Obegripligt

Jag har följt dagens rättegångsförhandlingar i Helsingfors tingsrätt lite med ena ögat eftersom arbetet kräver sitt. Men jag kunde konstatera att det sätt åklagaren beter sig är fullständigt obegripligt - och synnerligen skrämmande. Det är främst tre saker jag reagerar på. 

Först tvingas jag konstatera att åklagaren lider av samma snedvridna syn på människan och det människan gör som diverse förvirrade kommentatorer här på bloggen gör. Åklagaren klarar inte av att förstå, eller vill kanske inte göra det, att människan inte är vad hon gör. (Se Iltalehtis rapportering kl 11:06) Någon sådan "helhet" finns inte som skulle innebära att vi människor inte kan skiljas från det vi gör. Fråga t.ex. AA! En människa kan vara en alkoholist, men det betyder inte att hon dricker för det - och i synnerhet betyder det inte att drickandet är acceptabelt. Det finns nyktra alkoholister. På samma sätt med synden och syndaren. Alla människor är syndare, men det betyder inte att vi behöver acceptera synden för det. Att göra är inte det samma som att vara. Men, som sagt, detta är något som åklagaren vägrar att inse. I själva verket är det, när man följer med vad åklagaren sade, som att höra en representant för hbt-rörelsen tala. Det är synnerligen beklämmande. 

Åklagaren försökte också inledningsvis hävda att det inte är Bibeln och den kristna tron som står åtalade och att det som sker i Helsingfors just nu inte är fråga om någon inkvisition. Detta visade sig snart vara ren lögn, för vid samma tidpunkt som det ovannämnda ondgjorde sig åklagaren över det kristna syndabegreppet och det blev här fullständigt klart vad åtalet egentligen handlar om. 

När försvaret sedan fick komma till tals påtalades tydligt det fullständigt horribla i att åklagaren i åtalspunkterna förvanskat det Räsänen sagt och tillvitit henne sådant hon inte har sagt eller avsett. Frågan är om detta handlar om att åklagaren är andligt illitterat eller om det är fråga om ett avsiktligt handlande. Jag hoppas och tror att det är fråga om det första i kombination med den blindhet för dessa frågor som flera kommentatorer ständigt ger exempel på här på bloggen också. Jag vågar nämligen inte ens tänka mig att det skulle vara fråga om det andra.

Hur som helst är det, som jag skrev i den föregående texten, en enorm skamfläck att detta mål överhuvudtaget prövas i rätten.