Inför 2022

Så här i början av året hör det till att lite se framåt och fundera på vad som komma skall. Jag är ingen siare varför jag förstås inte kan säga vad som kommer att ske under 2022 (det lämnar jag åt andra krafter...), men det är ändå läge att se framåt och fundera på vad som kan tänkas komma att hända. I det följande några funderingar.

1. Början på förföljelserna? Den 24/1 kommer en av vårt lands viktigaste rättegångar genom alla tider att hållas. Då kolminerar nämligen riksåklagare Raija Toiviainens förföljelse av Päivi Räsänen och Juhana Pohjola i den rättegång som inleds denna dag. Vi ska inte på något sätt missförstå detta: Det är INTE i första hand Räsänen och Pohjola som står inför skranket här, utan allas vår rätt att uttrycka oss fritt och kanske framför allt vår rätt att läsa och hålla fram Guds ord. Vilken väg kommer vår land att välja? Förtryckets och förföljelsens väg eller frihetens och öppenhetens? Det är nämligen inget mindre än det som ligger i vågskålen. 

2. Pandemins slut? Spanska sjukan försvann på ett, vad man har tänkt, närmast mystiskt sätt efter att ha plågat mänskligheten under drygt två år 1918-1920. Uppskattningsvis 1/3 av alla människor smittades och dödligheten var hög, mellan 10-20% av de smittade avled i eller som en följd av sjukdomen. (Att jämföra med Coronan med en dödlighet på 0,4% och en "vanlig" säsonginfluensa med en dödlighet på 0,1% - dessa låga siffror givetvis delvis som ett resultat av bättre förhållanden och förbättrad sjukvård jämfört med 100 år tidigare.) Det är möjligt att Spanska sjukan-pandemins tredje våg, som var klart mindre dödlig än den andra vågen, orsakades av ett muterat virus som gav bredare smittspridning och mildare symptom. Min, och många andras, förhoppning har varit att Coronaviruset skulle bete sig på samma sätt och så småningom presentera en mutation som beter sig på detta sätt för att sedan självdö - något som ser ut att kunna bli verklighet i.o.m. omikron-varianten som just nu håller på att sprida sig över världen. Så kanske vi kan hoppas på ett slut på pandemin under 2022? Eller åtminstone att vi skulle inse vad det är vi har att göra med (se dödlighetsprocenterna ovan) och "tagga ner" ett par pinnhål.  

3. Ökad klimathets och samhällelig oro? Man behöver inte vara någon siare för att förutsäga att klimathetsen i media och i samhället i övrigt kommer att tillta under år 2022. Den stora frågan är om vi redan under 2022 kommer att få se samhällelig oro och kanske t.o.m. försök att omkullkasta det demokratiska samhällsskicket på något håll i världen. Inte som en följd av (närmast obefintliga) förändringar i klimatet utan som en följd av den intensifierade klimathetsen och den därpåföljande ångesten som många människor, speciellt i de yngre åldersklasserna, hetsas till. 

4. Tilltagande avfall? Speciellt i evangelikala kretsar (i USA) förväntar man sig en stor väckelse inför Herrens snara återkomst. Nu vet vi ju förstås inte "dag och stund", varför ingen bör uttala sig om återkomsten i samband med några datum eller ens år, men som landet ligger just nu här i västvärlden torde vi knappast kunna förvänta oss någon snar och stor väckelse. Pandemitider har alltid varit synonyma med kallelsetider, men åtminstone jag tycker mig inte se några tecken på att några stora skaror skulle vända sig till Herren och svara jakande på kallelsen under denna pandemi. Snarare kanske tvärtom när vi har låtit oss skrämmas (och hotas) till att ställa in möten och gudstjänster vilka Herren vanligen använder för att så ut ordet om frälsning. Men det oaktat lever vi i kallelsetider. Tyvärr brukar det kunna vara så att om svaret på kallelsen är ett nej finns det en viss risk att pendeln i stället slår åt andra hållet och avfallet från Herren tilltar. Frågan är om vi ser detta hända just nu och om denna trend kommer att tillta under 2022? 

5. Ökad polarisering? I USA, där det finns en stor grupp värdekonservativa människor, har man en längre tid redan talat om ett "kulturkrig" mellan värdeliberala (demokrater) och värdekonservativa (republikaner). I detta krig, där media långt utgör krigsfronten, är så gott som allt tillåtet. Lögner, generaliseringar, påhopp på och hets mot åsiktsmotståndare och politiska motståndare, uppvigling och annat av samma sort är mer eller mindre legio. Detta ser vi inte så mycket av här i vår del av världen eftersom vi värdekonservativa är i en så klar minoritetsställning och media mer eller mindre helt är i händerna på det jag brukar kalla "ett värdeliberalt åsiktskluster". Kulturkriget rasar nog även här, men ganska långt borta från offentligheten och från medias skyltfönster. (Men nog t.ex. här på denna blogg, för att ta ett nära exempel.) I stället riktas udden här mot länder och regeringar som står så att säga på "andra sidan" – om än vapnen och tillhyggena är de samma som i det amerikanska kulturkriget. Jag tror att vi absolut kommer att få se en upptrappning av detta under 2022. Ungern, Polen, Ryssland och höger-USA kommer med stor sannolikhet att demoniseras ytterligare i media. En stor fråga är omd etta hetsande i väst kommer att utvecklas till något mera än ordstrider. Aftonbladet fick för övrigt till en bra början på detta upptrappande i.o.m. en fullständigt bedrövlig ledartext av Anders Lindberg på det nya årets första dag. Vi får garanterat vänta oss mer av dylika lögner, halvsanningar, påhopp och hetsande under år 2022. Det vågar jag t.o.m. lova.

6. Något positivt då? Det är givetvis alltid lätt att fastna i allt det negativa vi ser runtomkring oss, men kan vi förvänta oss att 2022 för något gott med sig? Nåja, ett eventuellt slut på pandemin skulle ju förstås vara en välkommen sak. Frågan är bara hur mycket av de kontrollmekanismer pandemin har fört med sig kommer att leva kvar efter att Covid har besegrats. En god sak skulle kanske vara att det reses kraftiga röster för att alla dessa mekanismer måste avskaffas och att så även sker. Men frågan är om vi vågar hoppas på det och på att den polarisering pandemibekämpningen har orsakat också skulle försvinna med pandemin? Tyvärr har jag lie svårt att tro det, men hoppas kan man alltid!

En annan förhoppning jag när inför år 2022 är att det sunda förnuftet skulle segra åtminstone på några områden. T.ex. i frågan om energiproduktionen. De extremt höga elpriser vi har sett under december 2021 skulle kanske kunna tjäna som väckarklocka för beslutsfattarna så att de skulle inse att vi inte kan skära ner på trygg och tillförlitlig (fossil) energiproduktion i samma takt som den mer osäkra och otillförlitliga (fossilfria, främst då vindkraften) energiproduktionen byggs ut. Men frågan är om detta också är att hoppas för mycket?

 

Nåväl. Detta var nu några tankar inför år 2022. Som sagt är jag ingen siare, varför jag säkert har fel i vissa frågor jag lyft fram och även så att jag har missat en del stora frågor som kommer att bli aktuella under år 2022. Men den som lever får se!