Ja, det är att begära alldeles för mycket!

En anonym kommentator gjorde mig uppmärksam på en ledartext i Finlands största dagstidning, Helsingin Sanomat, som är fullständigt horribel. Ledartexten berör givetvis domstolsförhandlingarna jag skrivit om tidigare denna vecka, och den slutar med orden "Är det att kräva för mycket?"

Dessa ord borde, speciellt i den kontext de är skrivna, orsaka rysningar längs ryggraden på alla som ens är lite insatta i historien.

Men låt mig först konstatera att det förtryck som de homosexuella tidvis utsatts för, och som ledaren lyfter fram, inte är något som kan eller ens behöver försvaras. Så är det sagt. Men nu har pendeln alltså svängt, långt som ett resultat av kraftig påverkan på samhällsklimatet, och vi börjar vara i en sådan situation att det är andra, och andras, rättigheter som är i vågskålen. Det är mot bakgrund av denna situation HS:s ledare ska ses.

Det Räsänen gjorde, och som hon nu alltså står åtalad för, är inget annat än att hålla fram vad Bibeln säger. Något som hittills har ansetts vara både rumsrent och inom ramarna för både yttrandefriheten och religionsfriheten. Om någon har lyckats missa det är Bibelns, och därmed den kristna trons, centrum budskapet om synd och nåd. Bibeln går t.o.m. så långt att den säger att vi ALLA är syndare och som syndare har vi gått miste om Guds gemenskap. Bibeln ger oss också många konkreta exempel på hur denna synd kan ta sig uttryck. Ett av dessa är just homosexualiteten. (Räsänen var för övrigt noggrann med att påpeka att det finns också annat än utlevd homosexualitet som klassas som synd!)

När vi läser både Bibeln och kyrkohistoria ser vi att en lagförkunnelse, alltså när kyrkan förkunnar om synden, så gott som alltid har lett till att människor blir stötta. Varför skulle någon GILLA att bli kallad syndare? Men detta är vad lagen syftar till att åstadkomma, och därför något som är helt omistligt för den kristna tron. Utan lagens hammare som träffar det syndiga hjärtat kan knappast insikt om synden nås, och därmed inte heller insikten om behovet av Guds nåd och förlåtelse. Mer centralt är så här kan det faktiskt inte bli.

Sista stycket i HS-ledaren lyder i sin helhet: "Men Räsänen föddes inte som homosexuell utan som heterosexuell [att någon skulle födas som homosexuell finns det inga belägg för] så av henne krävs inget annat än att hon inte kränker minoriteten. Är detta att begära för mycket?"

Det kan låta ödmjukt och försynt att ställa frågan på detta sätt. Vissa kan t.o.m. låta sig luras av detta. Men med bakgrund i det jag skrivit ovan: Vad är det alltså som, enligt HS, krävs av Räsänen, och av oss alla? Inte bara att vi inte "kränker minoriteten", nej, det som krävs är att vi förändrar det kristna budskapet om synd och nåd. Detta kom för övrigt också fram i hur åklagaren behandlade ämnet i rättegångsförhandlingarna. Så, "är detta att begära för mycket?"

Svaret är mycket enkelt: Ja, det är att begära alldeles för mycket. En fällande dom i detta fall skulle inte bara betyda slutet för yttrandefriheten, det skulle också innebära slutet för religionsfriheten i Finland. Det skulle innebära att en världslig rättsinstans skulle gå in och börja ställa krav på att den kristna trosläran, t.o.m. i dess centrum, förändras. Så ja, det är att begära alldeles för mycket.

Orden "är detta att begära för mycket?" ger dessutom den historiekunnige mycket dåliga "vibbar". Förföljelser och förtryck har så gott som alltid börjat med ett litet steg. Ackompanjerat av den mer eller mindre retoriska frågan: "Är detta att begära för mycket?"