Ett grovt övertramp

Kenneth Myntti går på ledarplats i ÖT till häftigt angrepp på "väckelserörelsen", i detta fall synonymt med Laestadianismen. Bakgrunden är att väljarna i Bosund gav sina röster till Alexander Stubb i presidentvalets andra omgång (93,4%) och att många motiverade sitt val med att de inte vill att landets president ska leva i ett homosexuellt förhållande. Det Myntti betraktar som problematiskt i detta är att hela nejden/landskapet får stämpeln "trångsynt" i riksmedia.

Myntti har givetvis rätt till sin åsikt, men han gör ett grovt övertramp i sin text, och ett par grova fel.

Övertrampet består i att han öppnar för möjligheten att "lagens väktare borde kopplas in på eventuella brott mot diskrimineringslagen". Myntti förklarar i slutet av sin ledare vad han avser: "Eftersom lagen om förbud mot diskriminering även inbegriper instruktioner och befallningar om att diskriminera kan väckelseledarnas politiska valdirektiv som baserar sig på sexuell läggning till och med tolkas som lagstridiga. I den mån de förekommer, alltså."

Detta är som sagt ett grovt övertramp. Det att en väljare, eller i detta fall en grupp av väljare, väljer att basera sitt valbeteende på en fråga som de anser vara viktig är inget som kan vara ett lagbrott. Finlands lag känner nämligen inte till något sådant som åsiktsbrott. Myntti, och andra värdeliberaler, kan ogilla detta, men det förändrar inte faktum. Finlands lag reglerar inte heller vad som får eller inte får sägas i en predikan baserad på Guds ord, och sannerligen inte vad som får eller inte får sägas i ett privat samtal mellan två personer. Inte ens om den ene av dessa råkar vara predikant. Om någon t.ex. frågar mig, som är predikant (inom SLEF, inte inom LFF) hur jag ser på frågan om en ledare som lever i ett homosexuellt parförhållande (eller som har gått i ett Pride-tåg) har lagen inget att säga om vad jag får svara eller inte svara på denna fråga. Att i ett sådant läge börja vifta med lagboken och hota med polisen är och måste vara främmande för ett demokratiskt samhälle och således att gå långt över gränsen för vad som är tillbörligt.

Sedan gör sig Myntti som sagt också skyldig till ett par grova fel. Han skriver för det första att: "Så länge ingen öppet ställer dessa frågor och väckelserörelserna heller inte vill föra debatten kan det vara svårt för Österbotten att utvecklas. Vidsynta landskap utvecklas, trångsynta landskap förtvinar. Med vidsynthet avses här fördomsfrihet visavi kön, ursprung och sexuell läggning. Hur ska det lyckas för Österbotten att få tag i den arbetskraft som behövs i den gröna omställningen om vi accepterar att Larsmotänkandet representerar Österbotten ..."

Att använda orden "förtvinar" och "Larsmo" i samma stycke är bara dumt, och det vet nog också  Myntti om han tänker efter ens lite. Speciellt inte när huvudfokus i hans resonemang tycks vara på näringslivet och arbetskraften. Larsmo är, i detta sammanhang, så långt ifrån att "förtvina" som bara möjligt. Och det handlar inte om "vidsynthet" kontra "trångsynthet". Men det handlar i allra högsta grad om väckelsen och om en positiv människosyn. Men, som sagt, det här vet nog Myntti om han tänker efter ens lite. Tyvärr tycks det som om ideologin här skymde eftertanken.

Det kanske värsta felet gör sig Myntti ändå skyldig till när han kommer in på bibeltolkning och teologi, något som kanske inte är hans starka sida. Myntti skriver angående detta: "Ju mer man försöker diskutera, desto mer sluter sig motparten i sitt skal. Rationell argumentering har ingen effekt, snarare är det så att all argumentering bara fördjupar skyttegravarna ... Förutom Gustav Björkstrand har även många andra biskopar fastslagit att en helhetstolkning av Bibeln ger en annan och mer kärleksfull människosyn än den homofobiska och mer fundamentalistiska tolkning som bygger på lösryckta utdrag ur Bibeln. Men vad göra då vare sig en rationell eller en teologisk argumentering biter?"

Här följer tankefel på tankefel. För det första baserar sig en progressiv hållning i denna fråga inte på "rationell argumentering" utan mycket långt på känsloargument. För det andra tillåts inte någon rationell argumentering i det offentliga samtalet i denna fråga idag, och detta dessutom också med Mynttis goda minne. Om man idag t.ex. försöker skriva en insändare till ÖT och argumentera rationellt mot utlevd homosexualitet och samkönade äktenskap blir denna insändare inte publicerad. Rationell argumentering är m.a.o. fullständigt bannlyst i denna fråga. I stället tillåts känsloargument och propaganda forma opinionen.

För det tredje, och det är här vi kommer in på bibeltolkning och teologi (om än det sunda förnuftet också kan leda oss rätt): Ingen "helhetstolkning" kan gå emot enskilda bibelord (som inte är så "enskilda" som vissa teologer vill låta oss förstå) utan att göra våld på den samma "helhet" som man säger sig vilja presentera. Helheten består nämligen av alla detaljer sammantaget. Således, om de enskilda bibelorden samstämmigt säger en sak kan "helhetsbilden" inte bli någon annan med mindre än att man gör allvarligt våld på bibeltexten - och på sund logik. Detta oberoende av hur många biskopar som helst som talar för motsatsen.  

Slutligen baserar sig den traditionella synen på äktenskap och kön inte alls på några "lösryckta utdrag ur Bibeln", utan denna bygger på Bibelns samstämmiga vittnesbörd. Detta samstämmiga vittnesbörd som Myntti här försöker avvisa med hjälp av en mystisk och fördold (!) "helhetstolkning".

---

Jag förstår att det kan vara svårt att svälja för en värdeliberal ledarskribent att kyrkans väckelserörelser inte går i samma takt eller ens i samma riktning som han, och mycket av det övriga samhället, gör. Men detta våldsamma angrepp var fullständigt onödigt och slår helt fel. Särskilt som de argument som framförs inte håller för en kritisk granskning.