"Fem Dödahavsrullar är falska"?!?

Både jag och min hustru är historiker och också annars väldigt intresserade av allt som har med historia att göra. (Därför väljer t.ex. alltid de gula bitarna när vi spelar Trivial Pursuit...) Vi har därför det senaste halvåret prenumererat på Illustrerad vetenskaps Världens Historia-tidskrift. Där finns en hel del intressanta artiklar och mycket intressant fakta. Men tyvärr lider denna tidskrift av samma "sjukdom" som all annan ateistisk-humanistisk publikationsverksamhet: Allt som har med det bibliska vittnesbördet att göra ska, om möjligt, förstås så negativt (ur Bibelns trovärdighetssynvinkel) som möjligt. I det förra numret fanns en uppgift att Lukasevangeliet skulle vara skrivet mellan åren 80 och 110 e.Kr. Det här är förstås fullständigt befängt, men de stöder sig på uppgifter från bibelfientliga exegeter som det tyvärr finns en hel del av. Sanningen torde vara att Lukasevangeliet är skrivet ca. år 58.

I det nyaste numret finns dels en mycket intressant sak som går i motsatt riktning – åtminstone delvis. I en artikel om ett antikt skeppsvrak ("Antikens Titanic") nämns att en av de bästa beskrivningarna från passagerare på de romerska lastfartygen finns i Apostlagärningarna. Detta kunde förstås ännu ha förtydligats. Dagens forskning betraktar nämligen i stigande grad Lukas redogörelse för Paulus resor som de bästa, alla kategorier, redogörelserna för de saker, platser och händelser som omnämns. Omnämnandet i artikeln och användandet av ordet "bästa" speglar utan vidare denna utveckling i synsätt. För bara några år sedan skulle det inte ha gått att hänvisa till Apostlagärningarna i en dylik text. Tyvärr speglas fortfarande artikelskribentens aversion mot Bibeln i artikeln. Lukas omnämns inte, utan här hävdas att Apg är skrivet av en "anonym författare". Detta trots att det råder stor samstämmighet om att det är Lukas som har skrivit Apostlagärningarna.

Detta är emellertid inte det mest störande i detta nummer av "Världens Historia". Det mest störande hittas i en notis på sidan nio. Under rubriken "Fem Dödahavsrullar är falska" får läsaren veta att fem fragment av Dödahavsrullarna som "Museum of the Bible" i Washington har i sina samlingar är förfalskningar. Så som notisen är utformad får man intrycket att det handlar om faktiska fragment från de rullar som hittades av några pojkar som vallade getter i Qumran på Västbanken 1947. Detta fynd består av ungefär 100 000 fragment av över 2000 år gamla bibliska texter, och Qumranfyndets viktigaste bidrag till bibelforskningen var att visa att Bibelns texter inte har förändrats under dessa 2000 år.

Nå, nu får vi alltså veta att fem av dessa fragment är betydligt yngre förfalskningar. Vad säger detta oss? Jo givetvis det att om fem av dessa fragment är yngre förfalskningar så behöver vi förhålla oss mycket skeptiska till de resterande fragmenten också. Ja, inte bara det. Om dessa fem är falska är med största sannolikhet de andra det också. Och vips försvinner Qumranfyndets bidrag till bibelforskningen! Är detta således en tidig julklapp till alla ateist-humanister som hävdar att Bibelns texter är sena och oerhört förvanskade jämfört med det som eventuellt en gång skrevs? Så framställs det onekligen i den korta notisen i "Världens Historia". Eller rättare sagt: Det är den bild vi får.

Sanningen är emellertid en annan. Förstås. Om och när man ger sig tid att gå in bakom de braskande rubrikerna blir bilden helt annorlunda. De fragment museet har – totalt 16 stycken – har köpts på den (skumma) marknaden för antika artefakter som finns runt om i världen. (Bland annat har grundaren av "The Museum of the Bible", miljardären Steve Green, som ligger bakom inköpet av dessa fragment också köpt en hel massa antika artefakter från Irak. Dessa har sedermera överlämnats till myndigheterna för återförande till Irak.) De falska fragmenten av Dödahavsrullarna som nu avslöjats som falska var således inte faktiska fragment av Dödahavsrullarna utan fragment som sålts som fragment av Dödahavsrullarna. Det vi har här är alltså ett exempel på falsk marknadsföring och rent lurendrejeri.

Dödahavsrullarna är således fortfarande äkta och trovärdiga vittnen om Bibelns och de bibliska dokumentens trovärdighet. Trots den braskande rubriken och den synnerligen vilseförande notisen i "Världens Historia".

Men alla som bryr sig om sanningsenlig historisk rapportering och god journalistik inser att "Illustrerad Vetenskap" och i synnerhet "Världens Historia" behöver intas med en stor dos skepticism. Om man överhuvudtaget ska läsa dessa publikationer. Jag menar, det här är mitt område. På detta område har jag en viss möjlighet att avslöja vinklad rapportering och direkta felaktigheter. Det samma gäller inte i samma utsträckning på andra områden. Men finns det lika mycket falska nyheter på dessa andra områden också? Frågan behöver förvisso ställas.