Två viktiga artiklar!

Som jag konstaterade i den senaste texten jag skrev om Coronapandemin är det verkligen inte lätt att veta vad som är klokast att göra i den situation vi nu befinner oss i. Dels borde samhällsfunktionerna öppnas så småningom för att inte ekonomin ska lida mera än vad som är absolut nödvändigt. Dels borde vi bemästra smittospridningen så att det inte går som i Sverige att smittan tar sig in på sådana platser där de allra mest utsatta riksgrupperna finns. Finlands strategi har varit välfungerande när det gäller det senare, trots att det har funnits ett par allvarliga plumpar i protokollet. Men nu när samhället börjar öppnas upp och ansvaret för att tygla smittspridningen gradvis överförs från myndigheterna till oss alla finns det en stor risk att smittspridningen igen tar fart.

Därför vill jag uppmärksamma två oerhört viktiga artiklar som publicerades igår - den ena på ÖT, den andra på Svenska Yle. ÖT intervjuar Soites (vårdsamkommunen kring Karleby stad) infektionsöverläkare Marko Rahkonen. Rahkonen säger mycket som är viktigt i intervjun, men jag vill lyfta fram två saker. För det första talar han om de nya restriktionerna som kommer att bli nödvändiga när smittspridningen med största sannolikhet igen börja öka. Han säger att eftersom smittspridningen har varit olika kraftig på olika håll i landet hoppas han att man i fortsättningen skulle kunna överväga mera regionala insatser. Jag håller fullständigt med Rahkonen här. Detta är viktigt dels ur ekonomisk synvinkel (det är onödigt att stänga ner samhället på områden där det inte finns någon större risk att smittas), dels när det gäller "stridsmoralen" hos befolkningen. Vi orkar inte vara skärpta hur länge som helst när det gäller iakttagandet av alla föreskrifter (det är helt enkelt bara så människan fungerar), så det grova artilleriet borde sparas tills det verkligen behövs. Annars är risken stor att vi börjar slappna av när vi borde skärpa oss.

Sedan kommer det, i mitt tycke, viktigaste i hela artikeln. Rahkonen säger sig inte vilja "sticka under stol med att han är rädd för att de lättade restriktionerna nu invaggar finländarna i en falsk trygghet och en känsla av att det är okej att återgå till ett i princip normalt liv". Vidare säger han att "Vi kan inte leva som om allt nu är tillåtet. Men jag tycker att jag börjar se tecken på det. Butikernas parkeringsplatser är fyllda av bilar och ungdomar umgås i grupper nu när vädret blir varmare och skolorna har öppnat. Strategin att öppna upp bygger faktiskt på att folk ska komma ihåg att följa grundreglerna. Och de gäller oss alla."

Detta är oerhört viktiga ord!

I Svenska Yle-artikeln intervjuas "Finlands Anders Tegnell", alltså THL:s chef Markku Tervahauta som säger att "det skulle vara viktigt att få ner smittotalet så nära noll som möjligt eftersom det skulle ge tilläggstid för utvecklandet av strategin i kampen mot viruset". Detta speciellt med tanke på utvecklandet av ett vaccin. Sedan, när intervjun kommer in på huruvida smittspridningen kommer att öka nu när samhället gradvis öppnas, kommer det viktigaste: "Vi vet inte om dessa åtgärder kommer att öka antalet smittade. Det är medborgarnas beteende och agerande som avgör i vilken riktning utvecklingen går. Det är allas vårt alldagliga beteende som avgör ifall viruset har möjlighet att spridas."

Så långt Markku Tervahauta. Här hade jag tänkt skriva en kort sammanfattning, men eftersom en kommentar (av Stefan Bredbacka) under ÖT-artikeln fångar det hela i några korta meningar väljer jag att klistra in denna kommentar som en del av denna avslutning: "Precis det som bl.a.THL varnade för. För tidiga restriktioner gör att folk slappnar av just då disciplin behövs. Nu skärper vi till oss."

Som sagt överförs ansvaret för att tygla smittspridningen - när restriktionerna nu luckras upp - från myndigheterna till oss alla. Nu är det vi alla som i allt högre utsträckning har ansvar för att skydda riskgrupperna. Så nu är det INTE läge att slappna av, trots att man kunde tro att detta är budskapet bakom de lättade restriktionerna, utan nu behöver vi, precis som Bredbacka skriver, skärpa oss i stället.