Något om korsets teologi

I tisdags hade jag en dålig dag. Du vet, så där som det kan vara. Jag är förkyld och har långa och tunga arbetsdagar. Vädret var grått och dystert och det hade kommit en massa tung snö som måste skottas bort innan jag kunde börja jobba. När jag väl kom igång med det som skulle göras kändes det som om allt gick på tok, och när jag gick på farmen i mina mörka tankar och öppnade en dörr ramlade ett snösjok rakt i nacken på mig och gjorde att jag blev både kall och våt. Just då slogs jag av en tanke som vände min dåliga dag till en bra dag: Skulle jag betrakta livet utan det stöd och den hjälp som Guds ord ger skulle dylika dagar få mig att tvivla på Guds kärlek och omsorg. När allt går mig emot och allt känns tungt och svårt skulle tanken lätt komma att Gud har något emot mig. Att jag på något sätt har hamnat under hans dom och under hans vrede. Givetvis skulle också motsatsen gälla: De dagar när allt går bra och solen skiner, ja, då kan jag dra den slutsatsen att Gud älskar mig och att han ser på mig med vänliga ögon.

Men det är inte så här det fungerar, trots att vi människor så väldigt lätt kan inbilla oss det. Guds kärlek, hans omsorg om oss människor och hans välbehag visar sig inte i och är inte på något sätt knutet till hur bra eller dåligt det går för oss människor. Eller omvänt: Framgång indikerar inte, liksom inte heller motgång, på något sätt Guds hållning till oss människor. Även om detta som sagt är en tanke som inte är långt borta från någon av oss. Guds hållning till oss människor dikteras nämligen av en och endast en sak: Det som hände strax utanför Jerusalems stadsmur en fredag för snart tvåtusen år sedan, troligtvis den 3. april år 33 e.Kr. Det är Jesu Kristi kors som dikterar hur Gud ser på oss människor, på dig och mig. Bibeln gör helt klart att det som hände där och då är den enda sak, den enda händelse, som definierar hur Gud ser på oss människor. Guds vrede över synden drabbade där och då Jesus, i ett enda fullständigt förödande slag. Därför är det som händer oss i våra liv, små eller stora saker, inget som beror på Guds vrede över oss och våra synder. Sjukdomar, lidande, motgångar, ja inte ens döden, inget av detta är följd av Guds vrede över synden och över syndaren. Visst. Allt detta är följder av syndafallet och därmed något som vi människor tvingas dras med, och brott mot Guds vilja får ofta, men inte alltid, följder i människans liv. Detta för att Guds bud och vilja alltid är goda och motsatsen är ont och därför får konkreta, onda, följder. Men det är viktigt att hålla fram att varken framgång eller motgång i våra vardagliga liv på något sätt indikerar Guds hållning gentemot oss.

Ändå är det lätt att tänka, speciellt när vi drabbas av sjukdom, ekonomiska problem eller andra motgångar – och speciellt när vi står inför döden – att vi nog på något sätt har hamnat i onåd hos Gud. Att han har något emot oss. Mot mig. Då är det så oerhört härligt att få gå till och hålla fast vid det som Gud säger i sitt ord. Det var det som gjorde att min dåliga dag mitt i allt förvandlades till en bra dag: Alltså insikten om att Gud ser på mig med kärlek och att han har omsorg om mig. Mitt i och trots mina motgångar. Ja, kanske till och med så att jag hade dessa motgångar just för att Gud har omsorg om mig och älskar mig. Och hur kan jag veta att det är så, kanske någon frågar? Jo, för att Guds ord säger det. Se till exempel Kol. 1:13ff och Rom 8:31ff.

Om du läste skriftställena jag hänvisade till såg du att det fanns en sak i dessa som så att säga "satte det som sägs i kraft". I båda bibelställena nämns, till och med två gånger i vardera, Jesu död på korset. Det är detta som allt faller tillbaka på. Det är detta som allt bygger på. Det är denna händelse som i allt dikterar hur Gud ser på oss människor. På grund av Jesu offer på korset förändrades allt. I, genom och på grund av Jesu korsdöd kan vi också veta hur Gud ser på oss. På dig och mig. Vi är, på grund av Jesus, Guds älskade barn. Denna kärlek är inte ombytlig, inte skiftande. Nej, den är evig och oändlig. Både till längd och djup, vidd och bredd. När vi vet detta så kan vi också veta att de motgångar vi drabbas av, mindre och större, inte drabbar oss på grund av att Gud på något sätt skulle ha något emot oss. Snarast är det precis tvärt om. Men mera om detta en annan gång.

Dör hade jag tänkt sluta, men jag behöver säga ännu en sak. Än om någon inte vill ha något med Jesus att göra? Till det säger jag bara: Det är ju bara dumt! Allt detta erbjöds, och erbjuds, oss av nåd. Gratis. Varför visa det ifrån oss? Det är ju som sagt bara dumt.