När vänsterextremister jagar extremister

Det blir, tycker jag, hela tiden tydligare att vi just nu lever i någon form av brytningspunkt när det gäller det öppna, liberala samhället. I hela västvärlden finns det hot mot detta öppna och fria samhälle, både från extremhögern och extremvänstern. (Notera att ordet "extrem" är oerhört missbrukat idag. Allt som ens luktar lite höger får ibland prefixet "extrem", medan extremvänstern så gott som aldrig benämns som sådan.) Den stora skillnaden mellan extremhögern och extremvänstern är dessutom att den förra rör sig ute i marginalen och dess hot är relativt lättdefinierat. Den senare rör sig däremot i maktens korridorer och maskerar sitt hot mot demokratin och det fria och öppna samhället bland annat under en täckmantel av att "skydda demokratin". 

Vi fick i dagarna ett mycket bra, och ytterst skrämmande, exempel på detta från Tyskland där deras inrikesminister Nancy Faeser gick ut med ett program i avsikt att just "försvara demokratin". Det finns säkert orsak att vara på sin vakt mot högerextremismen, men när en politiker som knappast kan beskrivas som annat än vänsterextrem börjar tala om att den som talar emot eller "hånar" staten måste möta en "stark stat" och att detta ska övervakas och upprätthållas inte bara av polisen utan också av andra myndigheter. 

Det finns en mycket stor risk att makten här, i sin nit att "försvara demokratin", blir det de strävar efter att bekämpa och i stället för att rädda demokratin och dess funktioner i stället förgör de samma.