Om förkunnelsen i en döende kyrka

Speciellt under de senaste åren har utvecklingen inom vår kyrka mot en form av harmlös "kulturkristendom" eskalerat. Det att de kvinnliga prästerna har tagit över prästämbetet har säkert en stor del i detta, men samtidigt som prästämbetet har feminiserats har också (speciellt de nya) manliga prästernas både förkunnelse och ämbetsutövning förändrats. Feminiserats, om vi så vill.

Det här kommer kanske tydligast till uttryck i hur förkunnelsen har förändrats. Jag har givetvis inte gjort någon heltäckande undersökning kring detta, men alla som rör sig i kyrkliga sammanhang har nog sett prov på detta. I en luthersk kyrka ska förkunnelsen, om den är luthersk, bestå av lag och evangelium. På många håll har denna lag- och evangelieförkunnelse ersatts med allmänt flum eller med praktiska livsråd, och där man ännu kan se spår av denna äktlutherska predikomodell har innehållet i predikan ofta bytts ut. Lagförkunnelsen, som borde ställa oss människor inför Guds fullkomliga lag och dess krav på oss människor – och därmed utmynna i en dom över synden i vårt liv och en dödsdom över vår gamla människa – har ersatts med en uppmaning att ta oss själva i kragen. Evangeliet, som borde framställa Kristus på korset i vårt ställe, döende den död vi har förtjänat, ersätts gärna med självhjälpsförkunnelse i olika former. "Det blir nog bra om du gör så här."

Det säkraste tecknet på en döende, och en död, kyrka är att den kompromisslösa lagförkunnelsen och den oavkortade evangeliumförkunnelsen tystnar/har tystnat. Då blir den sanna kristendomen ersatt av en harmlös och småtrevlig kulturkristendom som varken förargar eller tröstar. Som varken dödar den gamla människan eller ger den nya människan föda och livsmöjligheter.

Detta är något som vi alla som har predikouppgifter behöver hålla i minnet och ge akt på. Jag också. Alltså att vår förkunnelse inte glider över i harmlös självhjälpsförkunnelse utan att den alltid fokuserar på lag och evangelium. Och dessutom så att både lagen och evangeliet förkunnas på rätt sätt. Kompromisslöst och fullödigt.