Fel, fel fel...

Kerstin Granvik får, enligt Österbottens Tidning, årets Britapris. I motiveringarna sägs det att hon kämpade för kvinnors lika värde och "har varit en pionjär och förebild i jämställdhetsfrågan, bland annat genom att hon tog emot och utövade prästyrket under en tid då det förekom stora protester mot kvinnliga präster i Österbotten".

Det är märkligt att det ska vara så här svårt med den här ämbetsfrågan. ÖT, liksom många, många andra klarar inte av att begripa att denna fråga inte på något sätt handlar om att kvinnor och män skulle vara av olika värde. Många gånger handlar det säkert om brist på vilja, men dock. Det som ÖT ägnar sig åt här är faktiskt inget mindre än förtal av alla oss som på basen av Guds ord och Hans där uttryckta vilja menar att prästämbetet är förbehållet männen. För femtioelfte gången: Detta handlar inte om olika värde, inte på något sätt, utan denna fråga handlar om olika uppgifter och framför allt om att lyda Gud och hans vilja i kyrkans liv.

Men givetvis blir allt så mycket lättare om man kan sätta etiketten "kvinnoförtryckare" på sina motståndare. Etiketter är bra. Om man kan använda sådana behöver man inte tänka så mycket, inte argumentera och inte heller öppna sig för tanken att en fråga kanske är mera komplex än man önskar att den ska vara. För det är ju jobbigt att tänka.