fredag 2 oktober 2015

Frikänd!

"Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen." Joh. 12:46-49 


Jesus säger här något som vid en första anblick ter sig märkligt. Ja, som en motsägelse i förhållande till andra bibelord. Han säger att han inte har kommit för att döma världen, utan för att frälsa den. Likväl görs det klart på andra håll i Guds ord att det faktiskt ÄR Jesus som ska fungera som domare på den yttersta dagen. Hur är det nu riktigt? Ska Jesus vara domare, eller ska han inte vara det? Har han kommit för att döma, eller har han inte gjort det?

Vårt problem här är att vi så väldigt gärna fokuserar på detta med domen. Att det kommer en dom, en uppdelning i sådana människor som blir frikända och sådana som blir dömda. Visst. Det kommer en dom, och i denna dom kommer det att ske en uppdelning. Det här gör Guds ord väldigt tydligt. Men. Det vi behöver ha klart för oss är på vilken grund denna dom kommer att falla. Varför de som drabbas av en fällande dom blir dömda. Se, vi har alla denna dom inom oss. ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud”, läser vi i Rom. 3:23. Här är inte en enda av oss på något sätt i en bättre situation än någon annan. Ingen av oss håller måttet. För se, här handlar det inte om huruvida vi har varit hyggliga människor eller inte. Här handlar det inte om huruvida vi har lyckats undvika de största fallgroparna eller inte. Nej, här handlar det om huruvida vi har varit fullkomliga eller inte. Och måttstocken på denna fullkomlighet är inte något vi människor har ställt upp, utan här gäller Guds måttstock. I den situationen är vi alla lika. Ställda inför Guds krav på fullkomlighet klarar ingen av oss sig. Vi, hyggliga och mindre hyggliga, mördare, tjuvar, bedragare och den som har haft begärelse till något som tillhör sin nästa – alla missar vi målet. För att vi alla har syndat. Mot många eller få av Guds bud. Men likväl. ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud”. I oss själva blir resultatet en fällande dom. Alltid.

Det är med bakgrund i detta vi ska förstå Jesu ord här i vår text. Han har inte kommit för att döma världen – nej, för det behöver han inte. Det har vi klarat av att åstadkomma själva. Vi har alla dragit en fällande dom över oss. Men in i denna situation kommer Jesus som Frälsaren. Den som räddar den som inte kunde rädda sig själv. I och genom Jesu golgataverk öppnas en väg för oss människor till Guds gemenskap. En ny väg. En väg som inte frågar efter vår fullkomlighet, utan som skänker den ofullkomlige Jesu fullkomlighet.

Guds ord gör klart att det faktiskt ÄR Jesus som ska vara domare på den yttersta dagen. Men det är inte han primära uppgift - det var inte därför han kom hit. Han kom inte för att döma världen, utan för att frälsa världen. Men likväl ska han sitta där som domare. Men vet du vad? Detta att Jesus ska sitta som domare är goda nyheter! Det är de bästa nyheter du och jag någonsin kunde få!

Har du har sett någon amerikansk film där handlingen på något sätt inkluderar en rättegång av något slag? Här i landet är en rättegång inte lika intressant som i USA, och speciellt inte lika intressant som en rättegång på TV eller i en film. I USA har domarna betydligt större inflytande över utgången av en rättegång – och framför allt när det gäller hur hårt straffet blir ifall det blir en fällande dom. Därför kan det vara mycket avgörande hurudan domare man får i sin rättegång – om man alltså råkar ut för det. En sträng domare eller en mild domare.

I den viktigaste av alla rättegångar kommer Jesus att presidera som domare. I honom har vi en domare som inte bara försöker få till en så mild dom som möjligt, utan en domare som själv har gjort allt för att domen ska bli så förmånlig för den tilltalade som möjligt. Ja, i denna rättegång har vi den situationen att domaren själv har tagit det straff som lagen stipulerar. Därför kan han frikänna oss. Dig och mig. Han är fortfarande fullständigt rättvis. En överträdelse har blivit begången, och lagen kan inte göras om intet. Men när domen alltså ska avkunnas ställer sig domaren upp och säger: Jag tar det straff som den tilltalade har förtjänat. Den tilltalade går fri!

Jesu golgataverk var ett frälsningsverk som gäller för alla människor. När han gick upp till korset bar han med sig alla människors alla synder - varje synd som begåtts på denna jord från Adams synd till den sista synd som någonsin kommer att begås. De var alla med där på korset. De blev alla sonade i Jesu korsdöd. Jesu blod räcker till som betalning för alla människors alla synder.

Jesus kom för att frälsa världen, inte för att döma världen. Men likväl finns det ändå möjligheten att gå förlorad. Att få en fällande dom. För vi har som sagt alla den fällande domen inom oss. Denna dom måste lyftas av oss, annars drabbas vi likväl av den. Det finns nämligen ingen automatik i detta. Jesus dömer ingen, men den som avvisar hans försoningsgärning, den människan har fortfarande domen över sig. Inom sig. Jesus dömer ingen, men allt sedan ordet om syndernas förlåtelse har gått ut över världen finns det ingen ursäkt för den människan som visar detta ord ifrån sig. Jesus säger här i vår text att den som visar detta ord ifrån sig kommer på den yttersta dagen att bli dömd av detta ord. För den som förkastar ordet om frälsningen i Jesus Kristus, för den människan återsår inget annat än att i sig själv, i sitt eget namn, träda fram inför domaren. Och då kan alltså resultatet inte bli något annat än en fällande dom.

Så kommer det att ske i många fall. Människor som av en eller annan orsak inte vill eller menar sig kunna böja sig inför Herren Jesus och ta emot hans gåva. Men detta är ju det mest onödiga som någonsin kan tänkas. Synderna ÄR sonade. Gåvan ÄR erbjuden. ALLT är klart. Domaren sitter på sitt domarsäte och bara längtar efter att få förkunna en friande dom. I en sådan situation är det så fullständigt onödigt att gå förlorad. Att utsätta sig själv för en fällande dom. Likväl är det många som gör just detta. Gud give att ingen av oss skulle bete oss på detta sätt!

20 kommentarer:

  1. Synnerligen märkligt! Jag fick en kommentar på denna tråd till min e-post, men här syns den inte. Om du, anonym 07:32, vill kan jag kopiera in din kommentar hit. Meddela i så fall på sätt eller annat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kopiera gärna in - det var ju tanken att det ska synas här! Underligt!

      Radera
    2. Anonym skrev 07:32 (2/10) följande:

      "Det är något annat i det här som låter väldigt motsägelsefullt. Först säger du att "ingen av oss håller måttet". För hur vi än skulle försöka så kan vi aldrig bli något annat än vi är. Senare i texten säger du att vi inte behöver någon domare för vi "har alla dragit en fällande dom över oss". Att vi själva lyckats åstadkomma det. Hur kan det vara så att vår s.k. ofullkomlighet, som är vår självaste natur, skulle vara något vi själva lyckats åstadkomma? Det är ju inte som att fullkomligheten direkt ligger inom räckhåll? Lite som att bygga en Ford och sen då den inte lyckas bli en Audi så då har den dragit en dom över sig."

      Radera
    3. Det var mycket underligt, det som skedde ovan. Kommentaren syntes i min inbox (G-mail), men inte här. Tydligen finns det någon bugg i systemet...

      Nåväl, nu syns kommentaren här också, och då kan jag också svara på den...

      Synden är s.a.s. "dubbel". Dels handlar det om det vi kallar för "verkssynd", alltså det vi gör galet. Dels handlar det om "arvssynd", alltså det som följer med mänskligheten ändå från början. Denna arvssynd innebär att synden har blivit en del av vår natur. När vi i detta sammanhang talar om "vad vi själva har åstadkommit" så behöver vi kanske inte skilja mellan dessa båda. Alla människor har syndat och i den meningen dragit domen över sig själv (verkssynd), och när vi talar om mänskligheten i stort har vi - som kollektiv - dragit domen över oss i.o.m. att vi som släkte är behäftat med synd (arvssynd). Så jag har nog svårt att se att det finns någon motsägelse här. Det handlar snarare om förförståelsen.

      Radera
    4. Men det är ju hårklyverier. För verkssynden beror ju helt och hållet på arvssynden, så vi kan inte klandras för den. Det är som att straffas för något annat i ens natur, skostorlek eller längd.

      Radera
    5. Anonym 09:15. Ett av problemen som hindrar oss att se denna sak klart är att vi idag ser allt så väldigt individualistiskt. När jag i texten ovan skrev att "vi" dragit domen över oss var en av tankarna att lite försöka motverka detta individualistiska tänkande. "Vi", alltså som vi i hela mänskligheten.

      Vidare: Arvssynden är skuld, men ja, den sitter också i vår natur. Likväl är vi, som individer, ansvariga för vad vi gör. Oberoende av hur vår natur ser ut och vad den böjer oss till. Detta må se ut som hårklyverier, från en viss synvinkle, men det är det ändå inte fråga om. Synden är väldigt konkret.

      Radera
    6. Tycker det är uppenbart vem som inte ser denna sak klart. Det här är ingen komplicerad logik. Om en elefant försöker vara en gädda eller tvärtom så kommer det rent ut sagt att skita sig. Det är bäddat för besvikelse och missräkning. Människor ska inte behöva ha dåligt samvete eller känna skuld över att de är människor! Personligen blev jag en bättre människa så fort jag insåg att jag inte är så himla syndig och dålig som jag blivit lärd. Därför tycker jag hela ologiken runt dehär frågorna är synd. Verkligen synd.

      Radera
    7. Anonym 01:57. Som jag skrev ovan så är vårt problem stt vi så väldigt gärna fokuserar på domen, eller på synden om vi så vill. Som kristna behöver vi veta och känna till vår situation - lagen förklarar den för oss - men vi behöver verkligen inte lämna kvar där. Som sagt så handlar den kristna tron inte om domen eller synden, utan om frälsningen.

      Radera
  2. "Ingen av oss håller måttet", skriver Kristian.
    Där har vi det då igen, denna nedlåtande syn på oss människor som kristna på något ofattbart sätt inte skäms över att ha. Tvärtom. De basunerar ut det ideligen till den grad att om man utsätts för det tillräckligt mycket så börjar man ju skapa sig en negativ bild av sig själv. Och andra. Om man alltså inte klarar av att se att det är fullständig nonsens. Alla människor är värdefulla. Punkt.
    Vi har, Kristian, ältat detta tidigare och jag kan lugna dig med att jag inte tänker sätta igång en ny omgång. Men jag vill inte låta inlägget stå oemotsagt. Detta tankemönster är förödande.
    Trevligt veckoslut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 13:58. Läs igen, och läs ordentligt! Här skriver jag om när vi är ställda inför Helige Gud och när våra liv bedöms enligt hans måttstock. Då gäller detta att ingen av oss håller måttet. Inför människor och enligt mänskliga måttstockar är situationen givetvis en annan. Du ska inte blanda ihop dessa två situationer!

      Radera
  3. Kristian. Det skulle ju inte bli en ny omgång, men gör nu ett undantag. :)
    Jag har läst det igen, och läst det ordentligt. Uppmanar dig att göra det samma! Det du skriver är omoraliskt och oetiskt så det sjunger om det.
    Det är synd hit och synd dit. Vi är belastade med synd redan när vi föds och vi syndar när vi lever, men man får syndernas förlåtelse och en biljett till Guds härlighet bara man öppnar sitt hjärta för Gud och Jesus. Det är bara vips och så är allt glömt och förlåtet. Enkelt och behändigt.
    Men inte ett endaste ord om personligt ANSVAR för ens handlingar, inte ens när det gäller illgärningar riktade mot andra människor. Inte heller nämns något i din text om OFFREN för en synd, tex ett mord.
    Man kan skyffla sina synder på Jesus hur mycket som helst, men har man mördat så har man mördat. Punkt. Offret miste livet och offrets anhöriga förlorade någon när och kär. Bara för att man ber om att bli förlåten för sin synd så blir mordet inte ogjort, de anhöriga får inte tillbaka sin förlorade. Man bär fortfarande ansvar för att man mördat, både gentemot offret och dess anhöriga. Det ansvaret kommer man aldrig undan. Inte ens i evigheten.
    Här kommer det fullständigt omoraliska och oetiska med kristendomen in i bilden. Man kan bli förlåten, frälst och omfamnad av Gud (eller är det Jesus?) oavsett vilken skada man åsamkat andra. Det enda som behövs är att "be om förlåtelse" (vilken ansträngning alltså) och så får man en nystart i livet på jorden och Guds härlighet i evigheten. Samtidigt är offret lika död som tidigare och de anhöriga lika plågsamt sorgsna.
    "Synderna ÄR sonade", skriver du. Struntprat! "Frikänd!", skriver du också. Ofattbart själviskt!
    Som sagt, detta att man genom sin tro kan avsäga sig, eller rättare sagt fly sitt ansvar är förödande. För att inte säga galet. Därför är det minst sagt häpnadsväckande att du förvånas över att vissa människor "inte vill eller menar sig kunna böja sig inför Herren Jesus och ta emot hans gåva". Den som tar emot den "gåvan" köper sig fri från sitt ansvar. Det är omoraliskt, själviskt och fegt. Den som erbjuder en sådan "gåva" åt nån som tagit livet av en annan människa är också omoralisk och absolut inte värd att böja sig inför.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som f.d. präst säger jag ändå:Käre anonym ta ditt ansvar och håll till Godo.
      Själv åkallar jaag Herre Jesus och blir frälst ifrån ondo. Ett lite fåraktigt många gånger från Nåden bortlockat och några gånger stryk undfånget Guds barn Ulrik hälsar från Guds Riket. Där finns inget Sniket.

      Radera
    2. Anonym, alltid där Guds Rike funnits har man vid omvändelsen tagit sitt ansvar. T. ex Bekänt och återfört stulet gods, suttit sitt fängelse eller gått i galgen för sitt mord, försökt beveka dem som man sårat endera genom att inte störa dem mera eller att uppriktigt visa att nu är det nytt ljud i skällan, Burit sin bekännelse i Jesu Namn inför den värld av så fina syndare som du som t. o. m har råd att offentligt smäda Herren Herren och Hans Allvisa Råd som faktiskt beslöt att Låta All sin Kärlek och Tålamod Uppenbaras i Jesus utgivande av sig själv så att du åtminstone skulle få tid att se Hur God Gud varit att Han inte gav förförarna som tog din tro samma straff som du förtjänat när du inte lät dig lösas från stockholmssyndromet som binder dig till Satans fräcka Ord och beteende och som på Guds och Lammets Vredes Dag inte mera går ostraffat. Den som Herren älskar Agar Han och jag tror att Kristian är en så myki godare och oskyldigare männisa genom Jesu Gåva än du att Han inte ens tänker på mord... Därför att du gjort detta säger Gud till Mördaren David;Konung av Juda, så skall svärdet inte vika ifrån dig.
      Själv inbillar ja mig att jag obeväpnad rusat mot knivman som skadade sig själv men det är säkert en paranojafantasi: eller hur? Du anomyme smädare. Gud vet nog vem du/ni ÄR och Var ni Bor t ex er Uppehållsort. säger ulrik; av Guds Nåd motståndare till Satanas Perkele alla människors förförare;och därför mycket plågad men lyckligare än de flesta ändå.

      Radera
    3. Ulrik. "Smädare." "Gud vet nog vem du/ni är och var ni bor tex er uppehållsort." Det är ord och inga visor när man kritiserar religion.
      Hur var det nu igen med saker man inte får ha åsikter om?

      Radera
    4. Anonym 19:04. Jag har undrat var skon riktigt klämmer, men nu klarnade det. Tack för det! Se, man kan inte blanda ihop Guds rättvisa och hans domar med mänsklig rättvisa och mänskliga domar så som du gör. Då blir det fullständigt galet. Ja, t.o.m. så att jag kan hålla med dig om att det blir omoraliskt. Så försök att se att dessa två är helt skilda storheter.

      Liksom Ulrik skriver så fråntar ett frikännande inför Gud inte människan från de följder hennes gärningar har förtjänat inför människor. Tvärtom. Det finns många exempel på människor som, sedan de kommit till tro på Guds nåd, gått tillpolisen och meddelat vad de har gjort och att de är beredda att ta det straff som människor lägger på dem. Givetvis finns det också exempel (tyvärr) på att också kristna har blandat ihop dessa två domar, men då handlar det om brister i läran/förkunnelsen.

      Radera
  4. Dumdristiga rusningar gör man som ung i fyllan och villan. Nuförtiden sku jag rusa bort och flåsande ringa polisen säger björnungestor fetlagd harkrank u bu huu

    SvaraRadera
    Svar
    1. För hjälpen nittonhundrasjuttionie får Guds Änglar vitsordet "Tie"; som alltid. säger Ulrik.
      And shame to the deeds of the devil and those still unrepentant people

      Radera
  5. Ano-ny-yyym! Hoo Hooo??
    Skriften säger ungefär att; Genom den Frälsning som Gud Låter Predika, som för de "visa"(grekofilerna med sina hemliga laster), är en dårskap och för Judarna en "stötesten"(give Gud att det inte mera vore så) så Har Han visat att Guds "Dårkskap" är visare Än Människornas.
    Ty Visheten Är Kärleken och Kärleken är Lagen Fullbordad och det får du bara genom och i Jesus... nattskifte böri kanske du sover djupt Man kan ju sova på jobbe om man är lat säger Ulrik troende 24/7 hela livet ut om Gud tilllåter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ulrik. Din rappakalja saknar motstycke. Den når sådana höjder att den inte är värd att bemöta.
      Men det är ju bra om du själv får något ut av den.

      Radera
    2. Joo, myki bäättre än den "kalja" jag intog förr.
      Sådant som ännu får mig att göra avsteg från en god vandel smärtar förstås. Man vill ju vara "snäll och fin" vetja.... ulrik

      Radera