än vi hinner ge det mat. Och ja, jag pratar om välfärdssystemet. Det s.k. "nordiska". Vi har skapat ett system där människorna förväntar sig, nej snarare kräver, att de ska bli omhändertagna oberoende av vad som än sker. Att samhället ska sköta det. Och med "det" menar jag i princip allt.

I maj var jag inne på detta och skrev att " När man diskuterar ekonomiska frågor ställs med jämna mellanrum frågan hur det kommer sig att vi idag inte har råd att upprätthålla det välfärdssamhälle som man byggde upp efter kriget när det fanns betydligt sämre förutsättningar än vad det finns idag. Svaret är egentligen väldigt enkelt. Då, åren efter kriget, tog människorna ansvar för de gemensamma angelägenheterna. Man satt inte i stugorna och väntade på att "kommunen" eller "staten" skulle fixa saker och ting, utan när något behövde göras så gjorde man det. Man satte den egna axeln under i ena änden, och grannen i den andra. Idag fungerar det inte på detta sätt. Idag sitter vi som små fågelungar och piper och gapar och väntar att någon ska sätta maten i munnen på oss. Och när någon försöker så sätter statliga myndigheter käppar i hjulen."

Vidare: "Så här går det när vi skapar en förmyndarpolitik och låter denna regera. Visst är det bekvämt! Det är därför vi har ställt det så här för oss. Men det kostar, och det passiverar. Och det kringskär våra friheter och i förlängningen också våra rättigheter. Men framför allt så kostar det. 70% av alla våra inkomster. Pengar som det allmänna tar av oss för att ha råd att upprätthålla detta förmyndarsamhälle och därigenom också denna passivitet - som i sin tur förorsakar merkostnader och ett ytterligare ökat skattetryck. Eller, som idag, en ökad upplåning. Och i värsta fall bådadera. Frågan är hur länge vi kan hålla på så här. Och hur fågelungarna reagerar den dag ingen längre har råd att mata dem utan de själva blir tvungna att söka sin egen mat. Som det ser ut idag kommer den dagen nog att komma, kanske fortare än vi anar."

Idag ser vi att vi har kommit bra mycket närmare denna dag. Likväl är Finlands problem - trots att de är stora och behöver skötas - inte det mest alarmerande. Jag bedömer att hela det internationella ekonomiska systemet står inför en möjlig kollaps. I en sådan kontext är våra problem inte så allvarliga. Likväl skulle det inte skada att ta tag i dem NU, innan det är för sent. Mitt förslag står som sagt kvar: Sänk skatterna (inkomst- och konsumtionsskatterna) med 50% och rätta sedan munnen efter matsäcken.