Historien upprepar sig inte, men ibland kan vi se hur olika strömningar avlöser varandra och inte sällan kan vi se mönster som tycks återkomma. Detta beror givetvis på att människan är sådan hon är och att hon i grund och botten inte har förändrats alls under tiden efter syndafallet.
En oroväckande sak vi därför kan se idag, ett upprepande mönster om vi så vill, är det förfall och den dekadens som med jämna mellanrum drabbar kulturen. Under mellankrigstiden skedde en nedbrytning av goda normer och anständighet inom finkulturen i framför allt Europa, något som syntes kanske framför allt i hur synen på nakenheten förändrades. Orsaken till den dekadens som spred sig i framför allt finkulturella kretsar var förstås mångfacetterad. Men det tenderar att fungera så att ju oroligare samtiden är och ju mer desperat människan upplever sin och samhällets situation, desto mer dekadent tenderar kulturen att bli. Vi talar alltså om ett "Efter oss syndafloden"-syndrom. Lev nu, gör vad du vill och känner för, för snart kommer ändå katastrofen. Liksom.
1930-talet präglades av oro på många plan. Alla visste, eller borde åtminstone ha vetat, att det stora kriget bara var på paus och att det skulle braka loss igen så småningom. Den ekonomiska situationen var bedrövlig efter börskraschen 1929 med skenande inflation i många länder, speciellt i Tyskland, och framtiden såg också till denna del mycket osäker ut.
I en sådan situation, där oron var så påtaglig, tenderar kulturen att avspegla människors desperation och oro, inte sällan på så vis att alla barriärer bryts. Som sagt: "Efter oss syndafloden".
Vår tid påminner på flera sätt om 1930-talet. Media ångar på om både klimatkris och med krigshets, och inflationen är/har varit ovanligt hög (om än det inte går att jämföra med 1930-talet). Detta har lett till en oro i samhället och, åtminstone i vissa kretsar, en påtaglig desperation. Därför bör vi inte vara överraskade att detta syns i kulturen på liknande sätt som det gjorde på 1930-talet. Barriärer bryts, tabun utmanas och, ja precis, dekadensen breder ut sig.
Jag läste, motvilligt, en artikel på Svenska Yle som prisade Florentina Holzingers oerhört dekadenta pjäs "Tanz" som visades i Helsingfors i veckan. Jag ids inte kommentera eländet desto mer, jag konstaterar bara att detta är Sodom och Gomorra, igen en gång. Liksom på 1930-talet är detta en följd av den oro och den desperation som finns i samhället och som påverkar kulturen i dekadent riktning.
Om ingen förändring sker och media fortsätter att frammana den katastrofkänsla de ivrigt jobbar på att få till stånd får man frukta att detta bara är början på en lång rad liknande kulturyttringar.
Som kristna behöver vi i en situation som denna framför allt visa på det hopp som ändå finns och på så vis hjälpa till att dämpa människornas oro, ångest och desperation. Detta framför allt genom att predika evangeliet, men också genom att producera och föra fram god kultur. Vidare tror jag det är viktigt att det skulle finnas en motpol till medias försök att frammana katastrofstämning. Slutligen behöver vi som kristna ta avstånd från dekadensen och inte smutsa ner oss genom att ta del av dessa bisarra kulturyttringar på samma sätt som världsmänniskan gör.
Du blandar ihop äpplen och päron.
SvaraRaderaDen utveckling inom kulturen som du skriver om flödar inte ur någon panisk förväntan på någon snar undergång. På 1930-talet var den en följd dels av uppbrottet från det religiösa kulturella tvång som var dominerande på 1800-talet i såväl Centraleuropa som i det viktorianska brittiska samväldet, med upplysningstidens betoning av intellekt, personlig erfarenhet och individuell frihet som betydande drivkrafter. Fram till första världskriget rådde en allmän optimism och framtidstro, men krigets ondska och slutligen den ekonomiska kollapsen på 1920-talet fick drömmarna att spricka för gott.
På sedvanligt sätt ser du media som ondskans och och hopplöshetens redskap. Tänk i stället för ros skull på källorna: de alarmerande nyheterna fabriceras inte av (vänster)media, utan som medier förmedlar de det som vetenskapsmän tar fram i sin forskning, illavarslande som hoppingivande om vartannat. Det handlar inte om dekadens utan om kunskap och insikt. Skulle medierna inte förmedla detta, skulle de föra allmänheten bakom ljuset.
Du kan inte hänvisa till Bibeln eller Koranen som stöd för att förnuftet och vetenskapen skulle ha fel. Du kan kanske mena att du har en grund som är tryggare än det mänskliga vetandet och en moralisk grund för en värdigare livsstil än den existentiellt vilsna individualismens - men du kan bara leva ut den och föregå med gott exempel, kanske tala varmt för den, men du blir inte trovärdig genom att på moraliska grunder klandra och tillrättavisa dem som ser på livet på annat sätt än du.
Anonym 10:50. Som jag skrev, orsaken till den dåvarande dekadensen var mångfacetterade. Det är inte en, två eller ens tre saker som ligger bakom. Det du lyfter fram bidrog också. Man kan ännu lägga till politisk oro - något som vi ser också idag.
Radera"medier förmedlar de det som vetenskapsmän tar fram i sin forskning"
Nej. Det media förmedlar är skrämmande framtidsscenarier som inte är vetenskap utan Scifi byggd på olika klimatmodeller. Vetenskapen ägnar sig inte åt att förutsäga framtiden. Det gör däremot media. Således: Vetenskapen har inte fel, men det media sysslar med är inte vetenskap.
Du skriver att du läste artikeln motvilligt. Valde du själv att läsa den motvilligt, eller var det någon som på riktigt tvingade dig att läsa den?
Radera"Vetenskapen ägnar sig inte åt att förutsäga framtiden."
RaderaNej, det är allehanda profeters och siares jobb i Nostradamus' och andra olyckskorpars anda.
Vetenskapen kan beskriva en utveckling och mönstret som lett den till en viss punkt. Sedan kan både vetenskapsmän och andra logiskt tänkande människor tänka vidare och föreställa sig följderna, och varna för utvecklingen om inget görs för att ändra kurs. Detta gäller miljön och klimatet som allt annat mätbart.
Media sysslar inte med vetenskap. Media förmedlar vetenskapliga rön; dessa kan ibland vara bristfälliga och felaktiga, men det är politiker som ogillar kunskap som stämplar den som "fake news".
Anonym 08:24. Det är sant att media ofta "förmedlar vetenskapliga rön". Men när det gäller klimathetsen är det inte det media ägnar sig åt. Inte sällan spekuleras det vilt i avsikt att skrämma upp allmänheten. Du borde lära dig att se skillnad på vetenskap och Scifi.
RaderaBry dig inte om att predika för mig om vad jag borde göra.
RaderaVetenskapliga rön är en sak, tolkningarna är redan ett fenomen för sig. De senare kommer från diverse kommentatorer. En del av dem är sansade men klartänkta. Andra är hysteriska alarmister. En tredje grupp vill motverka hysteri men i denna goda strävan att lugna ner allmänheten går de ibland så långt att de förnekar hela problemet.
Både alarmisterna och förnekarna vilseleder sina respektive målgrupper. En klartänkt människa ser problemet och rättar sig efter situationen.
Det kommer och går i vågor. Under 1930-talet var samhället mera uppsluppet, men under 1950-talet efter Andra världskriget blev Finland präglat av en sträng konservatism. I nutiden går mycket ut på att chockera, vilket inte är alltför smakligt alla gånger. Någon slags jämvikt mellan ytterligheterna är bättre.
SvaraRadera