Going Down to the River

Jag läser/lyssnar mycket på böcker. I snitt blir det två eller tre böcker i veckan, förstås beroende på hur tjocka de är. Igår kom jag (igen en gång) igenom "A Pilgrims Progress", och jag menar att den boken borde alla till Kristus döpta människor läsa åtminstone en gång per år. Jag fick boken om Doug Seegers ("Going Down to the River") i julklapp, och den fick jag också utläst för några dagar sedan. Jag var faktiskt inte desto mer bekant med denne Seegers innan, och för en vän av gammelcountry var det en mycket trevlig ny bekantskap! 

För den som inte känner till hans historia kan jag berätta att han levde på gatan i ett par årtionden och var beroende av knark och alkohol tills Gud väckte honom och han fick lämna sitt beroende, och en tid efter detta "upptäcktes" han av den svenska Countryartisten Jill Johnsson där han satt på gatan, och resten är, som man brukar säga, historia. 

Boken är tyvärr behäftad med en lång rad översättningsfel och kommateringen är fullständigt bedrövlig, men annars kan jag varmt rekommendera boken. Jag fastnade speciellt för något Seegers sade om Guds tidtabell och om bönen (s. 187-188). Förutom att detta är ett bra exempel på korsets teologi när den kanske är som mest tydlig - när en man som levt på gatan och överlevt årtionden av missbruk talar om Guds ledning kan man knappast förvänta sig någon ärans teologi! - är detta svar på tal till alla som hånar oss kristna och hävdar att vi ju aldrig får några bönesvar. Seegers skriver: "Folk utgår från sina egna planer och inte från Guds. De säger: "Gud, varför tog du ifrån mig jobbet? Varför blev jag av med ..." Och så blir de frustrerade om de inte får något svar. Då dyker Djävulen upp och säger: Det funkar inte för dig, det märker du ju, så Gud finns inte. Ge upp! ... Men Gud jobbar inte som vi. Han jobbar över miljoner och miljarder år. Det är omöjligt för oss att förstå hans tidsperspektiv. Om du retar dig på att han inte svarat på bönen du bad i torsdags, så fundera på hur DU är, inte på hur Gud är ..." 

Det här är mycket tänkvärda ord från en som ville slå igenom som artist som ung men som fick svar på sina böner direkt när han var 63 år gammal och som nu insett att han först behövde få det rätt ställt med Gud innan han var beredd på framgången. 

Jag rekommenderar som sagt boken, och kolla gärna också upp Seegers musik. Du kan t.ex. börja med en duett han sjunger tillsammans med Emmylou Harris. Deras röster fungerar perfekt tillsammans! Och ja, om du tänker det samma som jag när jag hör Seegers sjunga: Hans röst låter ganska likt Hank Williams röst. Och jag tror inte att det bara handlar om att de båda är/var tenorer med ljus röst. Men jag lyckas inte sätta fingret på exakt vad det är ...