Om splittring, partisinne och ett annat evangelium

När Paulus skriver brev till Korinth finns det en hel del som han får lov att ta itu med. En av dessa saker är de partibildningar som finns bland de kristna. Paulus låter förstå att detta är en mycket allvarlig sak. Så allvarlig att han ser sig tvungen att varna för den dom som denna splittring kan komma att föra med sig. ”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet.” (1Kor. 3:16-17) Sammanhanget talar om för oss att det tempel Paulus här talar om är den kristna församlingen.

Paulus börjar sin tillrättavisning i detta ämne med att tala om att korinthierna inte klarar av att äta fast föda – att de ännu måste få mjölk att dricka. När han kom dit första gången och korinthierna var nya i tron var det naturligt att de behövde få ”mjölk och inte fast föda”. Det ska nämligen små spädbarn ha. Men detta borde de nu ha lämnat bakom sig. De borde ha vuxit och börjat klara av mera svårsmälta saker, men det har de inte gjort eftersom de ännu var ”köttsliga”. Paulus skriver att korinthierna ännu präglas av det köttsliga sinnet, av den gamla naturen och dess begär. Vår gamla natur vill och kan inte underordna sig Kristus, utan lever i uppror mot Kristi herravälde och hans makt. I uppror mot Guds ord och vilja. Detta leder till att de bara kan dricka mjölk, dvs. ta emot endast grundläggande undervisning om Kristus och om det kristna livet. När de var spädbarn var detta som sagt naturligt, men att de nu fortfarande bara kan ta in mjölkmat är allvarligt. De hade stannat i sin utveckling. Beviset för hur illa det är ställt med dem finner Paulus just i deras partibildningar.

Nu får vi fundera: Är det på samma sätt också idag bland oss kristna? Våra partibildningar, beror de på att vi också är köttsligt sinnade? Att vi lever i uppror mot Kristus och mot Guds ord? Svaret är garanterat jakande. Se bara på våra stora stridsfrågor idag! Alla har de att göra med att vi inte vill böja oss för Kristi herravälde och för Guds ord! Ämbetsfrågan (som har orsakat stor splittring i vår kyrka), homofrågan (som kommer att leda till ytterligare splittring), dopfrågan (som är inflammerad ännu idag mellan de äldre och de yngre kyrkorna) osv. Alla dessa frågor handlar om att vi inte vill böja oss för Guds ord och Kristi herradöme. Dessa stridigheter beror på att vi vill veta bäst själva – och på att vi tar efter världen och världens åsikter och synsätt. Världen, som inte på något sätt kan ha klarsyn i dessa frågor eftersom världen saknar Guds Ande. När vi tar efter världen, ja, då låter vi oss styras av det köttsliga sinnet och då far vi vilse. Och så blir det splittring.

Paulus kritiserar i hårda ordalag denna partibildning, men i 1 Kor. 11:19 säger han ändå klart ut: ”Partier måste finnas bland er, för att det ska visa sig vilka det är som håller provet”. I den situation som rådde i Korinth var det alltså nödvändigt att det skedde en uppdelning. När vissa for vilse i köttet var det en nödvändighet att det blev splittring. Många gånger får vi höra att vi idag borde vara ett och att vi som kristna inte ska låta oss splittras. Att vi under inga som helst omständigheter t.ex. får gå ut ur kyrkan oberoende av hur galet det far. Men när köttsligheten får regera i våra församlingar och våra kyrkor och denna köttslighet visar sig i att man trampar Guds ord och Guds vilja under fötterna, ja, då måste det bildas partier. För om någon i en sådan situation vill göra det rätta så kommer det att bli splittring och partisinne. Det är helt ofrånkomligt. Alternativet är att vi alla blir köttsliga och slutar tåla fast föda. Även om splittring och partisinne är allvarligt är detta andra alternativ ändå oerhört mycket värre. Observera nu detta mycket tydligt: Det är ALDRIG den/de som böjer sig under Guds vilja och hans ord som skapar denna splittring. Nej, dessa kristna synliggör bara den splittring som har uppstått när vissa gått bort från ordet och Guds vilja.

Vad handlar då denna splittring om, enligt Paulus? Vad beror den på? Han nämner detta strax efter att han talat om allvaret med att orsaka splittring. ”Bedra inte er själva. Om någon av er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis. Ty den här världens vishet är dårskap inför Gud.” (1Kor. 3:18-19)

Det handlar alltså om de som menar sig vara visa i den här världen. Paulus varnar för den vishet som menar att vi behöver forma om Evangelium så att det passar för denna världen – att det passar för de strömningar och de tankar som just nu är på modet. Paulus dömer fullständigt ut tanken att vi behöver göra om budskapet så att det ska passa i dagens värld och för dagens människa. Nej, i stället för att försöka vara visa i denna världens ögon och göra om den kristna tron så att den, som vi tycker, passar för dagens människor säger Paulus att vi behöver bli dårar. Vi ska, i världens ögon, vara dårar och förkunna det rena och dyra Evangeliet så som det står skrivet. Ett helt Evangelium. Med Jesu korsdöd och hans uppståndelse och med allt annat som denna världens visa tar anstöt av och ser ner på. Som får dem att skratta åt oss och betrakta oss som, just det, dårar. Helt enkelt för att detta fulla Evangelium är det enda som kan frälsa en människa. Det modifierade och samtidsanpassade evangeliet kan nämligen inte frälsa. Helt enkelt för att det är ett falskt evangelium.

Paulus vet vad han talar om. När han kom till Korinth, säger han, gjorde han det inte med stor vältalighet eller hög visdom. Han hade, skriver han i 1Kor. 2:2, bestämt sig för att ”inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.” Detta var i mångas ögon en dårskap, men det enkla evangeliet bar frukt och blev till stor välsignelse.

Varför är det alltså så stor splittring i våra kristna sammanhang idag? Paulus har en hel del att säga i denna sak. Vi skulle alla må bra av att lyssna noggrant på hans budskap och pröva oss alla i ljuset av detta ord. Den som menar sig stå behöver nämligen också se till att han inte faller.