Medelhavet

Den senaste tiden har politikerna brottats med flera mycket knepiga frågor på EU-nivå. Dels har vi långdansen kring Grekland, men så har vi också katastrofen på Medelhavet och hur vi ska tackla de enorma flyktingströmmar som försöker ta sig över till Europa. Dels då vad gäller de som lyckas och dels vad gäller de som inte lyckas och som drunknar medan de försöker. Det finns många olika åsikter i denna fråga, men väldigt få (tack och lov!) ser detta att så många omkommer som något annat än just en katastrof.

Det finns flera problemkomplex förknippade med detta. Dels har vi givetvis detta med att så många människor dör på Medelhavet när de försöker ta sig över. Detta är en tragedi av stora mått. Vissa (väster)politiker har föreslagit att EU borde sätta in passagerarfärjor för att dessa flyktingar tryggt skulle kunna ta sig över havet. Nå, det förstår väl de flesta att är fullständigt orealistiskt. Detta skulle mångdubbla flyktingströmmarna, och redan i detta nu har så många tagit sig över att det inte finns tillräckligt med villiga mottagare. Så detta kommer inte att ske. Sedan har vi detta med att det handlar om människosmuggling. Alltså att det finns fullständigt hänsynslösa människor som för en stor summa pengar är villiga att sätta allt för många människor på en allt för klen båt och hoppas på det bästa. Här har förslaget varit att dessa smugglarbåtar borde förstöras genom någon form av militärt ingripande, men det kommer knappast heller att ske. Dessutom finns det mera båtar, och nya byggs hela tiden. Nya, men fortfarande lika klena.

Sedan har vi detta med termen "flykting". Dessa människor som kommer är till största delen ekonomiska flyktingar. Människor som har råd att betala för en osäker överfärd. Som en god vän förklarade för mig igår: Sådana som flyr för sina liv har i regel inga sådana möjligheter. De sitter i olika flyktingläger utan ekonomiska möjligheter att betala för överfarten över Medelhavet. Så är det säkert. Så kommer vi in på detta med kvoten. EU-länderna har nu beslutat att fördela mellan sig de som har lyckats ta sig över och nu sitter i flyktingläger i främst Grekland och Italien. Den finländska andelen är liten, mycket liten, men problemet är att de finländska politikerna använder sig av den kvot vi redan har lovat att ta emot för att bereda rum för dessa, alltså till största delen ekonomiska, flyktingar. Det innebär i klartext att vi i stället låter bli att ta emot lika många verkliga flyktingar - alltså sådana som idag sitter medellösa i något flyktingläger i Thailand, Syrien eller i Turkiet. Människor som inte har flytt för att få det bättre ekonomiskt utan som har flytt för att de annars skulle ha blivit dödade. Människor som verkligen skulle behöva få en plats. Sedan det sista, och det kanske mest skrämmande: När vi tar emot dessa (ekonomiska) flyktingar och de sedan ringer hem och berättar att "det lyckades!" så kommer det för varje flykting som vi tagit emot att komma tio nya som kommer att försöka. Hur många av dessa kommer att dö på Medelhavet?

Nu ska jag säga något som ingen politiker vid sunda vätskor och med hopp om återval kan säga. (Det är en viss fördel att inte vara politiker!) Vi har i detta nu två möjligheter i denna sak. Båda två synnerligen otrevliga, men likväl endast två. Helt enkelt för att vi inte kan ta hit hela Afrika. Antingen får vi lov att montera ner vårt sociala bidragssystem. Att statsmakten helt enkelt slutar stå för notan för människor som inte klarar av/vill arbeta för att försörja sig själva. Detta skulle vara en oerhörd smäll för många människor, men detta är något som vi förr eller senare ändå står inför. Frågan, som jag tidigare varit inne på, är om vi gör det nu medan vi kan göra det någotsånär kontrollerat och samtidigt klarar av att sänka skatterna så rejält att människorna själva klarar av att ta hand om sitt socialskydd själva med de pengar som blir i handen sedan skatten är dragen, eller om vi väntar tills hela systemet rasar samman. En nedmontering av detta system skulle få den bieffekten att dessa flyktingströmmar över Medelhavet skulle minska. Inte försvinna, men nog minska - och det drastiskt.

Det andra alternativet är att bygga en mur runt EU. Vissa länder (bl.a. Ungern) har redan inlett detta arbete, och andra följer efter. Detta samtidigt som media (som ju, vilket knappast är någon nyhet, är starkt vänsterorienterad) förfasar sig och ropar högt i alla tonarter.

Detta är våra alternativ. Ett nedmonterat socialt skyddsnät eller en mur. Båda alternativen synnerligen otrevliga och, som sagt, inget som någon politiker vågar lyfta fram. Och båda alternativen sådana som får vänstern (med media i spetsen) att yla högt. Men eftersom vi inte kan ta hit hela Afrika är detta våra två alternativ. Vilket av de två jag förespråkar är ingen hemlighet. Men slutresultatet kommer inte att bli det jag skulle välja, utan det här kommer att sluta med att vi bygger en mur. Helt enkelt för att politikerna behöver bli omvalda - och de som blir utanför muren inte har någon rösträtt. Eller inte "slutresultatet". Muren kommer att byggas för att lösa problemet, men vi kommer ändå att tvingas montera ner det sociala skyddsnätet. Helt enkelt för att vi inte har råd med det. Så slutresultatet blir att vi står där både med en mur (som ingen vill ta sig över) och ett nedmonterat socialt skyddsnät innanför muren. Och tidtabellen? Ja, min gissning är att muren börjar byggas (i Italien och Grekland) senast om något år. Den som lever får se!