onsdag 9 oktober 2019

Om vad som händer bakom det som synes hända, del 1


Jag har en del nyhetssajter som jag försöker gå igenom varje morgon. När det är NHL på gång går jag alltid först till de sidor där jag får nattens resultat, men sedan blir det som sagt olika nyhetssajter. Nyheter är intressanta, och jag tycker om att vara uppdaterad gällande vad som har hänt ute i världen. Eller snarare är det tvärt om: Jag gillar inte att inte vara det. Men ännu intressantare än nyheterna i sig är de mekanismer och faktorer som ligger bakom. Varför händer det som händer? Vad sker bakom det som synes ske? Om man skulle klara av att förstå de mekanismerna skulle man ha en mycket bättre insyn i vad som pågår i världen. Därför tycker jag att det är så intressant att försöka så att säga tränga in bakom nyheterna. Här är tyvärr mainstreammedia sällan till så alldeles stor hjälp – främst för att nyheterna tolkas utifrån ett falskt, värdeliberalt perspektiv. Om man vill tränga in bakom nyheterna behöver man därför ofta gå till så kallade alternativa kanaler. Speciellt när det gäller vad som sker i USA eftersom vår media här enbart tar del av och vidarebefordrar vad amerikansk vänstermedia skriver och deras synnerligen vinklade tolkningar.

Nåväl. Jag läste en intressant krönika på Aftonbladet skriven av Mats Wennerholm. Jag håller inte alltid med honom i det han skriver, men han är en journalist som både kan skriva och som tänker till innan han skriver. Sådant uppskattar jag. I denna krönika skrev han om Sifan Hassan – alltså holländskan som vann två guld i det just avslutade friidrotts-VM. Wennerholm menar, och jag håller med, att hon aldrig borde ha fått ställa sig på startlinjen. Hennes tränare, Alberto Salazar, blev avstängd på fyra år för dopingbrott mitt under VM, och Hassans utvecklingskurva under hennes tid hos Salazar har varit speciell. Sättet som hon lekte hem 1500-metersguldet genom ett sololopp med världshistoriens femte bästa tid påminde starkt om det kinesiska "löparundret" under tränaren Ma Junren på 90-talet.

Till saken hör att Ryssland är avstängt från all internationell friidrott efter att det uppdagats dopingfusk i landets idrottskretsar. Det samma har nyligen skett också i kenyanska löparkretsar (utan att landet har stängts av), och Wennerholm trycker också på detta i sin krönika. Han avslutar krönikan (till den här delen) med att ställa en fråga som är synnerligen intressant: "Jag tycker att IAAF borde ha stängt av alla Salazars löpare när domen kom. Och av samma skäl som man stängt av Ryssland. Vad är skillnaden?"

Det här är som sagt en mycket intressant fråga. Vad är skillnaden? Varför gick det så "lätt" att ta beslutet att stänga av Ryssland, medan Kenya och Salazars adepter får fortsätta tävla internationellt trots att det där finns lika tunga bevis mot dem som det fanns mot Ryssland? Det finns säkert flera svar, men ett av de mest uppenbara (och som vår vänstermedia inte ens vill röra med tång) är det att Ryssland idag är ett land med konservativa värderingar, och ett land med konservativa värderingar måste bekämpas. Och FÅR bekämpas. Det är som med Ungern och Polen inom EU. Dessa länder bör tuktas, bland annat för att de har politiskt tillsatta domare i sin högsta domstol. Som det heter. Men Sverige har i princip samma system. Varför bryr sig ingen i detta? Svar: För att Sverige är ett högst värdeliberalt land som spelar med (och i många avseenden leder) utvecklingen i väst. Gällande Trump kan vi se lite samma fenomen. Men det får jag återkomma till i en annan text, för där har vi en mycket central fråga som behöver gås igenom noggrannare.

Givetvis handlar detta inte bara om hbtq. Men det handlar väldigt mycket om hbtq. Allt handlar om hbtq idag i brytningen mellan värdekonservativt och värdeliberalt. Se där en stor orsak att ställa Ryssland vid skampålen!

Nu menar jag givetvis inte att det var fel att stänga av Ryssland från den internationella idrottsfamiljen. Det var nog helt korrekt, i sig. Men samma regler och tillämpningar borde gälla för alla. Skulle det vara så skulle Sifan Hassan aldrig ha kommit till start i VM. Och inga kenyaner. Och Finland skulle ha blivit avstängt efter skid-VM i Lahtis 2001. Men samma regler gäller alltså inte för alla, och orsakerna är, menar jag, uppenbara.

6 kommentarer:

  1. Skillnaden är att ryska dopingkontrollanter anses vara korrupta. Man sköter dopingkontrollen internt i länderna, mestadels. Det handlar inte om tränare utan om antidopingarbetet i länderna. Det finns inget som tyder på att det inte fungerar i Holland. Jag anser att du har fel här helt enkelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Patrik. Visst handlar det om det också. Men alla dopingkontroller är underställda Wada. Åtminstone i teorin. Men både när det gäller Salazars gäng och kenyanerna har det nog också klickat i dopingkontrollerna - med dagens testningssystem ska det ju inte kunna gå att slinka igenom maskorna. Men likväl har åtminstone kenyanerna lyckats med det. Det går knappast att göra utan att kontrollanterna på något sätt är medvetna om vad som sker.

      Radera
    2. Jag har hört om problem med kenyanerna, de har vad jag förstått legat i riskzonen att bli avstängda. Något sådant här jag inte hört om Sifan Hassan så jag har inga skäl att misstänka henne. Visst var hon fenomenalt bra men hon har optimal kroppsform för medel- och långdistans. Men det fanns ändå de med betydligt kortare och stabbigare ben som var endast 10s efter.

      Radera
    3. Unknown 18:49. Utan att veta hur det exakt ligger till antar jag att Hassan har tränat åtminstone en del av året i USA. Exakt vad Salazar har gjort och hur han gjort det vet inte jag, men tydligen har han gjort något ganska galet när han blir avstängd på fyra år bara så där.

      Vad gäller 1500 m i VM så var det sätt Hassan löpte på synnerligen märkligt. Oberoende av kroppsform ska det inte gå att löpa så där och på en sådan tid. Alltid när det ska löpas riktigt bra tider har det använts "harar", här drog hon själv (undan) från början till slut. Det ska helt enkelt bara inte gå. Men det bevisar förstås ändå ingenting.

      Radera
  2. Tips på nyhetssida, https://www.newsnow.co.uk/h/

    SvaraRadera
  3. När det kommer till den masskommersialiserade idrotten och polititiken brukar traditionslessaren och den evangeliskas väg skiljas åt. Nhl och idrott överhuvudtaget är så masskommersialiserat ja av världen att man inte skyr några medel för att komma i rampljuset och få pengar; ja hela den avfälliga världens hädiska produktnamn lyser över land och stad. Ingenting förvånar mig. Unga vuxna och alla slags människor tatuerar sig med avbilder av det skapade och i värsta fall med rent demoniska ord och bilder också i soldatlivet som jag följt med på youtube i min sysslolöshet som ett mindre kommersiellt alternativ till rörelse med lite lön och mycket nytta för friheten. Har man tatuerat sig bör man bekänna det som synd för att vid uppståndelsen få en kropp som inte går till helvetet; har man ångrat och annars hållits kristen så finns då inget kvar av det .De som kommer till tro kan lugnt täcka alla de kroppsdelar som är märkta; speciellt när de kommer till kyrkomöte eller samfund. Eftersom de människor jag nu träffar inte vill bekänna Tron kan det hända att jag byter ett och annat ord om idrott. Men jag brukar säga ' att jag lyssnat' till predikningar. Ett och annat syndfyllt har jag allt mera sällan tryckt fram på knappertvn. Teleräkningen blev 200 procent mera utan Internet. Fem telefoner har jag krossat men kan inte sköta samhällsplikterna utan det så det blivit ånger och tro. Vi måste bara hopas att väster och österland krossas så effektivt för lång tid framåt att beroendet tas slut så att den vilddjurets bild som nu kan vara vad som helst på Internet som vi intresserar oss för inte av ett högcentraliserat nät måste stå ut med förödelsens styggelse för att kunna handla och vandla i samhället. Ännu är det på Gott och Ont och borde leda alla till Tro.

    SvaraRadera