Om yttrandefriheten och åsiktskorridoren

Yle Teema har nästa vecka en "Sananvapausviikko" (alltså någon forma av yttrande- och pressfrihetsvecka) med fokus på Ryssland. Igår innehöll Österbottens tidning (pappersversionen) en artikel på samma tema. Denna artikel kan också hittas på nätet, på sydsvenskan.se.

Det är bra att yttrandefrihetssituationen i Ryssland uppmärksammas. Läget i landet håller snabbt på att förvärras, och detta behöver vi vara medvetna om. Dessutom kan denna uppmärksamhet ge de utsatta i Ryssland uppmuntran och mod - något de utan vidare behöver. Så jag sätter utan vidare tummen upp för detta!

Men. Nu kommer jag att säga något som säkerligen chockerar en del. Yttrandefrihetssituationen är inte ett problem bara i Ryssland. Även i vårt västra grannland håller situationen på att så småningom bli kritisk. Detta är, ur vår synvinkel, ett mycket större problem än situationen i Ryssland av tre orsaker. För det första för att vi tenderar att följa efter Sverige. För det andra för att detta är något som sker/har skett s.a.s. "under radarn". Vi kan alltså inte läsa om detta i media - helt enkelt för att media är part i målet. För det tredje, och det allvarligaste, för att detta yttrandefrihetsproblem inte baserar sig på politisk censur och är administrerad av den politiska ledningen, utan för att censuren och inskränkningen i yttrande- (och åsikts)friheten handlar om värderingar.

Oppositionen har myntat uttrycket "åsiktskorridoren", och detta uttryck säger väl vad det hela handlar om. Sverige har lagstadgad yttrande- och åsiktsfrihet, men i praktiken gäller dessa friheter endast för vissa, på förhand godkända, åsikter och värderingar. De åsikter/värderingar som inte ryms innanför den godkända "korridoren" får inte lyftas fram och får inte höras. Behöver det tilläggas att korridoren långt löper på vänsterkanten av åsiktsfältet?

Ett exempel: 50% av svenskarna anser att homosexuella inte bör få adoptera. Var detta en nyhet för dig? För mig var det åtminstone det. Vet du varför? Ja, för att detta inte kommer fram i media i Sverige idag.  Denna åsikt ligger utanför "korridoren", och således ska den förtigas. De åsikter som inte hörs finns nämligen inte. Tanken är givetvis att genom att förtiga obekväma och misshagliga åsikter ska opinionen tvingas i den rikting media önskar. Igår gick media också ut med att kd, som det sista av de "godkända" partierna ändrar åsikt i denna fråga och börjar jobba för att homosexuella ska få adoptera. Detta innebär att 50% av svenskarna idag saknar "godkänt" parti att rösta på om de anser att denna fråga är så viktig att de låter den styra deras val av parti. Således ser vi att yttrandefrihetsfrågan snabbt också blir en demokratifråga.

Ett annat exempel: 20% av svenskarna är för dödsstraff för mord. Var också detta en nyhet? Det var det åtminstone för mig. Denna åsikt ligger (långt) utanför åsiktskorridoren, och därför får den ingen synlighet. Detta innebär att en femtedel av svenskarna saknar röst och yttrandefrihet för sina åsikter (i denna fråga) i det offentliga rummet. Inser du hur enormt stort problem detta är?

Om vi sedan vill lyfta fram ännu ett exempel på hur åsikter, värderingar och personer som befinner sig utanför åsiktskorridoren behandlas kan vi se på hur media, makthavare och olika instanser inom det svenska folkhemmet ställer sig till Sverigedemokraterna. Jag behöver knappast ge några närmare exempel på detta - den senaste valrörelsen är ännu i färskt minne. Sd är inte ett "godkänt" parti, helt enkelt för att de vågar vara politiskt inkorrekta och positionera sig utanför denna åsiktskorridor. Det skulle vara i det närmast komiskt - om det inte skulle vara så oerhört allvarligt - att se hur de andra partierna beter sig för att på alla sätt försöka hålla Sd borta från makten. Vanliga demokratiska spelregler ställs åt sidan och folkviljan ignoreras. Allt detta för att vidmakthålla den nya allt överskuggande åsiktskorridorspolicyn och den medföljande censuren och marginaliseringen av åsikter.

Det kanske räcker så här med exemplen. Det vi ännu kan konstatera är att media i väst idag är väldigt bra på att agera vakthund inom politiken. Ingen politiker eller politiskt parti kommer åt att missbruka sin makt eller tillförskansa sig makt eller fördelar med otillbörliga medel. Men frågan vi måste ställa oss är vad som händer om och när det inte är en politiker eller ett politiskt parti som är hotet mot yttrandefriheten och i förlängningen mot demokratin, utan när hotet kommer från ett värderingskluster? När dessa värderingar tar över på den offentliga arenan och börjar marginalisera, demonisera och till och med förfölja däremot stridande värderingar och åsikter? Vi behöver ställa oss den här frågan eftersom detta är precis det vi ser hända i Sverige idag. Men inte bara i Sverige - också här ser vi denna utveckling, även om situationen här än så länge är långt bättre än i Sverige.

Media är helt tyst om denna utveckling. Varför? Svaret är mycket enkelt: För att det är mainstream-media som driver denna utveckling, och makthavare (som media idag de facto är) givetvis inte granskar sig själva. Yttrande- och åsiktsfriheten - och därmed också demokratin - är idag allvarligt hotad, inte bara i Ryssland, utan också i väst. Det allvarligaste i denna situation är att det är så väldigt få som har insett problemet och att de som borde agera vakthund och slå larm när något dylikt sker i själva verket ÄR problemet.