Propagandans makt

Jag skrev i den senaste texten att vi redan nu i själva verket lever i en dystopi där propagandan är det som styr samhället. Jag hade knappt hunnit publicera den texten innan det i dagens nyhetsflöde kablades ut ett starkt bevis för att det är precis så här det är. Kommunfullmäktige (eller vad det ska kallas) i San Fransisco, USA, beslöt att handel med päls ska förbjudas på stadens område. Beslutet togs enhälligt, dessutom. I olika kommentarfält har sedan så kallade djurrättsaktivister jublat och igen kommit dragande med sina mantran att djuren lider på pälsdjursfarmerna och att denna näring snart kommer att vara förbjuden överallt.

Det är sorgligt att se hur de så kallade djurrättsaktivisternas fullständigt lögnaktiga propaganda har framgång på detta sätt. Men tydligen är det faktiskt på så sätt att ifall man upprepar en lögn tillräckligt många gånger så blir den så småningom betraktad som vore den sann. Speciellt om man lyckas få media på sin sida. Att vi pälsdjursfarmare sedan också allt mera blir behandlade som om vi är (i stort sett) hela medias spottkoppar känns förstås inte heller bra. Men det är ändå en liten bisak i den stora bilden. Denna växande lista på länder som har förbjudit pälsdjursfarmning, och nu också San Fransisco som förbjuder handel med päls, visar att det tydligen inta alls är svårt att dupera och hjärntvätta beslutsfattare med hjälp av lögnaktig propaganda. Om man med hjälp av några bilder som tagits ur sitt sammanhang där det har gjorts en hel hönsfarm av en halv fjäder kan åstadkomma en dylik sak genom att använda sig av effektiv propaganda – finns det då alls någon gräns för vad lögnen kan åstadkomma? Jag har svårt att se att svaret på den frågan är något annat än nej.

Det är synd om oss människor.