Gigantiskt ledarövertramp?

"Allt är den vite heterosexuelle mannens fel." Har du hört det någon gång? Jag tror nog att de flesta har hört det här. Om inte rakt ut sagt så åtminstone indirekt och mer eller mindre inlindat. I den här satsen möts mångkulturalismen, feminismen och hbt-lobbyn – och när så sker kan resultatet inte bli annat än politiskt korrekt, eller hur? Allt som är fel i samhället är den vite heterosexuelle mannens fel. Vill vi få en ännu mera heltäckande skuldbild kan vi ännu lägga till adjektivet "kristne". Allt är den vite, kristne, heterosexuelle mannens fel.

Det här är SÅ politiskt korrekt att det nästan har blivit inkorrekt att ens antyda att det här kanske ändå inte stämmer. Speciellt om man, som jag, är en vit heterosexuell man. Och dessutom kristen. För att kunna kritisera denna "sanning" behöver man vara antingen färgad, kvinna eller homosexuell. Och någon form av ateist, eller åtminstone agnostiker. Då kan man komma undan med det. Som till exempel professor Pekka Mattila som får absolution på basis av den tredje saken i listan. Även om jag anser att det finns en del saker att kritisera i Mattilas resonemang menar jag att han har rätt i mycket av det han säger. Speciellt när han hävdar att heterosexuella medelålders män inte behandlas på samma sätt som resten av befolkningen.

Nåväl. Idag tog ÖT (och Vbl?) detta ett långt steg längre. Björn Nyberg skriver i en delvis svårbegriplig och spretig ledare dels om hur fel det är att det har blivit fullständigt acceptabelt att framställa Donald Trump som en gris, och sedan om vikten av att diskussionerna hålls sakliga. Men sedan kommer en sak som jag har svårt att se annat än som ett gigantiskt övertramp. Om jag alltså har förstått det hela rätt. Texten är som sagt ställvis en aning svårbegriplig. Nyberg hävdar att "mer eller mindre osakliga angrepp på den vita, heterosexuella mannen inte är det värsta som finns". Han menar att det "finns värre missförhållanden än osaklig kritik mot vita, heterosexuella män", och så kommer det som jag har så svårt att begripa att ÖT kan hävda på ledarplats: "... om kritiken leder till att män inte vågar säga något av rädsla för påhopp kan det faktiskt i vissa fall vara bara bra."

Är detta verkligen ÖT:s och VBl:s linje? Att det ibland kan vara bra att någon skräms till tystnad i den allmänna diskussionen? Att det ibland kan vara bra med osaklig kritik mot vita, heterosexuella män eftersom denna osakliga kritik och de påhopp som dessa kan råka ut för kan få dem att hålla tyst?

Ledartexten var som sagt till vissa delar svårbegriplig. Och spretig, milt sagt. Men jag har ändå svårt att få fram något annat budskap ur just dessa rader än det jag här har redogjort för. Det skulle kanske ha varit bra ifall Nyberg (mycket) tydligare skulle ha förklarat vad han avser med dessa sina ord. Kanske gett några konkreta exempel? Så frågan kvarstår: Är detta faktiskt ÖT:s och Vbl:s linje. På riktigt?