Om att ta avstånd från en gud som inte finns

När jag läser olika kristendomskritikers alster och hör vad de säger – det samma gäller för övrigt också här på bloggen – slås jag ibland av en oerhört otrevlig insikt. Denna insikt handlar om vad det är dessa kritiker i själva verket tar avstånd ifrån när de påstår att de tar avstånd från kristendomen, Bibeln och den Gud som uppenbarar sig i Bibeln. Som jag skrev som svar på en kommentar av signaturen "Q" för ett par dagar sedan i vilken han självmant bekände att hans kunskaper angående den kristna tron är synnerligen bristfälliga: "Det som är mest beklämmande i ditt (och liknande) fall är ju att den tro och den Jesus ni tar avstånd ifrån inte är den tro och den Jesus som finns utan en egen nidbild av de samma."

Låt mig klistra in ett lite längre, och mycket välkänt, citat av dagens kanske mest kände kristendomskritiker Richard Dawkins: "The God of the Old Testament is arguably the most unpleasant character in all fiction: jealous and proud of it; a petty, unjust, unforgiving control-freak; a vindictive, bloodthirsty ethnic cleanser; a misogynistic, homophobic, racist, infanticidal, genocidal, filicidal, pestilential, megalomaniacal, sadomasochistic, capriciously malevolent bully."

Är det någon som känner igen Bibelns Gud i dessa ord? Nej, jag tänkte väl det. Problemet är att Dawkins och hans gelikar läser Bibeln med en felaktig förförståelse. De utgår ifrån att den Gud de läser om inte existerar och att den bild som ges av denne icke-existerande Gud är sådan som beskrivs i citatet ovan. I den mån de alls läser Bibeln, vill säga. De flesta har knappast gjort det ens utan i stället läser de vad kritiker som Dawkins säger OM Bibeln och om Gud. När de gör det är det inte alls så konstigt att de fullständigt missar vem Gud är.

Vad gäller Dawkins gud, eller rättare sagt hans bild av Gud, så tar också jag avstånd ifrån honom. En sådan gud som Dawkins beskriver finns helt enkelt inte, och sådana gudar (läs: avgudar) ska vi förstås som kristna ta avstånd ifrån. Det är förstås sant att det finns en hel del i speciellt det gamla testamentet som är svårt att förstå. Krig, blodsdåd, stränga krav på lydnad, lagar och bud som för dagens människor ter sig både hårda och omöjliga att hålla. Och så vidare. Om vi läser om dessa saker med en felaktig förförståelse, och speciellt om vi läser det för att hitta fog för ett avståndstagande, kommer vi aldrig att begripa oss på det.

Men det finns faktiskt ett annat, och riktigare, sätt att läsa GT. Vi kan läsa GT med en RÄTT FÖRFÖRSTÅELSE. Vi ska läsa GT med Jesus-linsen framför ögonen! När vi gör det kan vi förstå de annars svåra och i vissa fall t.o.m. obegripliga sakerna vi möter i GT. Varför ska vi läsa på detta sätt? Jo helt enkelt för att det är det riktiga sättet att läsa GT! Jesus är lagens uppfyllelse och fullbordan. Dessutom säger han det själv: GT handlar om honom! (Joh. 5:31-47)

Några exempel: Den kanske hemskaste berättelsen i GT handlar om när Abraham skulle offra sin son Isak. Detta är en fullständigt avskyvärd historia! Men när vi läser den med Jesus-linsen för ögonen blir den genast begriplig. (Abraham fick order att skona sin son, Gud skonade inte sin egen son. Det är så Guds barmhärtighet och hans nåd fungerar.) Berättelsen om hur Israels folk skulle utrota alla hednafolk i det land de erövrade är en annan historia som dagens människor har mycket svårt med. (Dawkins inberäknad. "Ethnic clenser" kallar han sin gudabild utifrån detta.) Men igen: Läs detta med Jesus-linsen för ögonen! Gud skulle förbereda ett folk som var berett för hans inträde i världen. Lägg därtill det som talas om att "fylla sina synders mått" (1Mos. 15:16 och 1Thess. 2:16) så blir det också mycket mera begripligt. Gud är nådig och stor i mildhet, men en dag kommer det ändå en gräns för hur länge han kan kalla ett folk till omvändelse. En dag kommer det en gräns för hur mycket lidande maktlystna och grymma människor tillåts orsaka andra. Det är också intressant hur det ofta är de som ropar högst om varför Gud tillåter svält och lidande som också har svårast med GT:s berättelser om vad som hände när Gud slutligen grep in och förhindrade ytterligare lidanden! Det är smått komiskt att de inte inser sin egen oerhörda inkonsekvens här.

Nå, för att summera: Den Gud dagens kristendomskritiker tar avstånd från finns inte. Det de i själva verket tar avstånd ifrån är sin egen – synnerligen snedvridna och felaktiga – bild av Gud. Det de tar avstånd ifrån är inte kristendomens och Bibelns Gud utan en avgud. Det oerhört tragiska här är att de TROR att de tar avstånd från Bibelns Gud, och därmed låser de sitt sinne för den Gud som finns. Men den Gud, den Jesus och den kristendom t.ex. Dawkins tar avstånd ifrån tar också vi kristna avstånd ifrån. Helt enkelt för att dessa inte finns.