Jesus är uppstånden!

Det finns många kritiker av den kristna tron som inte gillar det faktum att evangelierna idag mera och mera ses som en del av den antika biografiska historieskrivningen. Men så är det, och det med rätta. Speciellt när man läser Lukasevangeliet ser man det historiska greppet tydligt. Det Lukas presenterar i sin text ÄR historieskrivning – och dessutom mycket noggrant utförd och tillförlitlig historieskrivning.

Men den kristna trons kritiker gillar förstås inte detta. Speciellt som evangelierna innehåller sådana saker som dagens människa inte klarar av att omfatta. Då talar vi förstås om Jesu under och framför allt hans uppståndelse från de döda. T.ex. den muslimske religionssociologen och kristendomskritikerna Reza Aslan har försökt hävda att "the resurrection is, by definition, not a historical event. Therefore historians have no place commenting on it." ("Uppståndelsen definieras inte som en historisk händelse. Därför bör historiker inte kommentera den överhuvudtaget.")

Här gör Aslan det grundläggande misstaget att han låter vår (synnerligen begränsade) förståelse av världen vi lever i diktera vad som får och inte får hända. Det skulle ju på många sätt vara trevligt om vi människor på detta sätt skulle kunna styra vad som får och inte får hända (och ha hänt i historien). I så fall skulle t.ex. Coronaviruset inte ha spridit sig utanför Kina och Covid19 inte ha blivit någon pandemi. (För att ta ett litet, men aktuellt, exempel.) Men det kan vi inte. Vi lever nämligen, som J W Montgomery konstaterar, inte i ett slutet Newtonskt universum utan i ett Einsteinskt universum där det händer både det ena och det andra som vi inte förstår oss på.

När vi ska bedöma historiska händelser, och uppståndelsen ÄR en historisk händelse trots att personer som Aslan försöker hävda motsatsen, måste vi gå till de historiska källor som finns tillgängliga. I detta fall får vi gå till de fyra texter som är överlägset mest tillförlitliga, alltså de fyra evangelierna. Dessa texter ligger nära händelserna rent tidsmässigt, de är skrivna av ögonvittnen, de fanns i omlopp medan människor som hade upplevt det de berättar om fanns kvar i livet och tillkomsthistorien är synnerligen väldokumenterad. I korthet: Dessa texter är de överlägset mest trovärdiga texterna vi har som dokumenterar händelser under antiken. Igen får jag citera J W Montgomery: Om vi underkänner dessa texter får vi först lov att kasta ut all annan kunskap om sådant som hände under antiken. Om vi alls menar oss veta något om vad som hände under antiken måste vi erkänna att dessa texter berättar om sådant som verkligen har hänt.

Uppståndelsen kan givetvis inte bevisas utom allt tvivel genom de källor vi har tillgängliga. Men det vi kan sluta oss till, utom allt rimligt tvivel, är att den grav i vilken Jesus lades på fredag eftermiddag, troligen den 3/4 år 33, var tom på söndagsmorgonen den 5/4 år 33. Detta är något som också de fientliga källorna medger, och därför kan ingen på allvar hävda motsatsen. Graven var tom. Följdfrågan blir då: Varför? Detta är den allt avgörande frågan. Det finns många försök att besvara den. Allt från att Jesu lärjungar hade stulit kroppen till att de som var med hade glömt var kroppen hade lagts och därför helt enkelt hade tagit miste på grav när de skulle smörja kroppen på söndagsmorgonen. Men när man närmare skärskådar alla dessa förslag ser man att inga av dem håller. De har alla avgörande svagheter som gör att de måste förkastas.

Det enda som återstår är då det fullständigt otroliga: Jesus uppstod från de döda. Nu tänker vi gärna, som de historiechauvinister vi är, att detta var något som antikens människor kunde tro på, men vi som vet så mycket mera kan förstås inte köpa en sådan förklaring. Men faktum är att antikens människor inte alls var några lättlurade figurer. De visste, t.o.m. bättre än vi vet det, hur en död människa ser ut och att en död människa förblir död. Men likväl kom budskapet om Jesu uppståndelse att på en mycket kort tid förändra hela den antika världen.

"På påskdagens morgon, i gryningens ljus, då hände det någonting stort", sjunger vi i en påsksång. Vi har så oerhört svårt att förstå detta, att en död människa börjar leva igen, men när vi ser på de källor som finns och framför allt när vi ser på vad som sedan hände kan vi inte komma bort från det faktum att något oerhört måste ha hänt. Det finns bara en förklaring som håller, och det är att han som var död nu lever.

Jesus är sannerligen uppstånden!