Läsvärd insändare

Jag har den senaste tiden inte skrivit så mycket om Coronan. Jag har givetvis, som alla andra, följt med hur pandemin har utvecklats och många gånger knutit näven i fickan när jag har sett vad som sker i samhället. Det skulle finnas MYCKET att säga om hur våra myndigheter har hanterat, och hanterar, den pågående pandemin – och om hur bra arbete vår sjukvård gör med de redskap som beslutsfattarna ger dem. Problemet är att det är sjukvårdspersonalen som får ta smällen när beslutsfattarna klantar sig. Men inte bara de. Musikern Thomas Enroth har en mycket läsvärd insändare i dagens ÖT. Jag har inte bett om lov att citera det han skriver, men jag utgår från att eftersom han har skrivit en insändare vill han att hans budskap ska spridas så brett som möjligt, så jag tar mig friheten att citera honom här:

I höst har jag jobbat från 07 till 23 varje dag, måndag till söndag, för att försöka komma på en lösning till hur man kunde göra konserter så trygga som möjligt. Redan andra veckan i augusti pratade jag i radio och skrev insändare om hur detta med avstånd inte fungerar när inte hela samhället jobbar så.

Vi som gör konserter har med tre-fyra extra ordningsvakter. Torsdagen den 2 juli spelade vi på Tottesunds herrgård. Fyra extra ordningsvakter tyckte myndigheterna att jag skulle ha för en publik på totalt 150 personer, plus tre till från herrgården. Totalt sju personer som stod och kollade att folk höll avstånden.

Jag behöver kanske inte skriva mer, men gör det. Efter konserten frågade ordningsvakterna, varför så många, när alla sköter sig, vi har inget jobb. Jag fick en stor faktura, och ett tack. Två dagar senare åkte jag till Helsingfors och tog in på hotell för natten. Det gick inte att sova förrän klockan 03.  Det var ett sånt liv på nattklubben. Jag gick ner till infon och sa att jag inte förstår hur man kan göra så här i pandemitider. Inget svar.

Jag beslöt mig för att slå på stora trumman om detta, så jag deltog i flera debatter, ringde regionförvaltningsverket, de bad mig skriva ett brev, vilket jag gjorde. Snart har en månad passerat och jag har fortfarande inte fått svar. Jag varnade för detta som alla kulturarbetare fruktade: Att alkohol, avstånden, nattlivet och krogen kommer leda till att konserterna och idrottsevenemangen betalar räkningen. Nu är vi där.

Och så hans slutkläm:

Sluta vara arga på de unga, de har bara gjort det som ni själva har sagt ok till. I er värld är tydligen alkoholen viktigare än folkhälsan. Är det pengarna som styr? Då kan jag påpeka att kultur och idrott är viktiga samhällsfunktioner de också, även i pandemitider.

 

Detta är som sagt en mycket tänkvärd text. Jag kan lägga till att det också finns andra som är med och betalar räkningen. I Danmark avlivas som bäst över en miljon minkar för att smittan på något konstigt sätt har spridits rekordsnabbt mellan farmerna. Uppfödarna har blivit lovade kompensation som, enligt uppgift, inte ens kommer att täcka de utgifter de har haft för att föda upp dessa minkar. För att inte tala om att denna kompensation skulle täcka förlusten av det avelsarbete som har gjorts i flera decennier på dessa farmer.

Som en egen slutkläm kan jag lägga till ännu en sak på Enroths lista av viktiga samhällsfunktioner. Vi skulle ha haft våra Bibeldagar denna helg. Trots att tiopersonersgränsen för offentliga evenemang införs först på måndag beslöt vi att ställa in för att inte orsaka någon virusspridning. Detta är också en förlust, om än den inte räknas i pengar.