Massmediala diktaturfasoner

Jag har en längre tid klagat på den censur som idag råder i finländsk media. Det att det finns kommentarregler är en sak - dessa behövs säkert för att på något sätt städa upp i flödet. Men efter den skärpning av modereringen som infördes för en tid sedan har dessa regler mer eller mindre tappat sin betydelse. Idag har modereringen - eller censuren - blivit mer eller mindre helt godtycklig. Precis som jag befarade. Kommentarer som inte bryter mot de uppställda reglerna men som annars bara är misshagliga och s.a.s. går mot strömmen riskerar att förbli opublicerade. Nu, om inte tidigare, har media visat att benämningen PC-media verkligen är relevant.

Jag har klagat en hel del på ÖT/VBL, men faktum är att dessa tidningar idag står fram som, åtminstone i viss mån, ljuspunkter i det allt tätare censur-mörkret. Här tillåts åtminstone en viss bredd när det gäller vad som får sägas. Annat är det när det gäller den mediekanal som borde stå för mångfalden och för alla medborgares rätt att yttra sig - och då talar jag givetvis om Rundradion och framför allt då om svenska.yle.fi. Här har en längre tid redan censorerna fått härja fritt och censuren har tagits till allt högre nivåer. Och märk väl: Här handlar det inte längre om kommentarregler. Det är länge sedan den gränsen passerades. Nej, här handlar det uttryckligen om åsikter som ogillas. Speciellt värdekonservatismen göre sig icke besvär!

Jag har blivit censurerad flera gånger än jag kan minnas. Några regler har jag inte brutit mot, men det har som sagt inte längre någon som helst betydelse när det gäller svenska yle. Åsikter som ogillas publiceras inte, och om man kritiserar linjen blir inte heller denna kritik publicerad. Vad är detta om inte själva definitionen på censur? Nå, detta är helt i linje med vad som har aviserats på nämnda nyhetsplats under sensommaren/hösten.

Igår publicerade svenska.yle.fi en nyhet om att kommunikationsministern vill påskynda tillsättandet av en kommitté som ska gå över yles finansiering. Detta föranledde en hel del kommentatorer att, med varierande indignation, tala för hur viktigt det är att yle förblir en oberoende och objektiv nyhetskanal. Jag skrev en kommentar - som givetvis inte blev publicerad. Nå, jag kan ju alltid klistra in den här:

"Det är skrämmande att många upplever YLE:s nyhetsrapportering som objektiv. Den är allt annat. Detta syns speciellt i hur man behandlar kommentarer - misshagliga (läs: politiskt inkorrekta) åsikter censureras friskt trots att de inte bryter mot några kommentarsregler. Dessutom, angående finansieringen, konkurrerar YLE idag - med skattepengar - med privata/stiftelseägda mediehus. Detta är ju fullständigt bedrövligt och något som omedelbart borde stoppas. Så ja, Yles finansiering bör ses över och dras ner. Ordentligt."

Denna kommentar bröt inte mot några kommentarregler. Eller gjorde den? Jag hävdar att den inte gjorde det utan att den bara i allmänhet var misshaglig. Så den publicerades alltså inte. Och jag är inte ensam om att bli behandlad på detta sätt för att de åsikter jag har inte faller yles censorer på läppen. Verkligen inte.

Jag hävdar att svenska.yle.fi med sitt sätt att bedriva censur aktivt har gått in för att stoppa vissa åsikter - främst då åsikter som bottnar i värdekonservatism. Detta skulle vara allvarligt om det skulle vara fråga om en privatägd eller stiftelseägd nyhetskanal, men när det gäller ett allmänfinansierat rundradiobolag som ska betjäna hela befolkningen är detta en fullständig katastrof. På detta sätt snedvrider man opinionen och den bild läsaren får av de åsikter som finns bland befolkningen. Vad än värre är: Eftersom denna policy tycks finnas när det gäller kommentarerna får man anta att det samma också gäller när man väljer vilka och hur man presenterar själva nyheterna.

Jag börjar inse att vi idag lever i en ny form av diktatur. Inte en politisk sådan, men en massmedial sådan. Det här är en oerhört allvalig sak, och det värsta är att många av oss inte inser hur farlig denna situation är. Speciellt för minoriteter. Och då talar jag igen inte om politiska eller etniska minoriteter, utan om åsikter och om värderingar.

Nå, svenska yle får som de vill i mitt fall. Jag ids inte längre kommentera. Det lönar sig helt enkelt inte att sätta tid på att skriva kommentarer och sedan bli censurerad. Om svenska yles mål har varit att tysta misshagliga röster så når de nu sitt mål när det gäller mig. Härmed meddelar jag alltså, på detta sätt, att jag slutar kommentera på svenska.yle.fi. De får bedriva sin ensidiga propaganda mina protester förutan. På sina fora, vill säga. Här kommer kritiken nog att publiceras även i fortsättningen.

Dessutom kommer jag med omedelbar verkan att säga upp min prenumeration på denna mediekanal. Aj, men det går ju faktiskt inte. Det anses tydligen så viktigt att alla ska tvingas ta del av denna propagandakanal att det inte går att säga upp den. Alla ska ta del av propagandan, och alla ska vara med och betala för den. Massmedial diktatur var alltså ordet...