Stora frågetecken kring undersökning

Svenska Yle publicerade i måndags en nyhet angående vad som kallades "världens största undersökning om köns- och sexuella minoriteters livsvillkor". I denna undersökning framgår det att det inte är ovanligt att dessa människor utsätts för hot och våld. T.o.m. dödshot. Detta är givetvis fruktansvärt – om det faktiskt stämmer – och något som inte på något sätt kan accepteras. Hur kan någon tycka att det är rätt att hota eller ge sig på en människa som redan har ett stort och tungt kors att bära? Jag begriper det inte.

I samma artikel framkom det emellertid också att 56% av de som deltagit i undersökningen och som är i åldern 15-17 år hävdar att de "mött hatprat eller hotfulla beteenden". Hur detta "hatprat" definieras i undersökningen sägs inte, men den bild som åtminstone jag får är att det är ungdomarna själva som gjort bedömningen vad som är hatprat (eller som det först stod i artikeln: Hat). Detta innebär givetvis att det här finns ett stort mått av subjektivitet i undersökningen. Alla som har följt med här på bloggen, för att ta ett nära exempel, har ju tydligt kunnat se att det som kallas "hat" inte alltid behöver vara hat. Idag räcker det att inte hålla med för att hatstämpeln ska komma fram.

Jag hörde så sent som igår en intressant replik gällande just detta med "hat" och hbt-människor och hur galet det många gånger blir. Glenn Stanton säger, och jag menar att han träffar mitt i prick: "Det är nästan barnsligt. Inom hbtq-lobbyn ses det som hat genast du inte helt och fullt accepterar vad de är ute efter. Det är som ett sex år gammalt barn som inte får exakt som det vill och börjar ropa: Du hatar mig! Det här är hbtq-lobbyns modus operandi, alltså att alltid se sig själv som offer."

Nu säger jag förstås inte att det alltid måste vara så att det som har uppfattats som hat av respondenterna i undersökningen inte är hat. Men när vi vet hur det här fungerar så menar jag att det finns starka skäl att sätta stora frågetecken här. Sedan kommer givetvis följdfrågan: Om detta har överdrivits (vilket det garanterat har), gäller det samma också för det som sägs om hoten och våldet? Igen: Detta gäller förstås inte i alla fall. Det sker mycket sådant som inte borde få ske i den här världen. Men jag menar att frågan absolut kan, och bör, ställas.

Hur som helst framstår nog denna undersökning som allt annat än trovärdig. Därför är det lite märkligt att Svenska Yle, som närmast gått in för nolltolerans angående fakenews, publicerade denna nyhet. Men denna nolltolerans gäller förstås inte nyheter som berör hbtq-frågor. Man kan ju inte låta något så banalt som att bekämpa fakenews påverka propagandaspridandet.