Pk-blindheten

Daniel Brunell har en mycket läsvärd insändare i dagens ÖT där han kritiserar Kennet Mynttis artikel med rubriken "Främlingsfientligheten är en farlig sak". Myntti blundar, liksom dagens mainstream-media överlag, fullständigt för den fara Islam innebär och de negativa följder - speciellt för kvinnorna och för de som konverterar från Islam - som Islam för med sig. Myntti svarar på Brunells insändare på ÖT:s webbplats, och med detta svar gräver Myntti bara ner sig djupare i sin pk-syn på Islam och på vad som idag händer i världen. Alla som har ögon att se med och öron att höra med ser här precis det som Brunell avslutar sin insändare med: "Att blunda för vad islam står för hjälper ingen... Dessutom bidrar det till att minska medias trovärdighet." Och vad säger då Myntti som svar på detta? Jo, han bekräftar sin blindhet för dessa frågor genom att konstatera att: "Lika lite förstår jag hur Brunell tänker då han uppfattar att åsikter i en krönika om främlingsfientlighet bidrar till minskad trovärdighet för media."

Blindhetens blindhet.

Ja, behöver jag säga att jag fick en kommentar refuserad under denna text av Myntti. Den bröt inte mot några kommentarsregler, men den ifrågasatte vissa saker som sades i artikeln - och medias åsiktsjournalistik överlag - och det går tydligen inte för sig.

Sedan kan jag inte låta bli att sätta med en länk till en artikel som visar vad Islam är och vad Islam gör, speciellt mot kvinnorna, idag. (I artikeln kan man också se hur oerhörd skillnad det är mellan Islam och kristendom...) Läs och begrunda! Om du läste den första artikeln och vill läsa mera så kan du också läsa denna artikel. Observera nu mycket noga att detta ÄR Islam. Det är inte islamism, inte IS, utan kort och gott Islam. Visst kan vi blunda för det, men de enda vi lurar med detta är oss själva - samt de som eventuellt läser de texter som skrivs av dessa självvalt blinda. Om en blind leder en blind...

Men, och det är oerhört viktigt att påpeka, det är uttryckligen Islam som är problemet. Inte muslimerna. Muslimerna är våra bröder och systrar som har snärjts av en människofientlig och hatisk religion och därför närmast att betrakta som offer. Offer som behöver hjälp att komma ur det som de sitter fast i. Observera därför mycket noggrant att Islamkritik INTE är muslimkritik. 

Objektiv och oberoende?

Jag kom för någon dag sedan på mig själv med att inte lyssna på radio. I själva verket är det säkert ett halvår sedan jag senast haft på mig radiohörlurarna, så jag tänkte att detta är något som jag kanske behöver rätta till. Tänk så fel jag hade! Jag har nu, två morgnar i rad, lyssnat på radio Vega, och båda gångerna har det slutat med att jag har stängt av på grund av att jag blivit så fruktansvärt arg! Ja, och så kom jag igen på varför jag inte har lyssnat på så länge.

Igår lyssnade jag på "God morgon Österbotten!", och där lyckades Elin Willows få mig uppretad när hon kommenterade smygfilmerna från slakterierna. Utan att alls problematisera dessa filmer och det faktum att de är resultat av kriminell verksamhet och att den förening (Djurens Rätt) som ligger bakom har en historia av att förvränga verkligheten konstaterade hon kallt att "det är så här det går till på våra slakterier". Dessutom lyfte hon fram en (1) kommentar från svenska.yle.fi där en kommentator sade att hon på allvar börjar fundera på om inte vegetarianismen skulle vara ett alternativ. Punkt. Inget mera. Inget om att det finns också en annan sida och andra åsikter. Som sagt, inget problematiserande, inget "låt andra sidan komma till tals" och ingen som helst objektivitet.

Tyvärr finns det folk som lyssnar på detta program och som på detta sätt blir drabbad av denna propaganda. Skattefinansierad sådan, märk väl. Nå, jag kollade upp denna Elin Willows (hennes twitterflöde), och det visade sig att hon har varma känslor för vegetarianism och Straight Edge, så det är inte så konstigt att hon beter sig på detta oförskämda sätt. Men givetvis är det ingen som helst ursäkt.  

Idag lyckades jag få in "Andrum" med prästen (!) Fredrik Portin. Man kunde säga hur mycket som helst om det han hävdade om den mänskliga påverkan på klimatförändringen, men det ska jag inte göra. Jag nöjer mig med att konstatera att hans påståenden drar ett löjlighetens skimmer över både den kyrka han representerar och över prästämbetet. (Visst kan man spekulera om den mänskliga påverkan, men att så som här gjordes i sten hävda att det är vi, och endast vi, som ligger bakom är att gå alldeles för långt!) Jag håller givetvis med om att vi kan, och bör, kritisera konsumismen, men som präst, och kristen, i ett andaktsprogram, undrar jag om det inte skulle finnas viktigare saker att tala om? Det värsta kom ändå på slutet där talaren kommer in på den nya födelsen och låter förstå att detta handlar om att börja leva annorlunda och sluta påverka/förstöra jorden så som vi gör idag.

Detta är inte kristendom! Vad det är vet jag inte, men det vet jag: En präst i den lutherska kyrkan ska inte uttala sig på detta sätt och låna sig till dylikt skräp!

Jag kastade igen radiohörlurarna i det hörn där de legat under det senaste halvåret, och där får de bli. Det kan vara rent av farligt att lyssna till denna propagandakanal. Om inte annat så för att blodtrycket riskerar att rusa i höjden. Det verkligt farliga ligger ju nog ändå på ett helt annat plan. Men när det är så här, att vårt eget skattefinansierade radio- och TV-bolag bedriver propaganda och gör sig till tolk och språkrör för bara ett segment av åsiktsfältet och bara en del av befolkningen, borde det inte då gå att, på allvar, initiera en diskussion om Yles finansiering? På denna grund, alltså. Jag har redan en längre tid frågat mig varför jag - och speciellt då som kristen - ska tvingas vara med och betala för detta elände. Yle är inte objektiv och oberoende. Verkligen inte. I själva verket är det precis tvärtom. Yle sitter fast i och gör sitt för att breda ut detta samma värderings- och åsiktsekosystem som all annan mainstream-media i Finland idag gör. Vi borde, hellre förr än senare, inse att detta inte handlar om objektiv nyhetsförmedling, utan detta är åsiktsjournalism, propaganda och hjärntvätt. Så igen: Varför ska jag, som kristen, tvingas vara med och betala för detta skräp? För det går ju inte precis att bara säga upp sin prenumeration.   

Förföljda kristna

Det finns mycket gott material på nätet. Givetvis mycket av motsatsen också, men det finns en hel del guldkorn bara man lyckas hitt dem. Nu råkade jag hitta ett sådant - en ledare i svenska DN av Erik Helmerson. Helmerson frågar sig varför ingen i väst bryr sig om att Mellanöstern töms på kristna - t.ex. har de 1,4 miljoner kristna som fanns i Irak för bara några få år sedan idag krympt till endast 260 000. Valet de har ställts inför har varit att fly, att betala en speciell skatt eller att dö. Många har dödats och ännu flera har tvingats fly. Och vi i väst mer eller mindre blundar för denna terror som Islam ligger bakom. Ledarskribenten nämner som en orsak "västliga politikers eviga känsla av postkolonial skuld". I en ledare i Kyrkpressen föreslog Maj Vikström för en tid sedan en orsak som Helmerson också är inne på: I väst tänker många att kristna inte kan vara de som blir förföljda. Tvärtom, menar man, är kristna alltid de som utsätter andra för förtryck i olika form. Det skulle utan vidare vara dags för det sekulariserade väst att vakna.

Synnerligen informativt!

Jag hittade en mycket läsvärd och informativ artikel på morgonbladet.se. André Juthe visar hur den höger/vänster-skala vi fått lära oss inte fungerar för att beskriva dagens politiska situation. Ja, att den kanske aldrig har gjort det. Detta helt enkelt för att alla dagens riksdagspartier i Sverige (och även i Finland) är mer eller mindre socialistiska. Juthe ritar i stället upp en annan politisk karta där, med rätta, kommunismen/marxismen och fascismen/nazismen förpassas längst till vänster. Hans tänkande går tillbaka på USA:s president Ronald Reagan och hans tes om att högervänster-skalan är irrelevant och att vi i stället för höger och vänster borde tala om "upp" och "ner", d.v.s. var man menar att besluten ska tas. Uppe på statsnivån eller nere på gräsrotsnivån. Juthes resonemang är ett resonemang som jag till alla delar kan skriva under. Kanske med den brasklappen att jag eventuellt skulle kasta om konservativismen och liberalismen? Läs gärna artikeln och bedöm själv!

Denna artikel är för övrig något som alla dagens politiska bedömare och kommentatorer skulle må bra av att läsa! 

Om yttrandefriheten och åsiktskorridoren

Yle Teema har nästa vecka en "Sananvapausviikko" (alltså någon forma av yttrande- och pressfrihetsvecka) med fokus på Ryssland. Igår innehöll Österbottens tidning (pappersversionen) en artikel på samma tema. Denna artikel kan också hittas på nätet, på sydsvenskan.se.

Det är bra att yttrandefrihetssituationen i Ryssland uppmärksammas. Läget i landet håller snabbt på att förvärras, och detta behöver vi vara medvetna om. Dessutom kan denna uppmärksamhet ge de utsatta i Ryssland uppmuntran och mod - något de utan vidare behöver. Så jag sätter utan vidare tummen upp för detta!

Men. Nu kommer jag att säga något som säkerligen chockerar en del. Yttrandefrihetssituationen är inte ett problem bara i Ryssland. Även i vårt västra grannland håller situationen på att så småningom bli kritisk. Detta är, ur vår synvinkel, ett mycket större problem än situationen i Ryssland av tre orsaker. För det första för att vi tenderar att följa efter Sverige. För det andra för att detta är något som sker/har skett s.a.s. "under radarn". Vi kan alltså inte läsa om detta i media - helt enkelt för att media är part i målet. För det tredje, och det allvarligaste, för att detta yttrandefrihetsproblem inte baserar sig på politisk censur och är administrerad av den politiska ledningen, utan för att censuren och inskränkningen i yttrande- (och åsikts)friheten handlar om värderingar.

Oppositionen har myntat uttrycket "åsiktskorridoren", och detta uttryck säger väl vad det hela handlar om. Sverige har lagstadgad yttrande- och åsiktsfrihet, men i praktiken gäller dessa friheter endast för vissa, på förhand godkända, åsikter och värderingar. De åsikter/värderingar som inte ryms innanför den godkända "korridoren" får inte lyftas fram och får inte höras. Behöver det tilläggas att korridoren långt löper på vänsterkanten av åsiktsfältet?

Ett exempel: 50% av svenskarna anser att homosexuella inte bör få adoptera. Var detta en nyhet för dig? För mig var det åtminstone det. Vet du varför? Ja, för att detta inte kommer fram i media i Sverige idag.  Denna åsikt ligger utanför "korridoren", och således ska den förtigas. De åsikter som inte hörs finns nämligen inte. Tanken är givetvis att genom att förtiga obekväma och misshagliga åsikter ska opinionen tvingas i den rikting media önskar. Igår gick media också ut med att kd, som det sista av de "godkända" partierna ändrar åsikt i denna fråga och börjar jobba för att homosexuella ska få adoptera. Detta innebär att 50% av svenskarna idag saknar "godkänt" parti att rösta på om de anser att denna fråga är så viktig att de låter den styra deras val av parti. Således ser vi att yttrandefrihetsfrågan snabbt också blir en demokratifråga.

Ett annat exempel: 20% av svenskarna är för dödsstraff för mord. Var också detta en nyhet? Det var det åtminstone för mig. Denna åsikt ligger (långt) utanför åsiktskorridoren, och därför får den ingen synlighet. Detta innebär att en femtedel av svenskarna saknar röst och yttrandefrihet för sina åsikter (i denna fråga) i det offentliga rummet. Inser du hur enormt stort problem detta är?

Om vi sedan vill lyfta fram ännu ett exempel på hur åsikter, värderingar och personer som befinner sig utanför åsiktskorridoren behandlas kan vi se på hur media, makthavare och olika instanser inom det svenska folkhemmet ställer sig till Sverigedemokraterna. Jag behöver knappast ge några närmare exempel på detta - den senaste valrörelsen är ännu i färskt minne. Sd är inte ett "godkänt" parti, helt enkelt för att de vågar vara politiskt inkorrekta och positionera sig utanför denna åsiktskorridor. Det skulle vara i det närmast komiskt - om det inte skulle vara så oerhört allvarligt - att se hur de andra partierna beter sig för att på alla sätt försöka hålla Sd borta från makten. Vanliga demokratiska spelregler ställs åt sidan och folkviljan ignoreras. Allt detta för att vidmakthålla den nya allt överskuggande åsiktskorridorspolicyn och den medföljande censuren och marginaliseringen av åsikter.

Det kanske räcker så här med exemplen. Det vi ännu kan konstatera är att media i väst idag är väldigt bra på att agera vakthund inom politiken. Ingen politiker eller politiskt parti kommer åt att missbruka sin makt eller tillförskansa sig makt eller fördelar med otillbörliga medel. Men frågan vi måste ställa oss är vad som händer om och när det inte är en politiker eller ett politiskt parti som är hotet mot yttrandefriheten och i förlängningen mot demokratin, utan när hotet kommer från ett värderingskluster? När dessa värderingar tar över på den offentliga arenan och börjar marginalisera, demonisera och till och med förfölja däremot stridande värderingar och åsikter? Vi behöver ställa oss den här frågan eftersom detta är precis det vi ser hända i Sverige idag. Men inte bara i Sverige - också här ser vi denna utveckling, även om situationen här än så länge är långt bättre än i Sverige.

Media är helt tyst om denna utveckling. Varför? Svaret är mycket enkelt: För att det är mainstream-media som driver denna utveckling, och makthavare (som media idag de facto är) givetvis inte granskar sig själva. Yttrande- och åsiktsfriheten - och därmed också demokratin - är idag allvarligt hotad, inte bara i Ryssland, utan också i väst. Det allvarligaste i denna situation är att det är så väldigt få som har insett problemet och att de som borde agera vakthund och slå larm när något dylikt sker i själva verket ÄR problemet.  

Intressant...

Världsläkarförbundet, som globalt sett företräder över 10 miljoner läkare i ca 100 länder, har på ett möte i Moskva upptäckt att transsexualitet inte är någon sjukdom eller störning. Som en följd av denna vetenskapliga upptäckt har läkare i över 60 länder förbundit sig att "förkasta alla åtgärder som går ut på tvångsvård eller beteendeändringar".

Nu skulle det ju givetvis ha varit intressant att få se vilken banbrytande veteskaplig upptäckt som ligger bakom detta. Men det kommer vi tyvärr inte att få se. Varför inte? Jo, helt enkelt därför att detta INTE bygger på någon sådan. Detta handlar nämligen inte om någon ny upptäckt, utan helt enkelt bara om att läkarvetenskapen böjer sig för de strömningar som ligger i tiden. Det är synnerligen politiskt inkorrekt att hävda att olikka störnignar i sexualiteten är just störningar. Liksom att på något sätt tala för eller hävda att det ens finns möjlighet till beteendeändringar. Se där de oerhört tunga argumenten för denna policyändring!

Nå, vad kommer detta att få för följder? Följderna kommer knappast att vara omedelbara, men man kan anta att när det gäller bl.a. rätten till könskorrigeringar (på skattebetalarnas bekostnad, givetvis!) kommer det att bli mycket enklare för den som vill stympa sig på detta sätt. Månne det inte efter detta torde räcka med att traska in på vilken hälsovårdscentral som helst och hävda att: "Det känns som..." Ja visst, varsågod, här får du en remiss! Ja, och givetvis är detta också ett, litet, steg till mot den situationen att det kommer att bli kriminellt att hävda att homosexualitet eller transsexualitet är en sjukdom eller en, just det, störning. Eller onaturligt. När läkarvetenskapen har upptäkt att det inte är vare sig en sjukdom eller en störning så kan ju ingen vid sunda vätskor längre hävda det. Eller hur? Må sedan vara att läkarvetenskapen bygger sin policyändring på det som ligger i tiden. Som i sin tur bygger på propaganda, som i sin tur bygger på... Ja. Du ser hur dagens stora beslut formas. Det är en härlig tid vi lever i!

ISBN

Om någon kommer ihåg det så skrev jag i en text eller i en kommentar i vårvintras att jag inte hinner sätta så mycket tid på bloggandet eftersom jag har ett större projekt på gång - ett projekt som jag kommer att återkomma till när tiden är mogen. Nå, nu är tiden mogen. HSS-media och förlaget Scriptum hade utlyst en kriminalromantävling, och tävlingstiden gick ut i mitten på mars i år. Vinnarna skulle presenteras i juni, men på grund av det stora deltagandet (42 tävlingsbidrag inkom) uppsköts denna presentation till augusti.

Nå, du har säkert redan gissat att jag låg bakom ett av de 42 bidragen. Jag har länge gått och undrat om jag skulle klara av att skriva en fullång roman (igen), och när den här tävlingen utlystes passade jag på att försöka. Det jag stod mest undrande inför var om jag skulle klara av att hålla tråden hel, så att säga. Det är inte svårt att skriva en kort text, men om man ska skriva en roman - hade jag intalat mig - skulle det vara svårare att hålla tanketråden intakt. Nå, jag tror nog att jag klarade det. Hur gick det då i tävlingen? Nå, det var för mig en bisak. När man i en tävling som arrangeras av ett mediehus skriver en synnerligen mediekritisk roman med en apologetisk och evangeliserande touch ska man kanske inte ha så stora förväntningar. Dessutom visade det sig att det fanns flera verkligt goda tävlingsbidrag. Givetvis kan jag inte, eftersom jag inte har läst de andra bidragen, bedöma hur min roman stod sig, men jag är nöjd med vad jag fått till pappers, och det är nog huvudsaken.

Nu är alltså tiden mogen. Igår fick jag en e-post som berättade att jag fått mig tilldelat ett ISBN-nummer, och igår blev jag också klar med sista genomläsningen. Nu återstå bara att föra in korrekturen i de sista kapitlen. Sedan blir det att fundera på de praktiska sakerna som har att göra med publicering. Layout, pärmbilder osv. Nå, jag har utlovats hjälp av en expert med detta, så det torde nog gå bra. Jag ids inte ens försöka få något förlag att nappa på denna bok - den är nämligen, milt sagt, politiskt inkorrekt. Så jag ger ut på, som det heter, "eget förlag". Förhoppningsvis kommer jag att hinna få ut boken till försäljning före jul. Och nej, jag räknar inte med att den ska bli någon bestseller, men några exemplar ska kanske gå att sälja... Det kommer, avser jag, att gå att beställa boken här på bloggen (eller via e-post), men detta får jag återkomma till när vi har kommit så långt.

Massmediala diktaturfasoner

Jag har en längre tid klagat på den censur som idag råder i finländsk media. Det att det finns kommentarregler är en sak - dessa behövs säkert för att på något sätt städa upp i flödet. Men efter den skärpning av modereringen som infördes för en tid sedan har dessa regler mer eller mindre tappat sin betydelse. Idag har modereringen - eller censuren - blivit mer eller mindre helt godtycklig. Precis som jag befarade. Kommentarer som inte bryter mot de uppställda reglerna men som annars bara är misshagliga och s.a.s. går mot strömmen riskerar att förbli opublicerade. Nu, om inte tidigare, har media visat att benämningen PC-media verkligen är relevant.

Jag har klagat en hel del på ÖT/VBL, men faktum är att dessa tidningar idag står fram som, åtminstone i viss mån, ljuspunkter i det allt tätare censur-mörkret. Här tillåts åtminstone en viss bredd när det gäller vad som får sägas. Annat är det när det gäller den mediekanal som borde stå för mångfalden och för alla medborgares rätt att yttra sig - och då talar jag givetvis om Rundradion och framför allt då om svenska.yle.fi. Här har en längre tid redan censorerna fått härja fritt och censuren har tagits till allt högre nivåer. Och märk väl: Här handlar det inte längre om kommentarregler. Det är länge sedan den gränsen passerades. Nej, här handlar det uttryckligen om åsikter som ogillas. Speciellt värdekonservatismen göre sig icke besvär!

Jag har blivit censurerad flera gånger än jag kan minnas. Några regler har jag inte brutit mot, men det har som sagt inte längre någon som helst betydelse när det gäller svenska yle. Åsikter som ogillas publiceras inte, och om man kritiserar linjen blir inte heller denna kritik publicerad. Vad är detta om inte själva definitionen på censur? Nå, detta är helt i linje med vad som har aviserats på nämnda nyhetsplats under sensommaren/hösten.

Igår publicerade svenska.yle.fi en nyhet om att kommunikationsministern vill påskynda tillsättandet av en kommitté som ska gå över yles finansiering. Detta föranledde en hel del kommentatorer att, med varierande indignation, tala för hur viktigt det är att yle förblir en oberoende och objektiv nyhetskanal. Jag skrev en kommentar - som givetvis inte blev publicerad. Nå, jag kan ju alltid klistra in den här:

"Det är skrämmande att många upplever YLE:s nyhetsrapportering som objektiv. Den är allt annat. Detta syns speciellt i hur man behandlar kommentarer - misshagliga (läs: politiskt inkorrekta) åsikter censureras friskt trots att de inte bryter mot några kommentarsregler. Dessutom, angående finansieringen, konkurrerar YLE idag - med skattepengar - med privata/stiftelseägda mediehus. Detta är ju fullständigt bedrövligt och något som omedelbart borde stoppas. Så ja, Yles finansiering bör ses över och dras ner. Ordentligt."

Denna kommentar bröt inte mot några kommentarregler. Eller gjorde den? Jag hävdar att den inte gjorde det utan att den bara i allmänhet var misshaglig. Så den publicerades alltså inte. Och jag är inte ensam om att bli behandlad på detta sätt för att de åsikter jag har inte faller yles censorer på läppen. Verkligen inte.

Jag hävdar att svenska.yle.fi med sitt sätt att bedriva censur aktivt har gått in för att stoppa vissa åsikter - främst då åsikter som bottnar i värdekonservatism. Detta skulle vara allvarligt om det skulle vara fråga om en privatägd eller stiftelseägd nyhetskanal, men när det gäller ett allmänfinansierat rundradiobolag som ska betjäna hela befolkningen är detta en fullständig katastrof. På detta sätt snedvrider man opinionen och den bild läsaren får av de åsikter som finns bland befolkningen. Vad än värre är: Eftersom denna policy tycks finnas när det gäller kommentarerna får man anta att det samma också gäller när man väljer vilka och hur man presenterar själva nyheterna.

Jag börjar inse att vi idag lever i en ny form av diktatur. Inte en politisk sådan, men en massmedial sådan. Det här är en oerhört allvalig sak, och det värsta är att många av oss inte inser hur farlig denna situation är. Speciellt för minoriteter. Och då talar jag igen inte om politiska eller etniska minoriteter, utan om åsikter och om värderingar.

Nå, svenska yle får som de vill i mitt fall. Jag ids inte längre kommentera. Det lönar sig helt enkelt inte att sätta tid på att skriva kommentarer och sedan bli censurerad. Om svenska yles mål har varit att tysta misshagliga röster så når de nu sitt mål när det gäller mig. Härmed meddelar jag alltså, på detta sätt, att jag slutar kommentera på svenska.yle.fi. De får bedriva sin ensidiga propaganda mina protester förutan. På sina fora, vill säga. Här kommer kritiken nog att publiceras även i fortsättningen.

Dessutom kommer jag med omedelbar verkan att säga upp min prenumeration på denna mediekanal. Aj, men det går ju faktiskt inte. Det anses tydligen så viktigt att alla ska tvingas ta del av denna propagandakanal att det inte går att säga upp den. Alla ska ta del av propagandan, och alla ska vara med och betala för den. Massmedial diktatur var alltså ordet...

Höjden av skenhelighet!

Barnombudsmannen (BO) har föreslagit att all icke-medicinsk omskärelse av pojkar borde förbjudas i lag. Detta förslag motiveras med dels att detta ingrepp orsakar lidande, dels med att omskärelsen strider mot barnets rätt till integritet.

Det som BO dock lyckas missa i sammanhanget är att vi i Finland har religionsfrihet, samt att föräldrarätten är inskriven i internationella överenskommelser som också Finland har skrivit under. Dessutom - och det är det kanske allvarligaste i detta sammanhang - skulle det föreslagna förbudet drabba främst judar och judiska familjer. Detta gör att förslaget om ett förbud luktar antisemitism lång väg. Sedan kan det ju förvisso också vara så att BO helt enkelt inte har koll på vem som skulle drabbas av detta förbud, men det är inte någon förmildrande omständighet - snarare tvärtom.

Det värsta, och mest skrämmande, i denna soppa är ändå den vanlige finländarens reaktion på detta förslag. Av kommentarerna på svenska.yle.fi att döma finns det en klar majoritet bland oss finländare som inte inser hur oerhört stort ingrepp ett dylikt förbud skulle vara i religionsfriheten. Eller så kanske de inser det och ändå anser att detta är ett bra förslag? I så fall är det ju ännu värre. Många av kommentarerna hänvisar till lidandet som detta ingrepp åsamkar den lilla pojken samt ondgör sig över hur man kan "ge sig på små barn på detta sätt". Detta samtidigt som en förlamande majoritet av oss finländare - säkert också största delen (om inte alla) av de som motiverar ett dylikt förbud med argumenten ovan - anser att aborter är helt i sin ordning och helt säkert skulle ropa i höga sky ifall t.ex. en barnombudsman skulle få för sig att föreslå ett förbud mot aborter med motiveringen att det orsakar barnet lidande samt är innebär en inskränkning i barnets rätt till integritet.

Nu ska den som inte är väldigt hårdhudad sluta läsa, för nästa stycke innehåller saker som kan ta nattsömnen av en människa.

Iltalehti skriver i anslutning till nyheten om att medborgarinitiativet om vårpersonalens rätt att av samvetsskäl vägra delta i en abort om barnmorskan Riina som tvingades sluta jobba som barnmorska för att hon inte kunde tänka sig att utföra aborter. Denna Riina berättar om att aborterade barn kan ligga och kämpa för sitt liv i timmar - vissa till och med längre än så - och att vårdpersonalen inte får röra dem under denna deras dödskamp. Detta anser vi alltså var rätt. Att behandla små barn på detta sätt. Men när en liten minoritet av de små pojkarna ska omskäras anser vi det vara ett grymt lidande och ett allvarligt ingrepp i integriteten.

Det här är så skenheligt att det inte ens ryms på skalan! Skäms på er - och på oss!

Om splittring, partisinne och ett annat evangelium

När Paulus skriver brev till Korinth finns det en hel del som han får lov att ta itu med. En av dessa saker är de partibildningar som finns bland de kristna. Paulus låter förstå att detta är en mycket allvarlig sak. Så allvarlig att han ser sig tvungen att varna för den dom som denna splittring kan komma att föra med sig. ”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet.” (1Kor. 3:16-17) Sammanhanget talar om för oss att det tempel Paulus här talar om är den kristna församlingen.

Paulus börjar sin tillrättavisning i detta ämne med att tala om att korinthierna inte klarar av att äta fast föda – att de ännu måste få mjölk att dricka. När han kom dit första gången och korinthierna var nya i tron var det naturligt att de behövde få ”mjölk och inte fast föda”. Det ska nämligen små spädbarn ha. Men detta borde de nu ha lämnat bakom sig. De borde ha vuxit och börjat klara av mera svårsmälta saker, men det har de inte gjort eftersom de ännu var ”köttsliga”. Paulus skriver att korinthierna ännu präglas av det köttsliga sinnet, av den gamla naturen och dess begär. Vår gamla natur vill och kan inte underordna sig Kristus, utan lever i uppror mot Kristi herravälde och hans makt. I uppror mot Guds ord och vilja. Detta leder till att de bara kan dricka mjölk, dvs. ta emot endast grundläggande undervisning om Kristus och om det kristna livet. När de var spädbarn var detta som sagt naturligt, men att de nu fortfarande bara kan ta in mjölkmat är allvarligt. De hade stannat i sin utveckling. Beviset för hur illa det är ställt med dem finner Paulus just i deras partibildningar.

Nu får vi fundera: Är det på samma sätt också idag bland oss kristna? Våra partibildningar, beror de på att vi också är köttsligt sinnade? Att vi lever i uppror mot Kristus och mot Guds ord? Svaret är garanterat jakande. Se bara på våra stora stridsfrågor idag! Alla har de att göra med att vi inte vill böja oss för Kristi herravälde och för Guds ord! Ämbetsfrågan (som har orsakat stor splittring i vår kyrka), homofrågan (som kommer att leda till ytterligare splittring), dopfrågan (som är inflammerad ännu idag mellan de äldre och de yngre kyrkorna) osv. Alla dessa frågor handlar om att vi inte vill böja oss för Guds ord och Kristi herradöme. Dessa stridigheter beror på att vi vill veta bäst själva – och på att vi tar efter världen och världens åsikter och synsätt. Världen, som inte på något sätt kan ha klarsyn i dessa frågor eftersom världen saknar Guds Ande. När vi tar efter världen, ja, då låter vi oss styras av det köttsliga sinnet och då far vi vilse. Och så blir det splittring.

Paulus kritiserar i hårda ordalag denna partibildning, men i 1 Kor. 11:19 säger han ändå klart ut: ”Partier måste finnas bland er, för att det ska visa sig vilka det är som håller provet”. I den situation som rådde i Korinth var det alltså nödvändigt att det skedde en uppdelning. När vissa for vilse i köttet var det en nödvändighet att det blev splittring. Många gånger får vi höra att vi idag borde vara ett och att vi som kristna inte ska låta oss splittras. Att vi under inga som helst omständigheter t.ex. får gå ut ur kyrkan oberoende av hur galet det far. Men när köttsligheten får regera i våra församlingar och våra kyrkor och denna köttslighet visar sig i att man trampar Guds ord och Guds vilja under fötterna, ja, då måste det bildas partier. För om någon i en sådan situation vill göra det rätta så kommer det att bli splittring och partisinne. Det är helt ofrånkomligt. Alternativet är att vi alla blir köttsliga och slutar tåla fast föda. Även om splittring och partisinne är allvarligt är detta andra alternativ ändå oerhört mycket värre. Observera nu detta mycket tydligt: Det är ALDRIG den/de som böjer sig under Guds vilja och hans ord som skapar denna splittring. Nej, dessa kristna synliggör bara den splittring som har uppstått när vissa gått bort från ordet och Guds vilja.

Vad handlar då denna splittring om, enligt Paulus? Vad beror den på? Han nämner detta strax efter att han talat om allvaret med att orsaka splittring. ”Bedra inte er själva. Om någon av er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis. Ty den här världens vishet är dårskap inför Gud.” (1Kor. 3:18-19)

Det handlar alltså om de som menar sig vara visa i den här världen. Paulus varnar för den vishet som menar att vi behöver forma om Evangelium så att det passar för denna världen – att det passar för de strömningar och de tankar som just nu är på modet. Paulus dömer fullständigt ut tanken att vi behöver göra om budskapet så att det ska passa i dagens värld och för dagens människa. Nej, i stället för att försöka vara visa i denna världens ögon och göra om den kristna tron så att den, som vi tycker, passar för dagens människor säger Paulus att vi behöver bli dårar. Vi ska, i världens ögon, vara dårar och förkunna det rena och dyra Evangeliet så som det står skrivet. Ett helt Evangelium. Med Jesu korsdöd och hans uppståndelse och med allt annat som denna världens visa tar anstöt av och ser ner på. Som får dem att skratta åt oss och betrakta oss som, just det, dårar. Helt enkelt för att detta fulla Evangelium är det enda som kan frälsa en människa. Det modifierade och samtidsanpassade evangeliet kan nämligen inte frälsa. Helt enkelt för att det är ett falskt evangelium.

Paulus vet vad han talar om. När han kom till Korinth, säger han, gjorde han det inte med stor vältalighet eller hög visdom. Han hade, skriver han i 1Kor. 2:2, bestämt sig för att ”inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.” Detta var i mångas ögon en dårskap, men det enkla evangeliet bar frukt och blev till stor välsignelse.

Varför är det alltså så stor splittring i våra kristna sammanhang idag? Paulus har en hel del att säga i denna sak. Vi skulle alla må bra av att lyssna noggrant på hans budskap och pröva oss alla i ljuset av detta ord. Den som menar sig stå behöver nämligen också se till att han inte faller.

Nobel, Obama och dagens kriser

Det är nobeltider. De övriga prisen är väl inget att säga något om - de som får dem har säkert förtjänat dem. (Litteraturpriset kan man givetvis alltid ha åsikter om, dock.) Men fredspriset har under de senaste åren (tidvis) varit att betrakta närmast som ett stort skämt. Jag skrattade t.ex. högt när jag hörde att Barack Obama skulle få fredspriset. När han tilldelades priset - för att ha "skapat ett nytt klimat i internationell politik" - hade han suttit som president i nio månader. Jag satt i en buss i Helsingfors när jag hörde det, och de andra passagerarna funderade säkert vad jag fann vara så oerhört lustigt. Jag konstaterade att det enda han gjort var att hålla ett par tal. Nå, nu när han har hunnit sitta sina snart två perioder har tyvärr skrattet fastnat i halsen.

Något "nytt klimat i internationell politik" har han definitivt inte skapat. Han har, tvärtom, fortsatt på samma linje som sin föregångare och bedrivit en internationell politik som har varit sällsynt kortsiktig och oinitierad. Hur många länder har USA destabiliserat under Obamas tid vid makten? Hur mycket lidande har han och USA:s politik orsakat i Ukraina, Syrien o.s.v. genom att gå in och ställa till oreda utan att ha någon som helst kännedom om vad interventionen ställer till med och får för följder?

Nu står vi inför den situationen att en fredspristagare kan bli direkt orsak till att vi har störtas in i något som mycket väl kan utvecklas till ett tredje världskrig. Igen på grund av att han och hans administration är fullständigt blinda för vad deras utrikespolitiska avgöranden leder till.

Och ja, du läste rätt. Ukraina också. Hela det Ukrainska kriget började med att väst - USA och EU - krävde att Ukraina skulle välja mellan Ryssland och väst. Obama, liksom större delen av ledarna i väst, hade inte koll på situationen i Ukraina och den stora splittring som rådde/råder i landet. När de såg till att den lagligt valde presidenten blev avsatt och en ny, västorienterad, administration tog över som sedan i sin tur mer eller mindre med våld styrde in Ukraina på västspåret blev situationen förstås helt ohållbar. Att sedan Putin och Ryssland såg sin chans och använde den uppkomna situationen till sin fördel är sedan givetvis en annan - åtminstone lika bedrövlig - historia.

Vi upplever idag en stark polarisering. Både här hemma (inom ekonomin och när det gäller de asylsökande) och även i världen i stort. En anspänning som knappast kan föra något gott med sig. Det ytterst problematiska i denna situation är att de två ledande länderna i detta nu leds av å ena sidan en skurk och å andra sidan en nolla. Dessutom domineras media av de båda sidornas propagandakrig (i västmedia givetvis främst av denna sidas propaganda) så till den grad att man idag inte alls vet vem och vad man kan lita på av allt det som finns att läsa om de olika kriserna.

Jag finner denna situation synnerligen bekymmersam. Ja, och det kan kanske tilläggas, så anser jag också att Nobelkommittén borde återta fredspriset från Barack Obama. En sådan åtgärd skulle kanske, men bara kanske, återföra en del trovärdighet till fredspriset och de som delar ut det.

Syrien II

Det är nu över två år sedan jag skrev en bloggtext där jag sade att jag har ändrat mig vad gäller situationen i Syrien. Jag hade lyssnat på de experter, och representanter för Syriens kristna, som menade att en militäraktion mot Assad skulle komma att leda till stora lidanden för befolkningen. Nå, Obama lyssnade inte på dessa samma experter (trots att många av dem var hans egna rådgivare), och idag ser vi resultatet. På flera olika plan. Dessutom håller situationen på att bli mångflat värre ännu - och det i snabb takt. Varför? Jo för att Putin av allt att döma har lyssnat.

USA har kraftigt fördömt Rysslands agerande i Syrien (och Turkiet), och det är kanske inte alls så konstigt. Enligt uppgift har Rysslands bombningar i Syrien inte bara riktats mot IS, utan också mot USA-stödda och CIA-utbildade trupper ur Syriska befrielsearmén. Är det någon annan än jag som ser det som synnerligen oroväckande att USA och Ryssland i princip krigar mot varandra i Syrien idag? Om än delvis via ombud, men dock.

En annan synnerligen oroväckande sak i detta sammanhang är väst - och västmedias - fullständiga ovilja mot att se det kloka i Putins och Rysslands agerande. Al Assad är en tyrann som har begått bestialiska dåd mot sitt eget folk. Ja, men problemet är att USA och väst (ännu en gång) går in och destabiliserar ett land utan att ha någon egentlig plan för vad som ska efter att Assad har fallit. Om han faller. Dessutom inser man inte vad som kommer att bli följden ifall han faller. Om det ännu finns någon som tror - efter flera exempel på det motsatta - att det kommer demokrati och frihet för det syriska folket efter Assads fall borde denne (läs: Obama) nog snabbt försöka börja se verkligheten som den är. Rebellerna i Syrien - som alltså USA stöder - skanderar "Alawiterna till graven och de kristna till Libanon!" De hotar alltså med regelrätt folkmord på Al Assads gruppering och med att fördriva de kristna i lansflykt. De som ännu finns kvar i landet, vill säga. Och dessa får alltså stöd av USA!

Det finns ingen bra lösning på krisen i Syrien. Men jag är övertygad om att Ryssland har valt den minst dåliga. Problemet är bara den att USA och väst inte stöder denna lösning utan i stället har målat in sig i ett hörn tillsammans med dessa rebeller. Att USA skulle backa är nog i det närmaste otänkbart. Och Ryssland har bara börjat sin militära intervention i landet. Var ska detta sluta? Jag kommer osökt att tänka på orden i Valdres-profetian från 1968 som jag lade upp för några dagar sedan: "Detta kommer att ske strax före Jesu återkomst – och det tredje världskriget bryter lös. Kriget börjar först som en liten konflikt, en obetydlig konflikt. Men den slutar inte. Den tilltar och breder ut sig. Till slut utvecklar det sig till ett stort krig."

Det är tisdag morgon nu, när jag skriver detta. Innan denna vecka är slut kan vi ha tagit ett par stora kliv mot det tredje världskriget. Jag säger inte att detta kommer att ske, men jag konstaterar att läget är oerhört allvarligt och att det är möjligt att så sker.