måndag 3 augusti 2015

Om att bära sin missgärning - och om att inte behöva göra det

"Också de leviter som gick bort ifrån mig när Israel for vilse, de som då själva for vilse och gick bort ifrån mig och följde sina avgudar, de måste bära sin missgärning." (Hes. 44:10)

Vi har (försökt) läsa Hesekiels bok i vår husandakt den senaste tiden. För en tid sedan läste vi den här versen som ju är en av de mest tragiska verserna i hela boken. Hesekiel var en domsprofet, och i hans bok finns det väldigt lite sagt om nåden, desto mera lag och dom, men i denna vers ser vi ändå att det finns nåd. Också i Hesekiels bok.

I denna vers finns det två centrala saker som vi behöver se. För det första orden "gick bort ifrån mig", och för det andra de fruktansvärda orden i slutet av versen: "de måste bära sin missgärning". När vi sätter samman dessa ord får vi ett budskap som talar om domen, om domens orsaker, men också faktiskt om nåden. "De som gick bort ifrån mig måste bära sin missgärning." (Underförstått alltså följderna av sin missgärning.) Nu kanske någon undrar: Var finns alltså nåden här? Det här talar ju bara om dom. Ja. För de som gick bort från Herren. Men det fanns också de som stannade kvar hos Herren. Att Hesekiel skriver på detta sätt förutsätter att det fanns sådana också. Sådana som stannade kvar. Vad gäller då för dem? Ja, för dem gäller det motsatta. Att de inte var tvungna att bära följderna av sin missgärning.

Idag så inbillar vi oss gärna att människan är god. Att vi är goda, gör gott och så förtjänar det goda. Det onda som drabbar oss blir därför något oförtjänt. Något oförklarligt. Något som inte borde ha drabbat oss. Men när vi läser Guds ord ser vi att sanningen är en helt annan. Människan är inte god, utan ond. Och detta inte bara för att vi gör det onda, utan orsaken sitter mycket djupare än så. Det onda sitter i själva hjärterötterna på oss, och där har det suttit sedan de första människorna valde att gå sin egen väg. Det onda som drabbar oss drabbar oss därför aldrig oförtjänt. Det är aldrig oförklarligt. Det är en följd av vår ondska och våra onda handlingar. Det vi i stället borde förundra oss över är när vi INTE drabbas av dessa följder. Hur kommer det sig? Hur kan det komma sig att Gud inte går till rätta med oss för det vi gör galet?

Svaret är för att Gud är tålmodig och stor i mildhet. För att han är en nådig Gud. Det är därför han inte låter följderna av vår missgärning drabba oss. Detta för att han en gång för alla har låtit alls vår missgärning drabba sig själv när Jesus spikades fast på korset. Därför finns det nåd. Detta härliga ord. Nåd. Att vi inte får det vi har förtjänat. Att vi inte drabbas av följderna av våra egna missgärningar. För de finns, det vet vi alla. De finns, och de har förtjänat sitt straff. Men Gud ger oss inte vad vi har förtjänat. Han låter inte följderna av vår missgärning drabba oss. Detta, kära vänner, är NÅD. Att vi inte får det vi har förtjänat, utan att vi får något oerhört mycket bättre. Förlåtelse. Frid. Ett rent samvete. Salighet. Detta är Guds barns lott. Inte straffet och domen - som vi har förtjänat - utan ett frikännande. Som vi inte har förtjänat. Ett totalt, och ett helt oförtjänt, frikännande från domen. För Jesu skull. För korsets skull.

Jag tänkte skriva: Ett ovillkorligt frikännande. Och det är det. Gud ställer inte upp några randvillkor för sin förlåtelse. Men ett villkor finns faktiskt som denna vers från Hesekiel visar på. Detta villkor heter: "Att inte gå bort från Herren." För den som går bort från Herren och vandrar på sina egna vägar gäller igen domen. Att vi får det vi har förtjänat. Följderna av vår missgärning. Men för den som förblir hos Herren gäller nåden.

Därför ska vi, var och en av oss, se till att vi inte kommer bort från Herren. Att vi inte går bort. Och varför skulle vi göra det? Hos Herren är det gott att vara! För där, hos Herren, där finns nåden. För oss, inför Gud, men också för oss alla inför varandra. För där Herren får vara med sin nåd, där räcker nåden och förlåtelsen också till för varandra när det blir fel mellan oss människor. Där det fungerar på detta sätt, där är det gott att vara.

46 kommentarer:

  1. Vad betyder då dessa ord?+
    "och det (vilddjuret) fick makt över alla folk folkslag och stammar och tungomål" ... NÅ?, har detta vilddjur då månne nåt med internationalism och globalisering att göra.?+++
    ... "Och var och en skall tillbedja det (((systemet)))-vilddjuret) förutom de som är skrivna i Lammets bok; I LIVETS BOK. hälsningar torsten nils ulrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den Totala otron och föraktet för Guds Ord och människan. Det är kanske en definitiotion på Vilddjurets ande.
      Jag är så primitiv jag, så jag tror att man kan bli förledd till ett sådant tillstånd av, Synden, materiell, framgång, ett blixtrande intellekt och högmod, stolthet och brist på Kärlek till Gud, medmänniskan och Naturens eget kretslopp och traditionellt brukande av Jorden.....ja, svarar jag mig själv.
      Ty mycket har frågats och lite svarats men Gud har av Nåd bekräftat i tron för mig att Han vill och skall frälsa mig i Jesu Namn. Känslan och förnuftet har svårt att tro det när man frestas i allt; fast man inte gjort borgerligt sätt så myki.
      Nå i Himlen blir vi helgon; Här nere i jämmerdalen får vi Tro att Ordet och Sakramenten, ja Anden tar bort vår del i världen synder.
      Men inte skall vi ha så bråttom efter överflöd, framgång och teknologisk perfektion. Människan får ju aldrig nog, ondskan slukar själar som en kåt människa slukar kött med blicken. D:S:

      Radera
  2. Kristendomen säger sig sprida ett glädjebudskap – detta är precis vad ordet ”evangelium” betyder. Vad går då detta glädjebudskap ut på? När man frågar detta får man höra att Kristus har dött för alla människors synder, och att Gud gjorde detta eftersom han älskar människorna. Kristna vill gärna betona detta, eftersom det visserligen verkligen är ett glädjens budskap, förutsatt att man antar en liten detalj. Denna ”detalj” kallas traditionsenligt för ”lagen”, d.v.s. de olika påbud som man finner i främst Gamla Testamentet. Enligt Nya Testamentet kan lagen sammanfattas i den s.k. ”gyllene regeln”, som de flesta säkert känner till, och som var känd redan innan kristendomen gjorde entré.

    Gud kräver att vi efterföljer hans vilja, d.v.s. lagen, men eftersom vi inte är kapabla till detta p.g.a. vår alltigenom syndiga natur, har Han i sin allmakt och visdom funnit en annan lösning. Denna lösning är att vi blir frälsta genom att tro på Kristus, och inte genom att utföra vissa handlingar. Ett problem är naturligtvis när man börjar fundera vad ”tro” egentligen är, och om ”tro” i själva verket är en annan typ av ”handling”. Således förflyttas bara Guds krav från att utföra vissa handlingar, såsom vissa offerritualer där man häller getblod på något altare (ja, kära läsare, denna barbariska process har varit ett krav från Gud, Jahve, i Gamla Testamentet), till att istället i sinnet på något sätt ”tro” på Kristus, vad nu det exakt betyder. Man kan naturligtvis inte välja att tro på Jesus, lika litet som man kan välja att tro på att jorden är platt. Kristna menar faktiskt att tron är en gåva från Gud, vilket gör situationen ännu mer absurd, eftersom det då i princip betyder att det i slutändan är Gud som utifrån sin absoluta allmakt dömer människan, oavsett hennes natur. Och varför måste vi överhuvudtaget tro på Kristus? Hur kan vår tro på något sätt påverka vår frälsning? För det är utan tvekan så, att det står i Bibeln, att man måste tro för att bli frälst. Varför? Räckte det inte att Jesus dog på korset? Jesu död blir alltså ett nödvändigt men inte ett tillräckligt villkor för vår frälsning. Och varför kräver Gud att vi tror på något sådant absurdt, som att en människa uppstår från de döda, något som jag hittills inte har erfarit personligen? När det gäller en så viktig sak som evig frid eller förtappelse kunde man väl ändå be om litet tydligare spelregler från Gud?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla dina invändningar bemöttes redan i Bibeln och framförallt i Nya Testamentet och sedan av de "apostoliska fäderna". Du tänker och skriver och redogör väldigt tydligt du humanist. Ditt Problem från Trons synvinkel är att du Nog inte upplevt hur Gud är "Tremendous and fascinating".
      Den Helige allsmäktige inför vilken allt skapat bävar om Han visar sin "Hårda" Heliga sida".
      Kort sagt det som du skriver i fortsättningen visar att "du inte är nöjd med vad Gud uppenbarat och bevisat till vår frälsning".
      Du vill som skapad begränsad varelse jämställa dig med Gud. Det är det arv som "den gamle ormen" är för evigt besmittad med. Och som har makt med oss tills vi befrias av Jesus i Tron; vi får nog ofta ångra oss alla på denna punkt tror jag.
      Jag hoppas du kan bli fri från Otron.Att Gud skulle kalla dig till Ordet och Tron i Anden. Även kloka människor får tro ibland:-) Jag brukar också säga att Gud skulle inte skämmas för miljökämpar eller socialrättvisearbetare om de å sin sida ville och kunde förkunna Tron ändå så som Han uppenbarat och bevisat den. Tron kommer av Predikan och Predikan i Kraft av Kristi Ord.
      Tie valmis on, mutta näytät hylkäävän sen. häslar Ulrik Torsten Nils

      Radera
    2. Jag antar att det du försöker säga till mig är att jag inte har ”upplevt” Guds kraft. Det intressanta med detta påstående är, att hur avgör man vad som är en sådan upplevelse? Jag har för mig att Luther i sin ungdom förskräcktes av åskan och lovade Gud att gå i kloster (om denna berättelse är historiskt riktig eller bara en påhittad legend är ovidkommande för det följande resonemanget). Skall alltså åskmuller antas vara en upplevelse eller erfarenhet som kan tillskrivas Gud? Är det inte så, att Gud genom sin allmakt och i egenskap av universums Skapare i själva verket kan antas vara upphovsman till samtliga upplevelser som en människa kan erfara under sin livstid? I så fall kanske man kan säga att man finner Gud i de mest vardagliga upplevelser som när man pudrar näsan.

      Ett annat problem är att om kristendomen nu säger att människan är en alltigenom syndig varelse som är i krig mot Gud själv, och att förnuftet ävenledes är under synden, hur kan man då alls tillskriva sina upplevelser någon auktoritet, eftersom dessa även säkerligen är under synden och således lika bristfälliga som förnuftet? Varför är det tillåtet att ”uppleva Gud”, vilket man säkerligen gör genom diverse subjektiva psykologiska upplevelser, samtidigt som förnuftet, som likaså är en del av människan, är under synden? Är inte även människans känsloliv, ja allt som pågår i människans hjärna under synden, och således kan vi inte lita på något alls som är en produkt från människan? Hur kan vi då lita på att det vi läser i Bibeln är sant, om det kanske är så, att min syndiga natur gör att jag inte alls uppfattar Bibelns ”rätta budskap”?

      Humanisten

      Radera
    3. @Anonym 6 aug 18:29 "Hur kan tron påverka frälsning ?" Om ngn kommer och berättar för dig att ett konto har gjorts i ditt namn i banken x , samt att till detta konto har gjorts en inbetalning på 1milj € Hur kan det hjälpa dig ekonomiskt om du inte tror det ?

      Radera
    4. Ja, humanisten, Gud uppenbarar sig för oss i Jesus Kristus som Är allt Kötts Gud =Allt Levandes Gud och Allsmäktig "Konungarnas Konung, Herrarnas Herre och Han som Leder folken öden och genom den Heliga Skrift, livets händelser(skickelser), i Historien och i Naturen och genom folken och kulturernas öden uppenbaras Hans Vilja och Sanning och man finner detta i den Helige Jesu Kristi Guds Sons och Apostlars Lärjungars Undervisning.
      Gällande det här med Åska, blixtar och regn och Vindar och annat kan du läsa I Jobs Bok, Psaltaren Ordspråksboken, Predikaren och I Övriga Bibeln. Ärligt talat så sammanfattade Luther Bibeln, Johannes Uppenbarelse Sammanfattar nog Bibeln och du har läst säkert så mycket att jag kanske skulle komma till korta med kognitiva förklaringar.

      Åkalla mig i Nöden så skall Jag hjälpa dig och D uSkall Prisa Mig säger Herren samt ävenatt den som åkallar Jesu Namn skall bliva Frälst; Men så Har vi den fruktansvärda varningen också gällande dem som skall ropa förgäves och som inte vill Be och åkalla och tacka och lova Gud i ANDE(enligt Skriften) och Sanning enligt Skriften, om den som inte låtit sig iklädas festkläder och de som gjort stora saker i Jesu Namn men ändå inte var Hans på Grund av Laglösa Ogärningar som de hade gjort utan att ångra och bättra...hälsar Torsten nils ulrik.
      Jag har nog pröva med tanken jag också du humanist och då sjunger man till tills sist med trons insikt sången "Ett barn vandrar fram ut i vildmarkens Land, En osynlig Ängel dock Håller "vid hand" eller I en djup oändlig skog svart av moln där åskan slog gick ett litet barn en gång dagen lång.
      Ja den dagen var så lång himlen mörk och skogen trång barnet i sin ensamhet gick och grät Grät och tänkte aldrig mer jag min Faders Boning ser, här i mörker synd och nöd blir jag död.
      Men då störst förtvivlan var/Molnen vek och Solen Klar Lyste över Hem och Hus, Allt var Kvar....
      Kvar som Gud uppenbarat det för mänskligheten i alla tider.
      På mitt första jobb som sommarteolog myntades uttrycket " många är kallade, men få låter sig utväljas".
      det plus BibelOrdet att Gör er kallelse och utkorelse fast och växen till I Kunskap om Jesus Kristus( istället för att förkasta Honom) så kan man glömma det här hur det går med "de andra". Ma försöker kalla och predika då man kan och vågar säger torsten nils ulrik

      Radera
    5. Låt säga att du tror det men inte kan godta att du skulle kunna ta emot det för intet, du vill komma med dina egna förtjänster, ngt måste jag ju bidra med för att vara förtjänt denna summa. Men saken är den att banken inte godtar ngt annat än fullmakten från den som gjort inbetalningen !!!

      Radera
    6. Humanisten. Ditt problem är att det inte är förnuftet som talar i din text, utan otron.

      Radera
    7. Kristian, du talar som om otro skulle vara ett problem, vilket naturligtvis inte är fallet, eftersom det inte finns några förnuftiga skäl att tro på kristendomen. Det är mycket svårt att kritisera de kristna lärorna, eftersom de inte tycks vilja följa de logiska lagarna konsekvent. Kristendomen vilar på en grundläggande paradox (det s.k. teodicéproblemet som jag redan tagit upp i något tidigare inlägg), och strider på flera punkter mot dagens vetenskap. Om man studerar de argument som beskjuter det lilla skeppet kristendomen, kommer man att tvingas att överge skeppet och se det sjunka till havets botten. Naturligtvis får man stanna kvar på skeppet, men då måste man ta till just detta ordet "tro", som förnekar alla de motsägelser och ovetenskapliga påståenden som kristendomen innehåller, samtidigt som man i "den verkliga världen" ändå tvingas tro på dessa.

      Jag rekommenderar varmt t.ex. Ingemar Hedenius' "Tro och vetande" som finns i nyupplaga sedan år 2009. Det finns även många andra böcker, såsom Dawkins' "Illusionen om Gud", Hitchens' "Du store Gud?", samt Bertrand Russells "Varför jag inte är kristen.", vilka alla är relativt lättbegripliga mer eller mindre filosofiska böcker om kristendomens och teismens ohållbara argument.

      Humanisten

      Radera
    8. Humanisten. "Det finns ingen Gud och Dawkins är hans profet."

      Jag tyckte mig känna igen tankegångarna i din kommentar. Det är bra att du öppet redovisar källorna för ditt tänkande. Dessa, som du nämner, är dagens främsta otrosprofeter, och den som förleds av dem och deras skrifter börjar tala samma otrosbudskap. Vilket du nu alltså har bevisat.

      Vet du annars varför dessa herremän låter så trovärdiga och varför deras böcker synes vara så vederhäftiga? Jo för att de kritiserar sin egen vrångbild av Gud och av den kristna tron. Denna vrångbild är inte svår att vederlägga - och därför syns det alltså som om de skulle vara trovärdiga. Problemet är alltså det att det de kristiserar inte är "the real thing", utan sin egen bild av dessa saker. Det är precis som Dawid Pawson konstaterade efter att ha samtalat med en som påstod sig vara ateist och hade förhört sig om hans gudsbild: "Då måste jag också vara ateist, för en sådan gud tror inte jag heller på!"

      Ett exempel på denn vrångbild (som du själv beredvilligt förser oss med). Du kristiserar den kristna tron utifrån Teodicé. Sedan kritiserar du också Kristi offer. Det du inte inser är att Kristi offer är SVARET på Teodicén. Om du skulle ha förstått någondera av dessa saker skulle du inte göra som du gör. (Teodicén är heller inget problem - om man ser hela bilden och inte a priori begränsar möjigheterna. (http://kristiannyman.blogspot.fi/2012/08/varfor.html)

      Radera
    9. Kristian.

      Jag baserar min kritik av kristendomen på det som står i Bibeln. Kanske Bibeln ger en felaktig bild av kristendomen? Eller kanske jag saknar den Helige Andes vägledning då jag läser Bibeln (vad nu i all sin dar detta betyder)?

      Det är sant att jag håller med om mycket av det som Dawkins skriver och säger, och berömmer honom för hans outröttliga arbete att försöka få människor att börja tänka kritiskt kring religionsfrågor. Dock måste jag erkänna att hans bok ”Illusionen om Gud” inte är en alldeles övertygande bok rent filosofiskt, men den är ändå mycket underhållande och intressant. Om man vill ta fram de riktigt stora kanonerna kan man läsa den nämnda boken av Ingemar Hedenius, eller varför inte någon religionskritisk bok av Hume eller Russell. Det finns ganska mycket att välja på bara man letar fram litteraturen. Frågan om religionen är filosofisk, och naturvetenskapen försöker inte ens att börja fundera på sådana fantasifoster som Gud.

      Du säger att dagens ateister har en fel bild av Gud. Detta kanske stämmer i vissa fall, och allt beror ju i slutändan på hur man definierar Gud, vilket naturligtvis i princip är omöjligt. Vi får hoppas att kommande generationer överger kristendomen och religionen och istället betraktar den som en historisk kuriositet.

      Humanisten

      Radera
    10. En sak till. Kristian, du säger att Jesu offer är svaret på teodicéproblemet. Nu vill jag gärna höra vad du menar med detta. Om det nu verkligen är så att detta stämmer, innebär det i sådana fall att du har svaret på den kanske svåraste frågan i kristendomen som otaliga teologer genom tiderna har grubblat sig fördärvade på. Låt oss nu höra din förklaring till detta påstående.

      Humanisten

      Radera
    11. Humanisten. Nej, det gör du inte. Även här gäller samma sak som ovan. Du baserar din kritik på din vrångbild av vad Bibeln säger. Det är lätt att kritisera sådant man inte förstår - eller rättare sagt, inte vill förstå - om man gör det just på basen av sin egen (felaktiga) uppfattning.

      Orsaken till att människor grubblat sig fördärvade på Teodicéproblemet är att de försökt få till en immanent rättvisa. Det lyckas givetvis inte. Men när vi tar med evigheten i ekvationen och dessutom ser hur den helige och syndfrie Guden själv blir människa och låter sig drabbas av allt det elände som det ibland kan innebära att vara en syndig människa som lever i en av synden befläckad värld - utan egen skuld - kommer ekvationen med ens att bli helt begriplig. Inte alltid uthärdlig (när man som människa står mitt i lidandet), men begriplig. Guds svar på Teodicén är inte ett filosofiskt resonemang eller en vetenskaplig avhandling utan ett kors. En kärlek som offrar allt för den lidande mänskligheten.

      Nu förväntar jag mig kanske inte att du accepterar eller ens klarar av att förstå detta, men så här har jag fått det hela förklarat för mig.

      Radera
    12. ”Orsaken till att människor grubblat sig fördärvade på Teodicéproblemet är att de försökt få till en immanent rättvisa. Det lyckas givetvis inte. Men när vi tar med evigheten i ekvationen och dessutom ser hur den helige och syndfrie Guden själv blir människa och låter sig drabbas av allt det elände som det ibland kan innebära att vara en syndig människa som lever i en av synden befläckad värld - utan egen skuld - kommer ekvationen med ens att bli helt begriplig. Inte alltid uthärdlig (när man som människa står mitt i lidandet), men begriplig. Guds svar på Teodicén är inte ett filosofiskt resonemang eller en vetenskaplig avhandling utan ett kors. En kärlek som offrar allt för den lidande mänskligheten.”

      Låt oss först definiera teodicéproblemet för att klargöra diskussionen, trots att jag redan gjort detta i någon tidigare kommentar. Jag skall dock efter bästa förmåga försöka vara kortfattad. Teodicéproblemet belyser den logiska motsägelse som uppkommer då man antar att Gud har dessa tre egenskaper: att Gud är allsmäktig, allvetande och kärleksfull. Om man först antar att Gud är allsmäktig och allvetande, innebär detta, att precis allting i vårt kända universum är orsakat av Gud. Utifrån detta antagande följer sedan, att Gud även är upphovet till det onda i världen, eftersom han är allsmäktig. Vi får alltså en slags totalt likgiltig Gud som inte är kärleksfull i den traditionella, kristna betydelsen. Om vi istället utgår från att Gud är kärleksfull blir det obegripligt varför det existerar något sådant som ondska i världen. I detta fall älskar visserligen Gud mänskligheten, men kan inte förhindra att ondskan råder, eftersom Gud då inte är allsmäktig.

      Radera
    13. (forts.)

      Nu påstod Kristian att Jesu död ger ett svar på denna grundläggande motsägelse i kristendomen, och anklagade mig för att inte förstå mig på kristendomens läror. Kristian menar, att teodicéproblemet upplöses så fort man inser att människan är odödlig, eller rättare sagt kommer att leva i evighet enligt kristendomen. Om jag har förstått honom rätt, menar han, att ondska givetvis kommer att drabba den enskilda individen, men att detta ändå inte strider mot Guds förmodade kärlek, eftersom människan genom Jesu död och uppståndelse får leva i frid i evighet. Detta stämmer naturligtvis för den kristne, som tror på detta. Så länge man betraktar teodicéproblemet med den förutsättningen, att JAG visserligen är frälst och att JAG visserligen kommer till himmelen, ja, DÅ försvinner naturligtvis teodicéproblemet. Men detta visar, om inte annat, på kristendomens märkliga psykologi där mänskligheten på något sätt delas in i ”de” och ”vi”, där den kristen själv naturligtvis alltid räknar sig själv till innegruppen. Men om vi bortser från den rättrogne kristna individens frälsning, kvarstår dock teodicéproblemet och blir t.o.m. många gånger värre då vi tar med evigheten i ekvationen. Om vi i enlighet med Bibeln konstaterar att Gud är allsmäktig och kärleksfull, samtidigt som han tydligen har förutbestämt att vissa människor skall leva i evig frid medan andra får brinna i helvetet i evighet, framstår nu Gud visserligen inte som en kärleksfull gud, utan som psykopat som tydligen finner behag i att se en del av sin skapelse i yttersta glädje medan den andra delen får torteras i den mest fruktansvärda pina – helt och hållet på grund av att Gud har bestämt att det skall vara så. Teodicéproblemet kvarstår, och inget har klargjorts genom Jesu död.

      Men hur är det med det påståendet att Jesus, eller Gud, blev en del av människans lidande då han dog på korset? Då återgår vi till det antagna påståendet, att Gud är allsmäktig, vilket med nödvändighet innebär (om vi nu menar ”allsmäktig” när vi säger ordet ”allsmäktig”) att Gud själv hela tiden har orsakat lidandet hos människorna. Teodicéproblemet gnager således sakta men säkert sönder den bjälke som kristendomen vilar på – det räcker bara med att grubbla på denna motsägelse en längre tid innan man inser att det totalt ödelägger kristendomens teologi. För vad är då alternativet? Man kan naturligtvis stoppa fingrarna i öronen, blunda och rabbla ”Jag tror, jag tror, jag tror! Herre, hjälp min otro!”. Alternativt kan man slänga kristendomen åt sidan, räta på ryggen och ge sig ut i den verkliga världen och leva ett intellektuellt hederligt liv. I denna värld är visserligen mycket osäkert, men det är bättre att erkänna att så är fallet, än att förlita sig på något inkoherent svammel och tro att man känner till ”Guds Ord”.

      Humanisten

      Radera
    14. Humanisten. Som sagt: Du argumenterar inte utifrån vad den kristna tron är utan utifrån dina felaktiga uppfattningar om vad den är. Då är det lätt att bevisa sig ha rätt.

      Du arbetar helt enkelt med felaktiga parametrar. Dessutom haltar din logik synnerligen illa. Gud ligger inte bakom det onda, åtminstone inte i den men ingen att han ville det. Varifrån det onda ursprungligen kommer kan vi inte veta eftersom det inte har uppenbarats för oss. Men det onda behöver givetvis finnas - om det inte skulle finnas skulle människan inte ha kunnat välja det och således inte ha haft en fri vilja (när det gäller det onda) - åtminstone inte annat än i teorin. Den kristna tron lär att det onda är något som vi människor har valt och därmed dragit över oss alla de följder som följer med detta onda. Försök arbeta in denna parameter i ditt resonemang så kommer du åtminstone lite närmare sanningen...

      Radera
    15. Käre Kristian. Visserligen vill jag inte kalla mig någon logikens mästare – logik tagen på allvar är mycket krävande och mödosamt, men samtidigt mycket givande – men jag måste verkligen bestrida ditt påstående att jag på något sätt brister i min logik när det gäller teodicéproblemet. I själva verket är det du själv som strider mot logiken, vilket jag visar nedan. Här kunde man naturligtvis gå in på vad logik egentligen är för något, men då skulle vi plötsligt bedriva en vettig och nyttig filosofisk diskussion – låt oss inte göra detta, utan låt oss istället fortsätta med att analysera denna fantastiska fantasikonstruktion med namnet ”Gud”.

      Låt mig citera vad du just påstod i din kommentar:

      ”Gud ligger inte bakom det onda, åtminstone inte i den meningen att han ville det.”

      Om Gud är allsmäktig, måste han per definition ligga bakom precis allt i universum. Detta är vad ordet ”allsmäktig” innebär. Låt oss närmare analysera din mening. I den första delen säger du att ”Gud ligger inte bakom det onda”, helt enkelt därför att du förutsätter att Gud är kärleksfull. Du antar alltså den grundsatsen, att Gud är god. Men i den andra delen av meningen påstår du att något i universum kan existera mot hans vilja, vilket egentligen betyder att Gud inte är allsmäktig. För hur kan något existera i universum mot hans vilja, om han nu är allsmäktig? Du har alltså själv tagit bort Guds allmakt, eftersom du först antog att Gud är god. Sedan påstår du följande:

      ”Den kristna tron lär att det onda är något som vi människor har valt och därmed dragit över oss alla de följder som följer med detta onda.”

      Om Gud är allsmäktig, så är det han som har gett människan möjligheten att välja. Om han är allsmäktig och allvetande måste han också ha vetat att människan kommer att välja det onda, om han ger människan denna möjlighet. Vi står alltså precis där vi började.

      Humanisten

      Radera
    16. Ja, humanisten. Gud visste att fallet skulle ske. Därför har Han "kallat till ett Rike som var tillrett redan före världen begynnelse((Alltså Skapelsen och syndafallet var världen begynnelse)
      . Dörren till det Eviga Riket för dem som låtit sig frälsaa är Jesus Kristus.....
      Teologin talar nog om Deus absconditus(Den annorlunda eller främmande Guden) Den"onda" sida som Han i Allsmäktighet brukar till frälsning och kontrollerad tuktan i motsats till "ondskans andemakter under himlarymderna" som bara har som mål att förstöra Guds Skapelse och människornas Gudsrelation.
      hälsn teolog Ulrik Torsten Nils som svarar med Trons Teologi. Men vi vet att det är svåra saker. Anden och forntidens vise sade ju;;" DU ÄR i Sanning en Outgrundlig Gud.
      P:S: För mig räcker det nog med att hungra efter Guds Rättfärdighet och annat sådant, Man blir rikligt mättad och viss om försoning med Gud som Jesus gjort och skänkt os iAnden och Ordet och genom dem I Guds Församlingar med all heliga handlingar tillika.

      Radera
    17. Humanisten. Du arbetar med felaktiga parametrar/grunder för ditt resonemang, och det far fel redan från början. "Om Gud är allsmäktig, måste han per definition ligga bakom precis allt i universum. Detta är vad ordet ”allsmäktig” innebär."

      Det gör det inte alls. Den som är allsmäktig kan givetvis - om han vill - ställa det så att han "ligger bakom precis allt i universum", men det att han är allsmäktig betyder inte att han per automatik ställer det så. Se, om en allsmäktig Gud vill skapa varelser som älskar honom kan han givetvis skapa robotar som älskar för att de inte förmår annat. Men sådan är inte kärlekens natur. Om den inte kan göra annat än älska är det inte fråga om kärlek. Då är det något annat. Om en allsmäktig Gud vill omge sig med skapade varelser som älskar honom trots att de kan välja att inte göra det, ja, då behöver han ta ett steg tillbaka och i just detta ge dessa skapade varelser (läs: människan) åtminstone ett visst mått av frihet. Således är det inte jag som har fråntagit Gud hans allmakt - det förmår jag inte - men han själv som, i just denna sak, frivilligt har gett upp den.

      "Om Gud är allsmäktig, så är det han som har gett människan möjligheten att välja. Om han är allsmäktig och allvetande måste han också ha vetat att människan kommer att välja det onda, om han ger människan denna möjlighet. Vi står alltså precis där vi började."

      Här resonerar du riktigt - ända till den sista meningen. Gud visste. Ja, det säger Bibeln tydligt. Och det var därför som deet behövdes en frälsningsplan. Och det är där Jesus kommer in i bilden. Vi står alltså inte alls där vi började, utan vi står precis i början av den stora berättelsen som det bibliska budskapet meddelar åt oss! När du har kommit så ,ångt, varför inte komma med och utforska det!

      Radera
    18. Detta är nu mitt sista inlägg i denna debatt. Tack Kristian för att du har svarat på mina inlägg.

      Nu till saken. Orsaken till att teodicéproblemet är så ödeläggande för kristendomen är, att det visar att kristendomens föreställning om Gud leder till en motsägelse. I logiken är ett av de mest grundläggande axiomen, att ett påstående inte båda kan vara sant och falskt (är Gud kärleksfull eller inte, allsmäktig eller inte?). Låt oss ta ett exempel. Anta att en person säger att motsägelselagen är falsk. Men märk att detta i sin tur leder till totalt nonsens! Denne person, som säger att motsägelselagen är falsk, använder sig i själva verket av motsägelselagen i samma ögonblick som han eller hon påstår att motsägelselagen är falsk. Detta exempel belyser en annan viktig punkt, nämligen den, att personen visserligen med språket kan påstå att motsägelselagen är falsk. Med hjälp av språket kan man alltså tala rent nonsens och säga att en cirkel har fyra hörn. Logiken är alltså tänkandets form, som man aldrig kan lägga åt sidan, eftersom man konstant använder denna när man drar olika slutsatser, även om detta kanske sker omedvetet.

      Kristian, jag vill våga påstå att du hela tiden svävar utanför problemets centrala kärna. Låt oss se vad du skrev i din kommentar:

      ”Den som är allsmäktig kan givetvis - om han vill - ställa det så att han ’ligger bakom precis allt i universum’, men det att han är allsmäktig betyder inte att han per automatik ställer det så.”

      Om jag uppfattar dig rätt menar du att Gud har valt att inte vara allsmäktig, just när det gäller ondskans ingång i världen. Men då återgår vi igen till frågan om Gud då är kärleksfull, vetandes att ondskan kommer att finnas i världen. Huruvida frasen ”välja att inte vara allsmäktig” alls är förståelig, lämnar jag därhän. Redan ordet ”allsmäktig” är ju, åtminstone för mig själv, ett begrepp som är något flummigt. Vi ser att vi hela tiden brottas med detta, denna motsägelse som uppkommer om Gud är både allsmäktig och god.

      Radera
    19. Jag ser dessutom en annan svårighet. Du säger att Gud inte ville skapa robotar. Gud ville alltså ge människan ett val att älska Gud eller inte. Driven till sin spets innebär detta, att hela frälsningen sist och slutligen beror på människan själv. Det beror i första hand inte på Jesu död och uppståndelse, utan allt beror till sist på om människan själv kan tro på Gud. Vi ser alltså här, att detta påstående direkt strider mot den ortodoxa lutherdomen, eftersom den lär ut att människan i själva verket inte har någon del i frälsningsverket (”tron är en gåva från Gud” etc.).

      Till sist medger du att Gud visste om och tillät syndafallet. Gott så. Men vad innebär nu detta, om vi följer tankegången till sitt slut? Jag återkommer hela tiden till detta att en del av skapelsen skall leva i evighet medan den andra delen skall brinna i evighet, eftersom detta ofrånkomligen är en del av den kristna tron. Om Gud är allsmäktig och allvetande, visste han att syndafallet skulle ske (ja, han måste ha orsakat den själv, åtminstone indirekt). Därigenom visste han att en mycket stor del av hans skapelse skall brinna i evighet, vilket han själv också måste ha bestämt. Detta leder till att Gud verkligen inte kan vara kärleksfull. Gud kan istället beskrivas som Gud och Satan samtidigt, vilket naturligtvis är den mest hädiska tanke en människa kan ha, enligt kristendomen. Men detta blir onekligen fallet, om vi följer resonemanget till sin spets.

      Jag vet att många kristna klamrar sig fast till kristendomen, eftersom denna religion ger dem mening och kanske vägleder dem i livet. Det kanske låter grymt att pracka ner på dessa stackars själar som sitter i kyrkbänkarna och ber om barmhärtighet från den evige guden. Problemet med kristendomen är, att om den är falsk, vilket jag åtminstone personligen har kommit fram till, så bör man inte tro på den. En kristen kan visserligen säga att alla människor är lika värda, eftersom Gud har skapat dem till sin avbild, och detta låter mycket fint och klokt. Men i nästa mening kan han eller hon fördöma de homosexuella eller påstå att kvinnor skall lyda sina män i hemmet, likaså eftersom Gud har sagt så i sitt heliga ord. Låt oss därför kasta bort religionen, och istället bygga våra moraliska värderingar utifrån erfarenheter och diskussioner med våra medmänniskor, istället för att banka in dem i skallen från någon antik helig skrift.

      Humanisten

      Radera
    20. Humanisten. Tack för denna diskussion. Den var stimulerande! Några avslutande reflektioner, dock. Jag hävdar fortfarande att problemet är att du bemöter dina egna uppfattningar om Gud, Bibel och kristendom och inte dessa storheter sådana de är. Givetvis kan inte ett påstående vara både sant och falskt på samma gång, men i de saker du nämner - och där du menar dig hitta en motsägelse - handlar det inte om sakerna själva utan igen 0m din uppfattning om dessa saker.

      Nu ska jag inte föra denna diskussion vidare eftersom du dragit streck för din del, men jag kan ändå inte låta bli att påpeka att du i den andra kommentaren blandar ihop förutvetande med förutbestämmelse.

      Radera
  3. Dessutom är detta krav från Gud att tro på Kristus ytterst märkvärdigt. Ur ett mänskligt, eller skall vi kalla det ett förnuftigt perspektiv (som därmed naturligtvis är syndigt och korkat), är det naturligtvis helt och hållet oförklarligt hur Jesu död har kunnat försona oss med Gud. Det är Gud som har hittat på detta, att det krävs ett offer (ett människooffer i detta fall) för att han skall låta sig blidkas. Det är inte så att vi kan se någon orsak till att Gud måste få se Jesus uppspikad på ett kors innan han kan förlåta oss. Dessutom blir det ännu mer märkligt om vi antar att det finns någon som helst sanning i den totalt hjärndöda hypotesen om Guds treenighet, enligt vilken Jesus själv är Gud. Det är Gud själv som har möjliggjort syndafallet, han själv som har dikterat frälsningsvillkoren för mänskligheten, och slutligen har han själv även uppfyllt dessa. En mer korrekt beskrivning av Gud skulle kanske vara att han använder mänskligheten som en leksak, eller kanske som ett illvilligt litet barn som petar på den stackars fastbundna katten med en spetsig pinne.

    Slutligen vill jag ta upp läran om arvsynden. Orsaken till att mänskligheten överhuvudtaget behöver någon nåd, är att människan står under arvsynden. Enligt kristendomen föds människan in i denna synd, och detta betyder att människan är förtappad redan innan hon tagit sitt första andetag. Vilken vidrig lära! Kristendomen kräver en totalt förmörkad syn på mänskligheten – ja, människan måste vara alltigenom lika ond som Fan själv för att nåden från Gud skall bli så mycket större. Denna bild av människan är felaktig. Redan ur erfarenheten vet vi att människor kan både vara goda och onda, och således kan människan inte vara alltigenom ond. Men kristendomen, åtminstone luterdomen, menar att människan är så syndig att hon inte ens själv vet om hur syndig hon egentligen är. Om man driver detta till sin spets, innebär detta att synd inte egentligen har så mycket att göra med diskreta handligar i en människas liv, utan mer med hennes realtion till Gud. Synden är alltså ett hjärnspöke, som tas bort genom att ”tro” på Kristus, förutsatt att man har blivit hjärntvättad att tro att människan i första hand är syndig på detta mer ”djupare” plan. Kristendomen är alltså ett sammelsurium av absurda, ologiska och förnuftsvidriga teser som blandas samman till en cocktail som flyter omkring likt trögflytande gyttja i teologernas skallar. Följande underfundiga rader, vars upphovsman jag inte känner till, belyser teologernas obekväma situation:

    Filosofi är som att i ett mörkt rum försöka fånga en svart katt som inte finns där. Teologi är som att i ett mörkt rum försöka fånga en svart katt som inte finns där medan man ropar: "Jag har den!"

    Humanisten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Martin Luther Lilla Katekes Tredje Artikeln om Trons artiklar säger så här:
      OM DEN HELIGE ANDE och Helgelsen.
      "Jag tror på den Helige Ande; en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund(gemenskap); syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
      Vad är det?
      Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan Tro på Jesus Kristus min Herre, eller komma till Honom, utan den helige Ande har kallat mig genom Evangelium((Ordet och Sakramenten))), UPPLYST mig med sina gåvor, helgat och hållit mig i en Rätt Tro; så som Han kallar, församlar, upplyser, helgar hela Kristenheten på jorden och bevarar den i En rätt Tro. I vilken kristenhet Han dagligen och mildeligen förlåter mig och alla trogna alla synder och skall på den yttersta dagen uppväcka mig och alla döda samt giva mig och all trogna i Kristus ett evigt(saligt) liv. Detta är visserligen Sant."

      Insänt av Ulrik Torsten Nils Fagerholm som fått del av denna gåva och Hela Trosbekännelsens gåva. Det offer jag gör är att Jag med hjärta och tunga tackar och lovsjunger Gud för att jag fått tro, Jag arma syndiga människa. Amen i Jesu Namn.

      Radera
    2. Tack Ulrik för ett intressant inlägg. Min förhållning till Luther är något tvetydig. Samtidigt som han översatte Bibeln till folkets språk så att de själva kunde läsa vilka tokigheter den innehöll och satte sig upp emot den mäktiga katolska kyrkan på den tiden, motsatte han sig även t.ex. den heliocentriska världsbilden och uttalade sig mycket korkat i flera frågor (t.ex. ”Förnuftet är djävulens högsta hora”). Man kanske kan säga att Luther tog auktoriteten från katolska kyrkan med dess biskopar och påven, och förflyttade denna till Bibeln.

      Det som du citerar ur Luthers lilla katekes belyser ett problem inom kristendomen. Det står nämligen att det är Gud som utväljer vem som får leva för evigt med honom i paradiset. Men samtidigt innebär ju detta att en hel hög med ”de andra” som inte utväljs av Gud (av okänd anledning), kommer att brinna i helvetet. Med tanke på Guds förmodade allmakt, obegränsade visdom och kärlek, förefaller detta vara rappakalja från början till slut, vilket det också är.

      En annan intressant punkt är att det står att Gud behåller kristenheten eller den kristna i en ”rätt tro”. Hur vet du, eller vem som helst, att man har den ”rätta tron”? Är detta en känsla man har, eller finns det några specifika påståenden man måste tro på? Det kan väl också vara så, att det är djävulen som lurar dig att tro att du har den ”rätta tron”? Det är väl ändå inte så, att du själv deklarerar att du har den ”rätta tron”, utan att veta vad just detta innebär? Flummigheterna hopar sig och kvarstår, så länge man tror på denna förlegade bronsålderskult. Det finns ingen bra anledning att tro på kristendomen. Det finns inga förnuftiga skäl att tro att den innehåller någon som helst sanning.

      Humanisten

      Radera
    3. Ulrik, den där Martin Lutter var en hatisk judeföraktare och rasist som får Immonens skriverier att blekna. Till och med Nazisterna citerade Luther för att rättfärdiga sina handlingar under 2:a världskriget.

      Så du kan nog med befogenhet riva eller bränna Luthers katekes, han var en enkel, korkad, fördömande och trångsynt man, typiskt för vilken religiös människa som helst.

      Eflop

      Radera
    4. Jag tror att Kristus får svara för Martin Luther och vad som Hände med honom vid sådana skriverier av judehat. Alla Gamla Kyrkor får ångra vad de felat här men inte ångra Kristi Lära.
      DEN KRISTNE skall inte delta i förföljelse och plundring av någon men man skall Predika Herrens Ord som ju lär detta redan i Gamla Testamentet; Den som förbannar dig osv
      Katekeserna däremot är den Helige Andes Lära............
      Jag tar avstånd från människohatande, judehatande och rasism men jag förkunnar att varje människa en gång skall stå inför Kristi Domstol.
      Själv syndar jag ofta i tanke sinnelag och gärning men har Gud förlåtit mig som Han förlåter alla dem som annammar Jesu Kristi Evangelium, ja, därvid Gud Evigt Uppenbarade Ord som Jesus Bekräftade eller Konfirmerade i sin Predikan säger ulrik torsten nils P.S. Lag och Evangelium; Ett helt Guds Ord.

      Radera
    5. @Humanisten 18:29 "Redan ur erfarenheten vet vi att mäniskor kan vara både goda och onda,...." Minns inte var jag hört följande men i allafall var det en mor som i denna sak konstaterade att kiv och avund, dert är ngt som finns där från början !!! Ett annat konstaterande gällande denna sak "Om vi förmår ngt gott är det med all sannolikhet ngt vi fått lära oss" !!!

      Radera
    6. Erik Wikström, menar du på allvar att småbarnsbråk bevisar läran om arvsynden? Sedan påstår du att vi får lära oss att vara goda – detta förutsätter naturligtvis att det finns goda människor med denna kunskap.

      Humanisten

      Radera
    7. Varför inte ? Fråga vilken mor eller far som helst och de kan intyga att det är på detta vis ! Om vi nu kan vara överens om detta, varför skulle det förutsätta att det finns goda mäniskor med denna kunskap om inte denna kunskap givits dem från ngt annat håll än dem själva ?

      Radera
    8. Ännu, för att återgå till den ursprungliga frågan, fullmakten att "lösa ut vår gåva/bankdepositionen" gavs oss i den stund vi döptes av Herren själv !!!!

      Radera
    9. Men halloo!! att arvsynden syns i små barn!! hur äckligt är inte en sån tanke. Det är säkert därför barnmisshandel är så vanligt bland de "goda" religiösa kristna. Barnmisshandel är inte berättigad i nån form fast det finns stöd för det i bibeln!

      Det för osökt tankarna till skutnäskatastrofen och många andra var den "gode kristna" predikanten misshandlade och våldtog egna och andras barn.

      Vi behöver bara se hur det fungerar i djurvärlden så förstår vi hur barn leker och "bråkar" med varandra. Det har inget med religiösa fantasier att göra.

      Eflop

      Radera
    10. Läran om arvsynden är i princip omöjlig att bevisa (i alla fall vetenskapligt). Varifrån människans godhet kommer, likaså hennes ondska, är väl ändå självklart – henne själv! Allt som vi kan anse vara "gott", är naturligtvis gott, eftersom du anser detta, inte för att Gud på något sätt har sagt så. I själva verket uppkommer etiken först när man inser, att Gud inte har något med moralen att göra, och så tvingas att själv begrunda vad som är rätt eller fel.

      Nu till din bankanalogi. En bättre historia, som mer riktigare beskriver hur Gud enligt kristendomen egentligen behandlar människan är följande:

      En rik och mycket impulsiv härskare, styr med hjärnhand över ett förtryckt och fattigt folk – det är i själva verket härskaren som gjort dem fattiga genom sin dumdristiga ekonomipolitik. Denne härskare tar alla rikedomar från folket och låter dem leva i yttersta fattigdom och misär. Härskaren kräver att alla skall betala en ofantligt stor summa till kronan under deras livstid, men ingen kan naturligtvis göra detta. Men så sänder härskaren ut ett sändebud som säger att de inte behöver betala denna summa, vilket naturligtvis gör folket lyckliga (här kommer väl då nåden in?). Men för att detta skall kunna ske, måste man först svära en trohetsed till härskaren och aldrig ifrågasätta hans domslut – annars slängs man i den värsta av alla fängelsehålor och får ruttna där tills man dör. Vilken kärleksfull härskare! Nåd och åter nåd ger han folket, så länge man bara glömmer bort den första biten av historien.

      Humanisten

      Radera
    11. MI´ka El???!!!!!! Inte ens Ärkeängeln smädade den onde och GudsMakten som vi gör i vår tid,humanisten. Advarsel!!!!!!!!!
      Du är på farligt vattnet och slipprig mark med din vetenskapstro humanisten, jag varnar dig bara för att du troligen är människa som jag. Jag å min sida har i stillhet smädat den onde(mycket oklokt he e ett skitit krig;men de blidde bara så) den djävuleskhet som angriper mig på samma ovärdiga sätt som du Smädar Gud.
      Det är rådligt att vandra stilla och ödmjukt och ha KyrkoLitanians Nåd säger Ulrik. För Endast Herren JaJesus kan i det långa loppet bevara en människa.
      Gud har Tålamod och vill väl, men djävulen vill snärja oss med tidens övermodiga anda. TAG VARNING eller medicin som inte är ett evigt alternativ.
      Bevare Jesus min själ och fräls mig alltid Evige Gud och Fader ty Äran tillhör Dig och Lammet, som oss köpte med sitt blod. Amen Hall-Elu-Jah säger torsten nils ulrik

      Radera
    12. Eflop. Luther var en människa. Människor gör fel, och människor kan ha galna funderingar. Men för att en människa har fel på en punkt betyder inte det att hon har fel i allt. (Och givetvis gäller detta också omvänt.) Luther skriver inget om judarna i sn katekes, varför det inte finns någon som helst orsak att "riva eller bränna" den.

      Sedan ids jag inte desto mera kommentera den koppling du gör mellan arvsyndsläran och Skutnäskatastrofen. Din logik är så halsbrytande att även du borde inse att du är fullständigt ute och cyklar.

      Radera
  4. Humanisten, ohoj!
    " Vårt Samvetsliv vittnar att vi ständigt står inför Guds ansikte." (Lilla Katekesen d.ä.)
    Den som ärligt och ödmjukt söker Herrens vilja med stöd av Hans förutskrivna och Talade Ord eller Handledd av Människor upplysta av Guds Ord vet att:
    Tron är en fast övertygelse och förvissning om Ting som man inte ser:
    Och medlet för att få denna förvissning är t. ex att söka att göra efter Jesu och apostlarnas vilja; då skall man finna att den Kristna Tron Är av GUD och inte något man tänker sig fram till; snarare ber man då ödmjukt om att få en sådan tro som bekräftar Dopet, Skriften och Trosbekännelse och bidar och gör gott under lyssnandet till rätt Predikan i Kraft av Kristi Ord tills man är övertygad att det lönar sig att låta förnuftet tas tillfånga under Guds ord. Givetvis får man använda sitt förnuft bara det är UPPLYST av GUDS ORD.
    Samvetet kan tyvärr förhärdas, bliva okänsligt för Guds Ord och medmänniskans behov.
    (Ingen av oss är ju Godhet eller Kärlek men man kan ngt lite visa Guds Kärlek och/eller Sanning och Nåd i sitt liv, och eftersom vi felar och är felaktiga så bekänner vi vår synd också då vi inte misslyckas i att följa den Goda behagsvilja som Gud ville/ville? skänka mänskligheten. säger torsten nils ulrik
    P.S. Tidigt upp och sent i säng, det gör denna Jesu "dräng". Justus peccator,diskret:
    Guds Ord Är evig Sanning: Den som stöter sig på det faller, men den som det Faller på den blir sönderkrossad. Den som med Tro på Bibeln och nådehungrigt hjärta vill Tro på Syndernas förlåtelse; det Glada Budskapet i Jesu Namn. Den Har sin Tro bekräftad: Konfirmerad. D.S

    SvaraRadera
  5. Ja, Humanisten. Jag "vet på vem jag tror och vad jag tror på. Jesus Guds Son av evighet och den heliga skrift.
    Den Tron skulle räcka att ha inför Gud enbart men Jesus vill att vi skall beknna Honom och Hans ord i denna värld.
    Trons liv är rikt på både Nåd och bedrövelser. Livet i övrigt en salig cocktail av gott och ont. Jesus ja Vanha Raamattu Kunniaan. Amen. säger torsten nils ulrik

    SvaraRadera
  6. Vill bara säga att det är sanslöst uppfriskande att läsa Humanistens kommentarer. Tack!! Vem du än är.
    Det finns hopp för mänskligheten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med! Humanisten sätter fingret på mina egna funderingar.

      Radera
  7. "Humanisten",
    Vore bättre att starta en egen blogg,eftersom du verkar vara intresserad av ämnet,i stället för att ockupera och ta plats på denna blogg med dina långa och kristendomsfientliga kommentarer.Är bara tröttsamt att ta del av din "visdom"!

    SvaraRadera
  8. Ole, hur intressant är en diskussion om den endast består av djupt troende som är alla av samma åsikt? De rabblar upp samma bibliska mantran år efter år och ser heliga ut.

    Det är ju det som sker i bönehusen och moskéerna hela tiden.

    På bloggar kan man ju komma med lite andra infallsvinklar och diskutera ämnen på en annan nivå än endast fantasinivån.

    Trevligt att läsa humanistens visa och bra argumenterade kommentarer :)

    Eflop



    SvaraRadera
  9. Eflop,
    Du kunde lära av humanisten att argumentera.Hans "visdom" och kristendomskritik är inte på någon högre nivå,men lär gärna av hans sätt att föra argumentationen,kunde ge dina kommentarer högre läsvärde !!

    SvaraRadera
  10. För att Sanningen skall komma helt till sin rätt så får vi väl fylla i med ett ord: Vi drabbas i första hand inte av de EVIGA följderna av våra synder och missgärningar.
    Men förlåtelsen ger oss kraft och mod att vittna om Jesu förlåtelse och visa Evangelie Tro i vårt Liv som vi lovade vid konfirmationen. Ulrik Torsten Nils

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns gengasfordon eller fanns:-) Men det finns ingen "genvägsande" till Friden i Kristus. Sanningen är det som gör fria.
      Och kommer man till Friden i Kristus så blir den friden dock utsatt för yttre och inre störtanlopp genom synden som bor i oss och av Kristi motsåndare som inte skyr några medel att försöka skada Friden med synd och lögn. Och förskräckta minnen hos endel människor som sett vart syndens väg kan leda.
      Därför vore det myki bra att man har sin period då man tar sin "säng och går" och försöker leva som Kristen och reda upp sina saker efterhand som den Helige ande påminner och uppmanar och man får mod. Som katekesen säger: Synden kan också ha följder i det timliga livet men inte ens då hindrar det frälsningen ((Om man eljest strävar att vandra i Ande och Sanning)))
      Om andras brott och synder eller lögner skadar eller skadat en själv så överlåter man Saken åt Herren.
      De som uppenbart stört mitt liv på ett ställe bad nog om förlåtelse och jag hade ju på den tiden inte svårt att förlåta fast jag inte var så frimodig med avlösningsformer.
      Det att jag var en svag människa gjorde mig ändå så krossad och förvirrad att jag inte mera visste annat än att Gud är God och att alla människor är eller blir lögnare. (Jag blev av livet krosa till misstrogenhet och när jag tänker närmare så Är Bibelns Ord Fast och de flesta änniskor som vindflöjlar.
      Den lögn som vi skall akta oss för är att förneka vår Herre Jesus ty förövrigt vet vi ju all att vi skall dö en gång( om vi inte lever NÄR HERREN kommer andra Gången. ulrik

      Radera
    2. Kristian,
      Humanisten har dragit streck och sagt vad han hade att säga.Han nämnde Ingemar Hedenius som" en av de riktigt stora kanonerna".På 50-60 talet sa man om honom,"Det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet".Minns väl debatterna från den tiden och hans vapendragare
      Herbert Tingsten som var chefredaktör på Dagens Nyheter.
      Vill länka till denna understreckare på Svenska Dagbladet aug.2008
      Kan kanske förhoppningsvis för någon vara till eftertanke.....
      www.svd.se/i-dag-tror-vi-oss-veta battre

      Radera