Filosofi och vetenskap

Jag har vid ett par tillfällen under den senaste tiden, när jag här på bloggen på olika sätt kommit in på evolutionismen, av signaturen "Christian" blivit avkrävd svar i olika frågor som rör olika aspekter av naturvetenskapen. Bland annat menar han att jag borde ställa upp med ett fullständigt system för olika djurslag med klara avgränsningar dem emellan. Nå, detta kan jag givetvis inte göra. Helt enkelt för att jag inte är någon biolog eller naturvetare. Jag är teolog och predikant, och som sådan är jag egentligen inte alls så alldeles intresserad av dessa saker. Det som däremot intresserar mig, mycket, är den filosofi som ligger bakom dessa tankar och den åskådning - eller t.o.m. det trossystem - som är förknippat med evolutionstänkandet. De biologiska och naturvetenskapliga sidorna läser jag om på nätet, och det menar jag att den som är intresserad av denna sida av ämnet gott kan göra själv - det behöver inte gå via mig. För det finns mycket gott material om detta på nätet. Om man ids leta och inte är allt för fångad i sin egen åskådning att man inte kan ta in sådant som går emot ens trossystem, vill säga.

Mitt intresse är alltså långt begränsat till filosofin. Åskådningen. Tron. Och kanske framför allt de följder denna åskådning/tro får på andra av livets områden. För det är faktiskt långt det som det handlar om. En tro. Dagens evolutionstroende västerlänning har inte läst sin Darwin. Ja, knappast någon annan litteratur i ämnet heller. Hon tror helt enkelt på det som hon fått höra och som har berättats för henne. Det är enklast så, speciellt om man vill ha en livsåskådning som utesluter en Skapare. Då måste man nästan bekänna sig som evolutionist, nämligen. Men det är jobbigt att läsa på, då är det så mycket lättare att bara tro. Blint. För det är ju så det blir om man tror utan att bry sig om att granska grunderna för sin tro. Då blir det fråga om en blind tro.

När jag sade att mitt intresse är begränsat till filosofin är detta ändå inte riktigt helt sant. Jag läser nog en del i ämnet, och så undervisar jag lite i genetik. Detta, och det faktum att jag arbetar så gott som dagligen med olika mutationer, har gjort att jag intresserat mig för just detta med mutationer. På den senaste tråden blev vi invecklade i en diskussion huruvida evolutionismen verkligen är en filosofi eller inte, och just här, när det gäller mutationerna, kan vi få denna fråga belyst på ett åskådligt sätt. Låt mig förklara vad jag menar:

Kreationisterna, dit jag alltså räknar mig, menar givetvis att människan började sin tid här på jorden med ett fullkomligt och felfritt genom. Där fanns inga mutationer och därför inte heller några genetiskt betingade sjukdomar och annat liknande elände. (Därför kunde de första generationernas människor också bli så väldigt gamla.) Men när tiden gick började vi samla på oss olika mutationer. En mutation är en skada på genomet, och dessa skador gör att information, som fanns där från början, går förlorad. Någon ny information uppkommer givetvis inte. Enligt denna syn kommer människans genbank att utarmas och uppvisa allt mera skador vartefter åren går. Genetiskt betingade sjukdomar kommer att bli allmännare och till sist blir genomet så skadat att människan inte kommer att kunna överleva. (Förutsatt att tiden inte tar slut före det.)

Evolutionisterna igen räknar med en utveckling mot det mera komplexa. En utveckling mot det bättre, om vi förenklar lite. Här går utvecklingen från det enkla och encelliga över årmiljarderna och genom ett oräkneligt antal gynnsamma mutationer som har manifesterats i genomet och överlevt - på de icke-muterades bekostnad - eftersom dessa individer har varit bättre rustade att klara sig. Här räknar man således med att mutationerna skapar ny information i genomet. Ny information som alltså för utvecklingen framåt. Därför brukar man säga att mutationerna fungerar som evolutionens "motor".

Nå, hur är det? Vet vi vilket av dessa två med varandra helt oförenliga scenariorna som är sant? Nej, det gör vi inte. Helt enkelt för att ingendera av dem har bevisats - och knappast ens kan bevisas. Detta handlar om tankebyggnader, om hypoteser, i vilka man sedan försöker plocka in de fakta man verkligen har. Evolutionisterna vill gärna att vi ska tro att deras hypotes är vetenskap, och som sådan vetenskapligt bevisad, men så är det givetvis inte. Detta handlar om en tankebyggnad. En filosofi, om vi så vill. Något man UTGÅR ifrån. Inte något som är bevisat och som är resultat av empiriska experiment och/eller observationer.

Naturvetenskap är naturvetenskap. Filosofi och åskådningar är filosofi och åskådningar. De senare är något man utgår ifrån, det förra är ett medel för att försöka förstå varför det är så som man tror att det är. Detta är så som det ska vara - något annat sätt att själva söka oss fram till kunskap om livets ursprung finns inte. Men problemet uppstår när vi börjar blanda ihop dessa två och hävda att allt är vetenskap och när man inte inser att man blandar ihop filosofi och naturvetenskap. Denna fara lurar givetvis också på oss kreationister, men eftersom vi lever och verkar i en värld som på alla plan genomsyras av evolutionismen är faran inte lika överhängande för oss. För den evolutionstroende, däremot, är detta ihopblandande och oförmågan att inse vad som händer, vardag. Vågar jag hävda. Därav kommer sedan också problemen att ta emot kritik och att se vari denna kritik bottnar.

 Jag är alltså mest intresserad av hur människorna tänker. Eller inte tänker, som man med fog kan hävda i de flestas fall när det gäller denna fråga. Då blir det, som jag visade ovan, fråga om en åskådning eller en tro. En åskådning som sedan också får följder för hur vi ser på det mänskliga  livet och på olika moraliska frågor. Och nu blir det verkligen intressant. Men det får vi ta en annan gång...