Om Tucker Carlson och hans intervju med Putin

I natt publicerades en redan på förhand mycket uppmärksammad intervju med Rysslands envåldshärskare Vladimir Putin. Intervjun gjordes av den amerikanske journalisten och TV-personligheten Tucker Carlson, och har på förhand mött skarp kritik från representanter för mainstreammedia. (Det är intressant att dessa redan före intervjun publicerades sade sig veta vilka frågor Carlson inte skulle ställa...)

Det finns mycket man kunde säga om den här saken, allt från frågan om man överhuvudtaget ska intervjua en ledare som attackerat ett grannland och gjort sig skyldig till krigsförbrytelser. 

Det mest intressanta i detta är ändå, enligt mig, hur mainstreammedia (och det politiska etablissemanget i väst) behandlar Tucker Carlson. EU har t.o.m. lyft frågan om sanktioner mot Carlson p.g.a. denna intervju. (Samtidigt som EU kritiserar vissa medlemsländer för betydligt mindre problem i förhållande till media. Skenheligt så det förslår!) 

I en kommentar på Svenska Yle (som igen ekar vad vänstermedia i USA skriver) ifrågasätts huruvida Carlson alls är någon journalist. I stället kallas han för "propagandist" och "nyttig idiot". Jag skrev en kort kommentar (som givetvis blev censurerad) i vilken jag konstaterade att han i så fall inte är sämre än en stor del av journalistkåren i vårt land som också är propagandister i stället för att vara journalister - dock givetvis med motsatta förtecken. 

Före intervjun har mainstreammedia gått ut och svartmålat Carlson bl.a. genom att kalla honom "högerextrem" och Aftonbladet publicerade för några dagar sedan en högst tendentiös text i vilken det påstods att Carlson ljög "fyra gånger på fyra minuter" i videoklippet i vilket han puffade för intervjun med Putin. (Igen handlar det, som vanligt, om nästan direkt copypasting av vad amerikansk vänstermedia skriver.) De fyra "lögnerna" visar sig vid en närmare granskning inte alls vara några lögner. 

Den första påstådda lögnen (att ingen annan västerländsk journalist gjort sig besvär att intervjua Putin sedan kriget startade) är förstås en sanning med modifikation, som det brukar heta. Sanningen är att ingen har intervjuat Putin. Men det beror på att ingen har beviljats någon intervju. Så här tänjer Carlson på sanningen i äkta trumpistisk anda. Men de övriga "lögnerna" är helt sanna. Kriget i Ukraina har de facto omformat både handels- och militärallianserna. Att så är fallet vet vi finländare bättre än någon annan. Det är likaså ett obestridligt faktum att myndigheterna för några år sedan spionerade på Carlson och hans team. Det påstås att inga bevis för detta har lagts fram, men det är en lögn som mainstreammedia står för. Carlson visade, klart och tydligt, hur myndigheterna kände till saker som han diskuterat med en medarbetare i ett bilateralt telefonsamtal. Mer bevis än så kan knappast krävas.  

Den sista "lögnen" är emellertid det påstående som Carlson har mest fog för, men likväl stämplas detta alltså i mainstreammedia som en lögn. Carslon påstår nämligen att "[Mainstreammedia] ljuger för sina läsare och tittare, och de gör det mestadels genom utelämnande." Att påstå att detta är en lögn är fullständigt skrattretande. Det finns hur många exempel som helst på att detta är sant. Jag har t.ex. gång på gång lyft fram sådana exempel här på min blogg. 

Västvärlden är i krig, och i krig och kärlek är allt tillåtet, brukar det sägas. Men den propaganda som mainstreammedia bedriver är det oaktat synnerligen osmaklig. Lyckligtvis är den inte så svår att genomskåda om man bryr sig om sanningen.