Frikänd!

"Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen." Joh. 12:46-49 

Jesus säger här något som vid en första anblick ter sig märkligt. Ja, som en motsägelse i förhållande till andra bibelord. Han säger att han inte har kommit för att döma världen, utan för att frälsa den. Likväl görs det klart på andra håll i Guds ord att det faktiskt ÄR Jesus som ska fungera som domare på den yttersta dagen. Hur är det nu riktigt? Ska Jesus vara domare, eller ska han inte vara det? Har han kommit för att döma, eller har han inte gjort det?

Vårt problem här är att vi så väldigt gärna fokuserar på detta med domen. Att det kommer en dom, en uppdelning i sådana människor som blir frikända och sådana som blir dömda. Visst. Det kommer en dom, och i denna dom kommer det att ske en uppdelning. Det här gör Guds ord väldigt tydligt. Men. Det vi behöver ha klart för oss är på vilken grund denna dom kommer att falla. Varför de som drabbas av en fällande dom blir dömda. Se, vi har alla denna dom inom oss. ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud”, läser vi i Rom. 3:23. Här är inte en enda av oss på något sätt i en bättre situation än någon annan. Ingen av oss håller måttet. För se, här handlar det inte om huruvida vi har varit hyggliga människor eller inte. Här handlar det inte om huruvida vi har lyckats undvika de största fallgroparna eller inte. Nej, här handlar det om huruvida vi har varit fullkomliga eller inte. Och måttstocken på denna fullkomlighet är inte något vi människor har ställt upp, utan här gäller Guds måttstock. I den situationen är vi alla lika. Ställda inför Guds krav på fullkomlighet klarar ingen av oss sig. Vi, hyggliga och mindre hyggliga, mördare, tjuvar, bedragare och den som har haft begärelse till något som tillhör sin nästa – alla missar vi målet. För att vi alla har syndat. Mot många eller få av Guds bud. Men likväl. ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud”. I oss själva blir resultatet en fällande dom. Alltid.

Det är med bakgrund i detta vi ska förstå Jesu ord här i vår text. Han har inte kommit för att döma världen – nej, för det behöver han inte. Det har vi klarat av att åstadkomma själva. Vi har alla dragit en fällande dom över oss. Men in i denna situation kommer Jesus som Frälsaren. Den som räddar den som inte kunde rädda sig själv. I och genom Jesu golgataverk öppnas en väg för oss människor till Guds gemenskap. En ny väg. En väg som inte frågar efter vår fullkomlighet, utan som skänker den ofullkomlige Jesu fullkomlighet.

Guds ord gör klart att det faktiskt ÄR Jesus som ska vara domare på den yttersta dagen. Men det är inte han primära uppgift - det var inte därför han kom hit. Han kom inte för att döma världen, utan för att frälsa världen. Men likväl ska han sitta där som domare. Men vet du vad? Detta att Jesus ska sitta som domare är goda nyheter! Det är de bästa nyheter du och jag någonsin kunde få!

Har du har sett någon amerikansk film där handlingen på något sätt inkluderar en rättegång av något slag? Här i landet är en rättegång inte lika intressant som i USA, och speciellt inte lika intressant som en rättegång på TV eller i en film. I USA har domarna betydligt större inflytande över utgången av en rättegång – och framför allt när det gäller hur hårt straffet blir ifall det blir en fällande dom. Därför kan det vara mycket avgörande hurudan domare man får i sin rättegång – om man alltså råkar ut för det. En sträng domare eller en mild domare.

I den viktigaste av alla rättegångar kommer Jesus att presidera som domare. I honom har vi en domare som inte bara försöker få till en så mild dom som möjligt, utan en domare som själv har gjort allt för att domen ska bli så förmånlig för den tilltalade som möjligt. Ja, i denna rättegång har vi den situationen att domaren själv har tagit det straff som lagen stipulerar. Därför kan han frikänna oss. Dig och mig. Han är fortfarande fullständigt rättvis. En överträdelse har blivit begången, och lagen kan inte göras om intet. Men när domen alltså ska avkunnas ställer sig domaren upp och säger: Jag tar det straff som den tilltalade har förtjänat. Den tilltalade går fri!

Jesu golgataverk var ett frälsningsverk som gäller för alla människor. När han gick upp till korset bar han med sig alla människors alla synder - varje synd som begåtts på denna jord från Adams synd till den sista synd som någonsin kommer att begås. De var alla med där på korset. De blev alla sonade i Jesu korsdöd. Jesu blod räcker till som betalning för alla människors alla synder.

Jesus kom för att frälsa världen, inte för att döma världen. Men likväl finns det ändå möjligheten att gå förlorad. Att få en fällande dom. För vi har som sagt alla den fällande domen inom oss. Denna dom måste lyftas av oss, annars drabbas vi likväl av den. Det finns nämligen ingen automatik i detta. Jesus dömer ingen, men den som avvisar hans försoningsgärning, den människan har fortfarande domen över sig. Inom sig. Jesus dömer ingen, men allt sedan ordet om syndernas förlåtelse har gått ut över världen finns det ingen ursäkt för den människan som visar detta ord ifrån sig. Jesus säger här i vår text att den som visar detta ord ifrån sig kommer på den yttersta dagen att bli dömd av detta ord. För den som förkastar ordet om frälsningen i Jesus Kristus, för den människan återsår inget annat än att i sig själv, i sitt eget namn, träda fram inför domaren. Och då kan alltså resultatet inte bli något annat än en fällande dom.

Så kommer det att ske i många fall. Människor som av en eller annan orsak inte vill eller menar sig kunna böja sig inför Herren Jesus och ta emot hans gåva. Men detta är ju det mest onödiga som någonsin kan tänkas. Synderna ÄR sonade. Gåvan ÄR erbjuden. ALLT är klart. Domaren sitter på sitt domarsäte och bara längtar efter att få förkunna en friande dom. I en sådan situation är det så fullständigt onödigt att gå förlorad. Att utsätta sig själv för en fällande dom. Likväl är det många som gör just detta. Gud give att ingen av oss skulle bete oss på detta sätt!