Framtidsspekulationer, del 1

Ett av de intressantaste jobben/jobbeskrivningarna måste ju bara vara det som kallas "framtidsforskare". En framtidsforskare funderar kring dagens trender och dagens forskning och tekniska utveckling och på basen av detta försöker framtidsforskaren måla upp en bild av hur framtiden kommer att se ut. Jag har undrat över hur en framtidsforskare skiljer sig från t.ex. en författare som gör research för en bok som ska handla om framtiden. Kanske inte så mycket?

För en tid sedan publicerade Svenska Yle en artikel(serie) som handlade om framtiden och som spekulerade i att vi människor snart kommer att kunna leva i till och med tusen år. Detta säkert på basen av någon framtidsforskares analyser. Jag kunde inte låta bli att småle när jag läste dessa artiklar. Kanske för att jag har en mycket mera negativ bild av hur framtiden kommer att gestalta sig? Den framtidsbild som presenterades utgick ifrån att vi människor kommer att göra stora framsteg på bland annat medicinens område, samt att vi kommer att förskonas från krig och annat liknande elände. Dessutom, och detta är en oerhört stor svaghet i detta sammanhang, nämndes inget alls om de problem mänskligheten kommer att drabbas av som en följd av den befolkningsminskning som myten om överbefolkning kommer att leda till – och delvis redan har lett till.

Trots att jag inte är någon framtidsforskare funderar jag en hel del på framtiden. Spekulerar, om vi så vill. Som sagt ser jag inte alls så positivt på framtiden som de som låg bakom artikeln om människans kraftigt ökade livstidsförväntning. Jag kan t.ex. nämna en hel del saker i nutiden som kommer att skapa stora problem för oss i framtiden. Till exempel så kommer könsnihilismen mycket sannolikt att leda till en veritabel psykos/neros-epidemi som kommer att skörda många offer. Det att vi i demokratins namn gör stora och allvarliga ingrepp i Guds goda skapelseordningar (framför allt gällande äktenskapet) kommer troligtvis att leda till att vi, åtminstone i praktiken, kommer att gå miste om demokratin som samhällsskick. Om så inte redan har skett. Ett folk/ett land som tar sig för att missbruka demokratin på det sätt som här har skett visar med all önskvärd tydlighet att det folket/det landet inte förtjänar att ha någon demokrati. Jag skrev att om så inte redan har skett. Redan i dag ser vi nämligen hur demokratin håller på att ramla sönder och ersättas av en "på sätt och vis"-demokrati som styrs av media och den propaganda som media öser över oss.

Min gissning är att den redan nu mycket inflytelserika gröna fascismen kommer att vara det som ersätter demokratin. Så har det redan gått i på flera områden, se bara på skarv- och vargsituationen där lokalbefolkningen inte har något att säga till om (i själva verket har inte ens landets riksdag och regering något att säga till om eftersom besluten tas på EU-nivå och är starkt grönfärgade). Hur det går till när grönfascismen flyttar fram sina positioner ytterligare är förstås en annan fråga – kanske dagens mediokrati (som redan är mycket grönfärgad) tar ytterligare några steg framåt. Här är givetvis myten om människans klimatpåverkan synnerligen användbar, och jag antar att denna i något skede kommer att leda till att demokratin urholkas ytterligare eller till och med avskaffas. I mänsklighetens och mänsklighetens framtids intresse, givetvis. För det är ju så: Om majoriteten inte vet sitt eget bästa eller inte klarar av att göra de svåra beslut som måste göras för att "rädda klimatet och planeten" så måste den upplysta och till stora offer beredda (för andra, givetvis inte för dem själva) lilla klicken vara beredd att göra vad som måste göras. Detta ska förstås först försöka åstadkommas med hjälp av media och tung propaganda (vilket vi nu utsätts för), men när detta inte lyckas behöver ytterligare nödvändiga steg tas.