torsdag 24 september 2015

Vem ska betala?


Vi vanliga finländare vill gärna se oss som storsinta i flyktingfrågan - i motsats till t.ex. de som bildade människomuren i Torneå för några dagar sedan. Vi vill vara välkomnande och gästfria och att människorna i andra länder inte ska se ner på oss för de val vi gör i denna knepiga fråga och i denna svåra tid. Så vi vill gärna vara storsinta.

Problemet är bara det att det är lätt att vara storsint, givmild och välkomnande så länge man får vara det på andras bekostnad och med andras pengar. Nu tycker kanske någon att det är småsint och grymt att sätta en prislapp på andra människors lidande, och där är jag nästan böjd att hålla med. Så låt oss alltså därför inte göra det. Andra får laborera med hur mycket det kostar att ta emot så och så många asylsökande. Vi kan kanske nöja oss med att konstatera att det kostar, och att det kostar en hel del. Vi talar hur som helst om hundratals miljoner euro i året under de första åren.

Nu menar jag givetvis inte att detta ska få hindra oss. De som behöver hjälp måste få det, och de som flyr för sina liv kan vi inte stänga ute. Men vi MÅSTE ändå diskutera kostnadsfrågan. Eller rättare sagt: Vem som ska betala. För som sagt är det lätt att vara storsint med andras pengar. Nu vet jag att det är många som ger. 20 euro, 50 euro, 100 euro och några kanske ännu mera. Men vi behöver inse att detta bara är en droppe i havet, så även om det är viktigt att ge kan vi i detta sammanhang bortse från dessa pengar. Vi måste helt enkelt konstatera att dessa hundratals miljoner, eller hur mycket det nu kommer att röra sig om, måste tas ur den statliga budgeten. Alltså den som redan består till nästan 15% av lånade pengar.

Det är som sagt lätt att vara storsint med andras pengar. Om vi tänker oss att vi lånar också dessa hundratals miljoner som det kommer att kosta att välkomna alla dessa asylsökanden (eller vad det nu alltså kommer att kosta) innebär det i klartext att vi är storsinta på våra barns och kommande generationers bekostnad. "Kom gärna hit, våra barn betalar!" NEJ! Så får det helt enkelt inte gå till! Ska vi vara storsinta, ska vi vara det på egen bekostnad. Inte på våra barns eller barnbarns bekostnad. Så mitt förslag är alltså att vi måste ta dessa pengar ur den hårda delen av budgeten. Alltså ur den del som det finns täckning för. Inte av den del som vi lånar till. Det innebär att vi i stället måste pruta av på något annat. Budgetmatematik är nämligen helt vanlig matematik. Sätter vi till en summa någonstans måste vi ta bort en liknande summa någon annanstans. Så frågan blir då: Var ska vi skära?

Vi vill alltså vara storsinta och hjälpa. Gärna ställa oss bredvid dessa stackars människor och dela med oss till dem. Och gott så! Men när det är så, finns det något bättre ställe att skära än i vår välfärd? I de välfärdstjänster som gör att vi har det så bra här upp i Norden? Som gör att vi har det så oerhört mycket bättre än dessa som kommer hit? På så sätt kunde vi visa att vi verkligen bryr oss och verkligen är villiga att avstå för att andra ska få det bättre! Låter inte detta bra? Det tycker åtminstone jag. För oberoende av om vi vill det eller inte så kostar det att hjälpa, och denna kostnad behöver vi alla vara med och bära. Alla vi som välkomnar dessa människor hit, alltså. De kommande generationerna ska vi lämna utanför detta.

Vad anser du om detta förslag? Är det ett bra förslag, eller finns det bättre förslag? Jag är öppen för dessa. Men den som säger "LÅNA!" eller "STÄNG GRÄNSERNA!" lyssnar jag inte på. Inte denna gång.

10 kommentarer:

  1. För min del kan dom gärna höja skatteprocenten, sen är ju dethär en sådan sak som man inte kan se kortsiktigtpå, att vad det kostar iår, nästa år osv. Någon gräns måste det ju nog finnas på hur mycket man kan ta in på kort tid, var denna gräns går vet jag ej. Vad jag vet har vissa branscher väldigt svårt att få rekryterat folk då Finländare tycks ha något emot dessa jobb, den bransch du jobbar har väl också problem med detta? Kanske invandrarna kan fylla luckorna där, likaså vården, vem skall ta hand om oss då ingen Finländare vill utbilda sig till vårdare?

    Hursomhelst så är det nog svårt, dock vill jag helldre se saker positivt, detta kan också ge oss stora möjligheter? Många tycks ju inte förstå att det är ren fakta att våran befolkning blir äldre och det kommer färre och färre yngre, mao. man måste se på dethär på långsikt.

    Men jag börjar nog mer och mer tro på att välfärdssamhället monteras ner, kanske det är på tiden, kanske det har vaggat in oss i någon sorts dvala, vi ligger slött och tror att det alltid är nån annan som skall ta hand om oss i slutändand och på så sätt behöver man själv inte ta ansvar, lättja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Markus. Höjd skatteprocent är också ett förslag, ja. Men jag tror ju inte på det (som det har framgått tidigare) eftersom vi redan har ett nästan mördande skattetryck (+70%) och ett ytterligare ökat uttag drabbar ekonomin hårt.

      Radera
  2. Vad menar du/vi med välfärdstjänster? Jämför denna fråga med kultur, underhållning och teknologiska skrytprojekt och svara mig sedan skriver ulrik torsten nils

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ulrik. Bra fråga. Välfärdstjänster kan säkert vara olika saker. Kanske man kunde räkna kommunalt och statligt finansierade kultur- och underhållningsprojekt hit också... Investeringar är sedan en lite annan sak när vi pratar budgetfrågor - dessa belastar inte budgeten i sin helhet under det år pengarna "bränns", utan vartefter kostnaderna avskrivs. Vanligen på 40 år.

      Radera
    2. Ok, jag kolla wikipedia som hastigast. Den verkade saklig den texten om vad "värlfärdsstaten" och historien om den är.
      Det som slår mig som sett ett och annat inom tredje sektorn och följt med privata "vårdproducenter" och deras spår. Sammanlagt blir det dyrare för samhället och mera lidande för den enskilda (fattiga,gamla och sjuka) och så TAR DET BORT ÄNNU EN SKIVA AV ENHETSKULTUR.
      Jag tänker snabbt att jag inte har nån ersättande modell till kommersiella skökans Babylon och och förbränningskärnmonstretts kultur. så jag tar lite opium i Helig Ande och Heliga Skriften och om jag täcks så kryper jag under predikan mod mina synder.... Och tackar Gud för vad sm varit nu Är och Skall komma av för oss gott och Ont. Hoppas jag inte anses vara en strunt säger primitiv man försvagad av medicin och synd. Ulrik

      Radera
    3. Brännvin, drinkande och synd är skadligare än medicinen för många. De som lyssnade till radiodoktorn igår kanske fattar att också medicin är farligt. Låt oss sträva till att Ta Guds Ord som Rätt Första och bestående medicin så kommer det kroppsliga och timliga livet inte att skrämma oss även om endel kanske måste ta för myki medidin. Jag får nu en bra balanserad medicinering men är 30 kg tyngre än då jag efter prästjobbet jobade i trädgårsbranchen. Jag är fit nog för mitt dagliga värv ch ganska stark kortare stunder. Må Gud hjälpa oss alla om ja när nu Nödens tider stunder stundar säger ulrik självbumerang

      Radera
    4. Jag rättar: Drygt 20 kg tyngre än i min krafts dagar säger Ulrik. Utan tobak vore jag väl 35 kg fetare än då jag på grund av min sjukdom måste söka pension.... ulrik

      Radera
  3. Kristian. Hur många ligger redan trampade under vilddjurets fötter medan vi hela tiden vill investera lite mera???+ urlik torsten nils

    SvaraRadera
  4. Dessa människor kostar ju inte i längden, dom är redan betalade! Största delen är skolade till en viss grad, flera har kanske redan en hyfsad utbildning. Vi behöver inte betala för deras barnträdgårds, förskole, och skoltid när dom redan är i arbetsför ålder.

    Det enda är att dom lär sig språket och börjar jobba. Billigaste sättet att få arbetsföra människor att dra in skattepengar!

    Den här arbetslösa "pullamössö" generationen i Torneå som har vant sig att leva på våra skattepengar är dom första vi kunde skicka till sibirien för omskolning!

    Om vi skall dela in människor i "vad dom kostar" så borde vi ju exportera sjuka, arbetslösa och gamlingar plus alla andra som kostar i samhället och importera (flyktingar) personer i arbetsför ålder som vill jobba. Då räcker pengarna till, eller hur?

    Eflop

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eflop. Jag ogillar som sagt att sätta en prislapp på människors lidande. Men det du säger om dessa asylsökande stämmer säkert ganska långt. Men många av dem har familj kvar i olika läger och de kommer sedan hit när männen ordnat för dem. (Vilket jag ju anser är fullt naturligt...)

      Men det är nog förenat med en kostnad, det är helt klart. Åtminstone till en början. Sedan har vi just nu, tyvärr, en situation där det finns arbetsbrist i landet. Så det är svårt att säga hur länge det dröjer innan den situation du målar upp blir verklighet.

      Radera