Factum est!

Jag är delad när det gäller Lucia-program i kyrkorummet. Om det görs rätt – så att budskapet pekar på Kristus – är det säkert i sin ordning att Lucia syns i kyrkan, men om det inte görs på det sättet har hon och hennes följeslagare inget i kyrkan att göra. Det samma kan förvisso sägas om allt "program" som ordnas i kyrkan. Om en predikan, för att ta ett extremt exempel, inte talar om Kristus och om lag och evangelium har den inte heller något i kyrkan att göra.

Jag har bara sett ett Lucia-program i år. På julfesten i Ytteresse skola. Igår var ingen mindre än Finlands Lucia i Esse kyrka, men jag var inte där så jag kan inte säga något om det var bra eller dåligt att denna Lucia gavs tillträde till kyrkorummet. Ytteresse skolas Lucia-program skulle däremot utan vidare ha gått bra i kyrkan. Så som jag ser det, åtminstone.

När vi deltog i julfesten i skolan, där Lucia-programmet framfördes, slogs jag av en intressant tanke. Lucias budskap sägs vara ett budskap om ljus, glädje, hopp och frid i en mörk och orolig värld. Frågan som kom för mig var att: Hur kan det vara det? Ytteresses Lucia gav ett gott svar på frågan: Lucia vittnar om Kristus som kom till jorden för att bringa frid mellan Gud och människa, för att vara världens ljus och ge människorna glädje i tidens svårigheter. Och framför allt ett hopp inför evigheten.

Men hur blir det om Lucia tonar ner detta? Om Lucia inte pekar på Kristus och hans frälsning men ändå säger sig komma med ett budskap om ljus, glädje, hopp och frid? Svaret på den frågan är enkelt: Då blir det bara tomma ord. Ord utan täckning i verkligheten. Fantasier. Om vi, eller Lucia, ska tala om frid, hopp och glädje behöver det finnas täckning för det vi pratar om. Utan Kristus finns det ingen sådan täckning. Talet om hopp blir oerhört ihåligt om livet slutar med en kall och mörk grav. Friden blir skör och väldigt osäker om den inte handlar om frid med den Gud som är alltings början och alltings slut. Ljuset och glädjen då, hur blir det med dem? Ja, vi kan givetvis tända en massa ljus och glädjas över många saker utan Kristus, men de ljusen brinner ner och den glädjen går alltid över. Bara i gemenskap med Kristus finns ett ljus och en glädje som aldrig tar slut.

Julens budskap är att Allsmäktig Gud låter sig födas till jorden som ett litet barn för att överbrygga den klyfta som finns mellan honom och oss. "Gud blev människa för att vi inte skulle behöva bli som Gud", som en visa man framställde saken. Det här skedde "när tiden var inne". När Guds tid var inne. Jesu födelse är ett historiskt faktum. Det skedde vid en speciell tidpunkt och på en speciell plats. Har du tänkt på vems namn som nämns först i julevangeliet? Det är inte Jesus, inte Maria och inte ens Josef. Nej, det är kejsar Augustus. Sedan nämns Quirinius. De här två figurerna ger oss knappast någon julstämning, men det är viktigt för Lukas att nämna deras namn eftersom det placerar in Jesu födelse i en historisk ram. I Lukas redogörelse sägs det också klart och tydligt var inkarnationens under skedde.

Factum est autem in diebus illis exiit edictum a Caesare Augusto ut describeretur universus orbis. Det är med de orden Lukas inleder det vi idag kallar för julevangeliet. I den latinska översättningen, behöver tilläggas. Det att Gud blev människa är ingen myt, ingen from fantasi. Det är ett faktum. Ett historiskt faktum. Factum est. Jesus föddes, levde, led och dog – och uppstod – här i tiden. På en given plats och vid en specifik tidpunkt. En tidpunkt vi kan verifiera genom att ställa det evangelierna talar om i relation till allt annat vi vet om antikens historia. Om det Lukas och de andra skrev skulle ha varit myter och fantasier skulle de inte ha gjort det på detta sätt. Om man ljuger kan man inte knyta sin historia till verkligheten på detta sätt. Helt enkelt för att det blir för enkelt att avslöja lögnerna som lögn. När evangelisterna framställer det på detta sätt, knutet till vad vi också annars vet om antikens historia, vill de klargöra för oss att detta är något som verkligen har hänt. Detta är händelser som det går att falla tillbaka på. Som håller.

Det finns täckning för julens budskap om ljus, glädje, hopp och frid. Det är inte ett tomt budskap. Det håller. Både att leva på och att dö på när den tiden kommer.

Med dessa ord vill jag tillönska alla läsare av denna blogg en fridfull och välsignad vår Frälsares födelsefest!