The Flames of Rome

Jag läser en hel del, men inte så mycket som jag skulle vilja. Det finns nämligen så oerhört många bra böcker! I slutet av mars skrev jag om boken "Fader Elia" som jag då hade läst klart. Sedan dess har jag läst fyra böcker av min nya favoritförfattare Paul L Maier. (Alla faktiskt på engelska.) Den senaste, som jag blev klar med i går, är en tegelsten på knappa 500 sidor om Romarriket i mitten av det första århundradet, "The Flames of Rome". Boken är en historisk dokumentärroman och den har ett tiotal sidor slutnoter samt en omfattande notdiskussion. Maier är professor emeritus i antikens historia och han har specilaiserat sig på den tidiga kristendomens historia. Det finns för övrigt en hel del videor på Youtube med honom för den som är intresserad av ämnet och behärskar engelska. Förutom att han är enormt kunnig är det en njutning att lyssna på honom. Liksom att läsa hans böcker.

Jag brukar vara lite försiktig med lovord, men när det gäller The Flames of Rome kan jag inte låta bli. Det här är den bästa bok jag har läst på mycket länge! Förutom att boken är spännande (verkligheten överträffar ofta fiktionen!) är den både välskriven och förarbetet är välgjort. Fattas bara annat när författaren är professor i ämnet. Huvudpersonen i boken är T. Flavius Sabinus, mångårig prefekt (Clarissimus) av Rom (alltså borgmästare på svenska) och bror till T. Flavius Vespasianus, kejsare i Romarriket åren 69-79. I boken får läsaren följa Sabinus under drygt 20 år av hans liv under kejsarna Claudius och Domitius Ahenobarbus. (Låter namnet obekant? Nå, mannen är mera känd under sitt "artistnamn" Nero...) Maier målar på ett mycket trovärdigt sätt upp det kaos som den allt mera verklighetsfrånvände Nero drog över Romarriket under speciellt sina sista år som kejsare. Ja, och så får läsaren förstås också göra bekantskap med Paulus, Petrus, Prisca och Aquila. Ja, och så får läsaren bl.a. också veta varför Lateranen i Vatikanstaten heter som den heter. Något som inte ens Wikipedia känner till!

Som extremt historieintresserad var bokens notapparat i flitig användning medan jag läste, liksom Wikipedia. Det är kanske det som gör den här boken så bra - förutom det att man vet att det inte finns någon historieförfalskning i den - alltså det hos läsaren skapas en vilja att få veta mera. Om händelserna och framför allt om människorna (som alla, förutom kanske en, är historiska personer).

Jag kan mycket varmt rekommendera boken i fråga. Det enda jag beklagar i sammanhanget är att jag nu bara har en bok kvar av Maier som jag inte läst, nämligen den om Pontius Pilatus - också den en historisk dokumentärroman. Den är näst på min lista.