Intressant artikel

Jag fick av en vän per e-post en länk till en mycket intressant och synnerligen aktuell text skriven av Thomas Idergard. I artikeln ("Att sparka på den som ligger") går Idergard in på problematiken kring yttrandefriheten och den kris som yttrandefriheten idag har drabbats av. Idergard utgår ifrån egna erfarenheter under årets Almedalsvecka och konstaterar att det för dagens poltiskt korrekta etablisemang inte tycks räcka med att få dominera debatten, utan att det nu mer och mer ses som legitimt att kräva att alla röster som säger något annat än det man vill höra helt enkelt ska tystas. "Varje form av motargument eller motperspektiv tycktes provocera till outhärdlighetens gräns, så att det utlöste fördömande utbrott och uppmaningar att tiga i stället för prövningar av styrkan i argumenten."

Varför har det blivit så här? Kanske för att det är lättare att tysta ner än att bemöta. Länge har vi, som har obekväma åsikter, drivits ut i marginalen, men nu tycks inte ens detta längre räcka. En obekväm röst kan ju de facto ännu höras, trots att den befinner sig ute i marginalen. Idegard konstaterar att "problemet tycks nu vara det faktum att rösten överhuvudtaget kan höras av den som noga letar och lyssnar."

Idergard sluter sig till att detta handlar om klassisk mobbning. Om att den som mobbar - som alltid - försöker eliminera den egna svagheten genom sitt beteeende. I de fall som Idergard nämner (abort, äktenskapet och skilsmässor) handlar det således om att man försöker tysta det egna samvetets röst genom att tysta de som talar och ger uttryck för sådant som gnager inom en själv. Jag kan mycket väl tänka mig att det är på detta sätt. Läs gärna hela artikeln och bedöm själv!