Så fel, så fel!

I västerlandet finns det något som heter rättsskydd, och detta rättsskydd är en väsentlig del av vad västerlandet i grunden är. En människa döms i domstol, och tills hon är dömd (och domen har vunnit laga kraft, kan kanske tilläggas) ska hon inte betraktas som skyldig. Någon skulle kanske säga att hon ska betraktas som oskyldig. Det har också funnits en insikt om att det är skillnad på att bete sig svinaktigt och att göra något olagligt. Detta är som sagt, eller har åtminstone varit, en fullständig självklarhet. Ända tills #Metoo trädde in på scenen, vill säga.

Den största förlusten - och den är inte liten! - som denna #Metoo-kampanj har fört med sig är att rättsskyddet har gått förlorat. #Metoo gick in med lien i högsta hugg och slog ner allt som rörde sig. Oberoende av om det handlade om svinaktigt beteende eller om olagligheter. De som sattes på de skyldigas bänk åtalades, dömdes och "avrättades" i media och på sociala medier. Det här har lett till många tragedier och många förstörda karriärer.

Igår kom nyheten att förundersökningen mot Lasse Kronér har lagts ner. Han är en av dem som dömts och "avrättats" i media bara på basen av anklagelser. Nå, nu visade det sig att han, på sin höjd, gjort sig skyldig till svinaktigt beteende. Om ens det. Fallet Lasse Kronér visar, liksom otaligt många liknande fall, på att vi måste göra oerhört stor skillnad på det att bete sig illa och på att begå olagliga handlingar. Annars blir det så oerhört galet.

Jag tror att vi borde ställa två frågor nu, och fundera allvarligt på dessa. För det första: Vem ska ersätta Lasse Kronér för de tre månader av själsligt lidande han har utsatts för? Om domstolsväsendet gör sig skyldig till ett felaktigt domslut är det staten som ersätter. Men hur är det när media har gjort sig skyldig till en felaktig dom? Hur ordnas ersättningssaken i så fall? Och ännu knepigare, när domen har fällts på sociala medier. Vem ska då hållas till svars? För det andra, och det är den allra viktigaste frågan: Hur kan vi undvika att liknande grova felaktigheter begås i framtiden?

För det är fullständigt klart: #Metoo visade på grymma saker som kvinnor utsatts för, men så fel som det här blev får det verkligen inte bli flera gånger.

En "nyhet", två myter

Jag snubblade igår över en "nyhet" i Österbottens Tidning som tangerar två av de moderna myter som jag nu under våren har planerat att lyfta fram här på bloggen. För ÖT, och framför allt för ÖT:s läsare, är det fullständigt ovidkommande vad en journaliststuderande skriver i ett ledarstick på den, åtminstone ur vårt perspektiv, obskyra tidningen Nya Åland. Men om detta ledarstick behandlar en fråga som den mediala makteliten vill driva framåt kan till och med en sådan sak bli något så viktigt att det behöver lyftas fram i ÖT. Felicia Bredenberg skriver om behovet av att lagstifta om ett "tredje kön" - ett ärende som nu av allt att döma har seglat upp som nästa punkt på dagordningen för de som vill idka normkritik och rasera det fungerande samhället.

Som jag skrev i den senaste texten så lever vi inte i en demokrati längre. Media berättar åt oss vad vi ska anse - i de frågor som vi ska anse något om - och när dagens (mer eller mindre) dolda makthavare har fått opinionen dit de villa ha den röstar de folkvalda enligt denna opinion. Nu är alltså frågan om ett tredje kön på tapeten. Vi ska alltså i den närmaste framtiden vänta oss många flera artiklar/nyheter likt denna.

Ledaren på Nya Åland lyfter också fram, som en av grunderna för behovet av den nya lagstiftningen, könet som en social konstruktion. "För könet sitter sist och slutligen mellan öronen, inte mellan benen." Detta är givetvis en lögn, men en av de mest omhuldade moderna myterna av idag. 

Moderna myter 1, "Vi lever i en demokrati"

Det finns en del moderna myter som vi har bringats att tro på och som idag anses vara så självklara att de inte kan eller ens får ifrågasättas. Orsakerna till att det har blivit så här varierar. I vissa fall kan det handla om att det någon gång har varit på det här sättet, i andra fall handlar det om målmedveten propaganda som har lett till att denna myt har blivit allomfattad sanning. I vissa fall om en kombination av dessa orsaker.

Den första moderna myten jag vill lyfta fram är den kanske allvarligaste av dem alla, och det är tron att vi lever i ett demokratiskt samhälle. Eller rättare sagt: Myten om det demokratiska västerlandet. Sanningen är nämligen den att, även om våra länder till synes är demokratiska, vi egentligen lever i en mediestyrd oligarki. Eller, om man vill vara lite elak, i en propagandastyrd oligarki. Ordet oligarki betyder "fåvälde", och det beskriver mycket bra vad vår situation handlar om. Det fåtal som kontrollerar informationsflödet är den lilla klick som i själva verket har makten i samhället. Om, och när, denna klick beslutar sig för att driva igenom någon stor förändring i samhället kommer detta att ske. Först bereds marken och opinion bildas för förändringen, och sedan tas beslutet i "god demokratisk ordning" i de beslutande organen när opinionen har fåtts att svänga. Det finns många exempel på beslut som har fåtts igenom på detta sätt, och mera är på kommande. Det kanske tydligaste exemplet är det samkönade äktenskapet. Eutanasifrågan är under behandling, liksom ett förbud mot pälsdjursuppfödning. Detta sista bara som ett första steg mot ett samhälle där djur överhuvudtaget inte används för människans behov. Detta bara för att ta ett par exempel på frågor där denna "beslutsgång" är speciellt tydlig.

I det så kallade demokratiska västerlandet finns det diverse kontrollmekanismer som ska förhindra korruption, bäste broder-politik och alla former av odemokratisk påverkan på beslutsgången. Man har gått väldigt långt för att förhindra att olika extrema rörelser får makten i samhället. Emellertid finns det en stor blind fläck här, och den handlar om värderingarna. Det finns nämligen ingen kontrollmekanism som kan förhindra att en viss typ av värderingar tar över. (Med detta sagt måste jag kasta in en braklapp: Ifall konservativa värderingar skulle "hota" att ta över ett samhälle finns det eventuellt vissa spärrar – se t.ex. hur EU just nu sätter press på Polen och Ungern.) Detta har i väst idag resulterat i att, vad jag brukar tala om som, ett liberalt värderingskluster har tagit makten. Detta värderingskluster driver samhällsutvecklingen i önskad riktning genom sin totala dominans av medievärlden. Samhällsförändringar introduceras och drivs igenom på det sätt som jag beskrev ovan.

Tycker du att det här låter konspiratoriskt? Det tycker jag också. Men låt oss göra ett litet tankeexperiment! Låt oss anta att det är på det sätt som jag har beskrivit det ovan och att ett ogreppbart extremliberalt värderingskluster de facto har den mediala – och därför också den politiska – makten. Hur skulle denna makthavare reagera ifall människorna skulle vända sig bort från styrverktyget (=mainstreammedia) och börja hämta sin information från alternativa nyhetsaktörer som inte spelar med i detta? Som till exempel bloggar, obundna (höger)mediesajter och sociala medier där nyheter publiceras utanför den kontroll som detta värderingskluster utövar över mainstreammedia? Svaret på frågan är enkelt: De skulle slå till mot dessa aktörer, och de skulle slå till hårt. Man skulle tala om och starkt varna för falska nyheter och kräva hård censur under hot om höga böter för sådana social medier som inte gick med på att införa denna censur. De skulle gå mycket hårt åt sådana aktörer som vågade trotsa deras mediemonopol och som vågade lyfta fram en alternativ bild av verkligheten.

Se dig omkring! Detta är PRECIS vad som just nu är på gång. Makthavarna, alltså de som kontrollerar medieflödet och därigenom människornas sätt att tänka och i förlängningen deras röstningsbeteende, känner sig och sin maktposition starkt hotad av att det idag finns sådana nyhetskanaler som de inte kan kontrollera. Därför är reaktionen så oerhört stark mot dessa alternativa kanaler. Nu ska vi verkligen inte låta oss luras av det språkbruk som används! Det talas om "fakenews" som strävar till att påverka den demokratiska processen. Och visst. Sådana finns, och det är allvarligt. Men det fria ordet är själva grundbulten i ett demokratiskt samhälle. Av gammalt har det konstaterats att ifall sanningen ska överleva så måste också lögnen tillåtas få rum i det offentliga samtalet. Om vi begränsar det fria ordet kommer nämligen inte bara lögnen att tystas. Också sanningen blir i så fall nedtystad. Och demokratin dör. Det är därför den gamla skolans liberaler (som har funnits i alla politiska färger förutom eventuellt i mörkrött och mörkbrunt) har varit så noga med att hålla fram yttrandefriheten. Dessa gamla liberaler är idag tyvärr ett utdöende släkte, och de några som finns kvar har till stor del låtit sig duperas av mainstreammedias rop på censur.

Det vi ser idag är i själva verket inte ett försök att ta död på den fria demokratin, utan ett förhindrande av att demokratin ska återupplivas. Den censur och den så gott som totala likriktningen och kontrollen av vilka nyheter (och därmed följande världsbild) som vi idag tillåts få del av visar hur illa det är ställt. Demokratin är inte hotad. Den är död. Vi lever inte i en demokrati, trots att de flesta av oss har invaggats i tron att vi gör det. Vi lever i en mediestyrd oligarki där ett extremliberalt värderingskluster dominerar totalt.

Den allmänt omfattade uppfattningen att vi lever i en demokrati är bara en modern myt.  

Bibelstudium på djupet

Har du hört att urberättelsen i första Mosebok är ett hopkok av sinsemellan motstridiga berättelser som lånats både härifrån och därifrån? Eller att det finns många olika berättelser som någon, långt senare, har "klippt ihop" till det som vi idag har i vår Bibel?

Det här är något som alla universitetsutbildade teologer har fått lära sig. Så här är det. Men kanske ändå inte? Tore Jungerstam har i sin forskning kring dessa saker visat att det inte alls är självklart att det är på detta sätt. Om du vill höra mera om detta rekommenderar jag att du kommer till Ytteresse bönehus i kväll kl 18. Då kommer Tore att redogöra för en del av denna sin forskning i ämnet. Det som utlovas är en verklig djupdykning i ämnet. Välkommen med!

Upptäck Bibeln 12. Jesu arresteringsorder

Evangelierna säger oss alltså att folkets religiösa ledare hade bestämt att Jesus skulle gripas och röjas ur vägen. Men hur är det, finns det någon dokumentation på detta utanför Bibeln? Intressant nog så finns det faktiskt det. I den judiska skriften Talmud och i dess äldsta del Mishna, i Sanhedrin 43a i det babyloniska kanon, finns det som vissa historiker har kallat för "Jesu arresteringsorder". Det finns många olika varianter av denna text, och överlag har historien har inte farit snällt fram med de delar av Talmud som har innehållit referenser till Jesus.

På grund av kyrklig förföljelse av judarna och deras heliga skrifter har judarna själv många gånger rensat bort hänvisningar till Jesus ur Talmud, för att inte tala om vad den kristna kyrkan och de kyrkliga ledarna har gjort med dessa skrifter. Detta är beklagligt av många olika orsaker, inte minst på grund av det lidande som detta har åsamkat det judiska folket. Men även för att viktiga historiska uppgifter på detta sätt har raderats ut, censurerats, förvanskats och bara annars gjorts odugliga för historievetenskapen.

Det finns som sagt många olika versioner av denna text, men huvudpunkterna är de samma. Det görs klart att Jesus bör gripas och avrättas. Hur detta bör ske finns det olika uppgifter på – hängning och stening nämns i de olika versionerna. (Kom ihåg att stening var det stipulerade straffet i Mose lag för hädelse och för smädande av Guds namn, och detta var alltså också vad man hade försökt göra i Nasaret.) I arresteringsordern beskylls Jesus för att idka trolldom/häxeri samt för att förleda folket till avgudadyrkan – två brott som också var belagda med dödsstraff. Texten nedan är en rekonstruktion som hittas hos Paul Maier i hans bok om julen, påsken och de första kristna.

Efterlyst: Yeshua Hannozri

Han skall stenas eftersom han har bedrivit trolldom och har lurat Israel till avfall. Alla som har något att säga till hans försvar bör träda fram och tala till hans försvar. Om någon vet var han befinner sig bör denne meddela detta till Stora rådet i Jerusalem.

Nu kan vi ju tycka att detta inte alls stämmer överens med verkligheten. Börjandes från namnet. Han heter ju Jesus och inte "Yeshua". Men nej. Det här kan kanske komma en chock för någon, men han heter faktiskt inte Jesus utan Josua. Namnet Jesus härstammar från de grekiska texterna som vi har i vårt nya testamente. Grekerna kunde inte säga "Yeshua", utan de sade "Jesous" – och det blir på svenska till Jesus. Men egentligen heter han Josua. Men, som Maier konstaterar: Han är en förlåtande Gud, han lyssnar nog när vi kallar honom Jesus! Sedan blev han ju inte alls hängd eller stenad, utan korsfäst, och hans verksamhet handlade ju verkligen inte om trolldom och häxeri, utan han gjorde under i Guds kraft. Men, och detta är det oerhört fina i kråksången, nu bör vi komma ihåg att detta är en text som är skriven av Jesu fiender! Kom ihåg vad dessa samma fiender beskyllde Jesus för i samband med att han drev ut en stum ande (Luk 11:15): "Det är med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut andarna." Också i de bibliska texterna beskylls alltså Jesus för trolldom och häxeri av sina fiender! Dessutom är detta alltså en arresteringsorder. Tempus här är futurum! Jesu död ligger i framtiden, och straffet för de brott Jesus anklagades för var de facto just stening. Romarna med sin korsfästelse var inte påtänkta här ännu, och faktum är också att ifall Jesus hade blivit gripen någon annan gång än under påsken (då Pilatus och hans trupper var i Jerusalem) skulle folkets ledare själva ha utfört avrättningen. Och då just genom stening.

Detta är alltså en text som är skriven av Jesu fiender, och det är det som gör att den blir mera trovärdig. Alltså ur ett vetenskapligt perspektiv. Skulle denna text vara skriven i efterhand av kristna människor, eller ens om den skulle vara mixtrad med, skulle det inte ha stått något om stening eller om trolldom och häxeri. Här har vi en text som på ett historiskt trovärdigt sätt bekräftar att Jesus gjorde under! Folkets religiösa ledare skulle inte ha dömt någon till döden för att det sades om honom att han gjorde övernaturliga saker. Nej, sådana rykten florerade titt som tätt, och dessa människor var inte alls så farliga att de judiska ledarna skulle ha tagit till så drastiska åtgärder.

Men här har vi alltså ett klart och tydligt bevis på att Jesus verkligen gjorde saker som var övernaturliga – och som var så remarkabla att man ansåg sig behöva gå till så här extrema åtgärder. Kom nu alltså ihåg att detta med största sannolikhet var strax efter att, enligt evangelierna, Jesus hade uppväckt Lasarus, och detta mitt bland en stor skara människor som alla förstås gärna berättade om vitt och brett om det de hade sett. De religiösa ledarnas tolkning av situationen var förstås att Jesus ägnade sig åt trolldom och häxeri. Om de skulle ha kallat det för ett under skulle de ha godkänt att det var med Guds kraft han gjorde sina kraftgärningar. Nu sluter de sig i stället till att det är med Satans hjälp han gör dessa kraftgärningar. Därav alltså ordet trolldom i arresteringsordern. (Därför fanns också Lasarus på deras dödslista (Joh. 12:10) – en människa som uppväckts från de döda med Satans hjälp bör ju givetvis inte få leva.)

Det är som sagt oerhört fascinerande att se hur de bibliska uppgifterna stöds av utombibliska källor. Här har vi till och med en utombiblisk källa som på ett historiskt trovärdigt sätt bekräftar att Jesus gjorde under. Är det inte fantastiskt?

Hur är det, har ni orkat hänga med? Vi har alltså sett på hur vi ska läsa Bibeln och sedan på varför det är så viktigt att läsa Bibeln. Så kom vi in på det som blev tyngdpunkten i detta seminarium, alltså att visa att Bibeln faktiskt går att lita på. Frågan vi inledde denna del av seminariet med var att "Hur kan vi veta att det är just den kristna tron och Bibeln som har det rätta svaret, som innehåller den korrekta uppenbarelsen".

Jag hoppas att du fått ett svar på denna fråga. För den är viktig. Speciellt idag när det finns så många som vill attackera den bibliska sanningen och det bibliska vittnesbördet. För min egen del kan jag bara säga det, och det får bli som avslutning på detta, att desto mera jag lär mig om detta desto djupare blir mitt förtroende för Bibeln som Guds sanna ord. Och för kristendomen. Och för Herren Jesus Kristus. Vet ni. Vi har fått höra sanningen. Det finns så oerhört många som lever på lögnen och på ett falskt budskap idag. Men vi är så oerhört priviligierade: Vi som är kristna har fått sanningen. I form av en uppenbarelse, men framför allt i form av en person. Jesus Kristus. Amen!

Upptäck Bibeln 11. Arkeologi och skriftliga källor

Minns ni vad jag sade om Alexander den store och om att hans biografi är skriven först ca 400 år efter hans död? Och likväl betraktas denna biografi som trovärdig. Samma sak gäller för de flesta av antikens viktiga personer. De synoptiska evangelierna är skrivna så tidigt som kanske bara 4 men som mest 30 år efter de händelser de beskriver. Var lämnar detta oss? Teologerna, som måste visa att de är kritiska nog, har haft svårare att acceptera detta, men de flesta profana historiker, som är bekanta med det svåra källäget när det gäller antiken, har insett att evangelierna måste betraktas som en del av den antika historieskrivningen. Som vilka andra historiska biografier som helst. Det här är ytterst anmärkningsvärt. Lägg dessutom till att tidsglappet mellan det som hänt och det som skrivits är extremt kort när det gäller evangelierna så får vi lägga till att dessa bör betraktas som jämförelsevis tillförlitliga historiska dokument. Alla gillar inte detta, men så här är det.  

Och så en sista sak. En sak som jag också kunde prata om hur länge som helst. Mycket av det som Bibeln säger har bekräftats av utombibliska källor och av arkeologin. Och inom arkeologin kommer det hela tiden nya, spännande, fynd som bekräftar det Bibeln säger. Det pågår idag, året runt, ett tjogotal olika utgrävningar i det heliga landet. Varje år hittas nya, spännande fynd som alla bekräftar det bibliska vittnesbördet. För bara några decennier sedan hittades t.ex. översteprästen Kajafas ben. Detta är en av de största arkeologiska fynden någonsin, faktiskt, men tyvärr har det inte fått något större genomslag i media och i folks medvetande. Sagofigurer lämnar som bekant inga ben efter sig när de har dött. Att Kajafas ben har hittats är ännu en mycket tung bekräftelse på att det bibliska vittnesbördet håller. Men eftersom de flesta idag vill att det ska vara en saga är det bäst att inte en dylik nyhet får någon större spridning. Låter det här konspiratoriskt? Kanske det, men så här fungerar det idag.

Men seriösa forskare känner till detta. De vet att det bibliska vittnesbördet har bekräftats, och bekräftas, av diverse arkeologiska fynd. Sedan har vi de skrivna källorna. Vet du, redan under det första århundradet efter Jesu död och uppståndelse nämns Jesus eller de kristna i drygt en handfull utombibliska källor. Som finns bevarade. Mycket material har dessutom gått förlorat av olika orsaker. Och, och detta är viktigt, alla dessa källor bekräftar det som Bibeln säger! Ingen enda går emot det bibliska vittnesbördet. Som sagt så finns här hur mycket intressant som helst, men tiden räcker inte till för att gå in på det. Vi har Tacitus och Suetonius (romerska historieskrivare), vi har en intressant brevväxling bevarad hos Plinius d.y., vi har Josefus (judisk historieskrivare), vi har de judiska heliga skrifterna (Talmud /Mishna), vi har en mycket intressant detalj hos Phlegon. Osv. Därför finns det ingen seriös historiker idag som hävdar att Jesus aldrig skulle ha funnits. Det finns helt enkelt för mycket bevis för hans existens. (De kan ha olika uppfattningar om huruvida evangelierna ger en helt riktig bild av honom, men det är en annan sak.)

En av dessa skriftliga källor ska jag ändå lyfta fram. Det är inte det minst omstridda materialet, men det är sannolikt det mest okända.

Jesus tillbringade största delen av sin tre år långa offentliga verksamhet uppe i Galiléen. Där utförde han sina under och undervisade sina lärjungar och folket långt borta från de religiösa ledarna i Jerusalem. Detta innebar förstås inte att dessa inte skulle ha haft ögonen på honom, men det som hände uppe i Galiléen var ur de religiösa ledarnas synvinkel ändå inte så allvarligt. Ingen som betydde något tog galiléerna och det som hände uppe i Galiléen på allvar. Detta även om ryktet om honom spred sig och också nådde ner till Judéen. (Faktum är att Jesus blev utsatt för ett steningsförsök i Nasaret – som vi redan talade om – men den gången gick han bara rakt igenom folkhopen som avsåg att stena honom.)

Men detta skulle ändra på ett radikalt sätt när Jesus kom ner till Judéen och utförde ett av sina mest spektakulära under rakt under näsan på folkets ledare, nämligen uppväckandet av Lasarus från de döda. Detta var en sak som så gott som alla fick höra om, och detta under förvandlade Jesus från någon att hålla under sträng uppsikt till en dödlig fara. Detta helt enkelt för att allt folket började springa efter honom.

Vi har flera uppgifter i evangelierna om hur folkets ledare reagerade på detta. Johannes skriver (i 11:57, strax efter redogörelsen om Lasarus uppväckelse) att "översteprästerna och fariséerna hade gett order om att den som visste var han fanns skulle tala om det så att de kunde gripa honom". Lukas konstaterar  (i 19:47-48) att "översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, men de kunde inte komma på hur de skulle göra det, eftersom allt folket höll sig nära honom och lyssnade ivrigt".

Evangelierna säger oss alltså att folkets religiösa ledare hade bestämt att Jesus skulle gripas och röjas ur vägen. Men hur är det, finns det någon dokumentation på detta utanför Bibeln? Svaret på den frågan är ja. Fortsättning följer i nästa text.

Upptäck Bibeln 10. Spåra Evangeliet!

Nu ska vi göra något väldigt intressant. Vi ska ta till ett lite annorlunda grepp och visa att evangeliet – komplett med Jesu uppståndelse från de döda och allt – fanns med redan från allra första början. Nu ska vi spåra evangeliet genom historien!

Jag sade att Paulus skrev 1Kor år 52. Alltså 19 (och ett halvt) år efter Jesu död och uppståndelse. (Eller år 55-57 som vissa hävdar, det spelar egentligen ingen större roll i detta sammanhang.) Här skriver han och redogör ännu en gång för det evangelium han predikade i Korinth år 51. Det samma evangeliet som han hade fått bekräftat av Petrus och Jakob när han mötte dem i Jerusalem tre år efter sin omvändelse. Någon tid efter Jesu död och uppståndelse hade Paulus mött Jesus på vägen till Damaskus och där av honom fått evangeliet. Så svänger vi på historien: Jesus dog på korset år 33 och direkt efter detta predikade apostlarna evangeliet i Jerusalem. Tre år senare mötte Petrus och Jakob Paulus i Jerusalem för att diskutera och för att Paulus skulle få det budskap han predikar bekräftat av dem. De enas om att de har SAMMA EVANGELIUM. Vad har vi sett här nu? Jo att det evangelium som Paulus skriver ner i 1Kor år 52/55 och som vi kan läsa ännu idag i dess ursprungliga form är samma evangelium som Petrus och Jakob predikade i Jerusalem börjandes från de första pingsten år 33! Med uppståndelsen och allt. Alltså kan vi, genom att följa budskapet på detta sätt, följa förkunnelsen om Jesus som Gud och som den som har besegrat döden i sin uppståndelse tillbaka till bara månader, bara veckor, efter Jesu korsdöd! Inte år 325. Inte som ett resultat av någon omröstning. Utan år 33. Månader eller bara veckor efter att det hänt. Och alltså inte efter någon omröstning utan som ett resultat av att apostlarna upptäckt evangeliet. Fått det uppenbarat för sig.

Vill du ha flera tydliga exempel? Läs Fil.2. Det om Jesus som lydde fram till döden på korset. När vi läser i Bibeln, vilken översättning som helst, ser vi att detta avsnitt ser annorlunda ut än den övriga texten. Det gör det för att Paulus här citerar en befintlig text. En text som ger oss evangeliet i all sitt djup och all sin härlighet. Med uppståndelse och allt. Troligtvis var det som Paulus citerar en sång eller en hymn. (Det är det ju ännu idag - det är häftigt att tänka sig att när vi sjunger psalm 87 så sjunger vi i princip samma ord, och samma budskap, som de allra första kristna sjöng!)

Paulus gjorde här på samma sätt som predikanter idag gör när de citerar kända sånger i sin förkunnelse för att poängtera det de vill ha sagt. Märk väl ordet "kända" för det är viktigt i sammanhanget. Filipperbrevet hör till Paulus så kallade fångenskapsbrev, och det är skrivet i slutet på 50-talet eller i början av 60-talet – beroende på vilken fångenskap det handlar om. Och nu kommer vi till ordet "känd". För att det ska vara någon idé att citera en dylik sång behöver den vara känd. De som läser behöver känna igen orden. Sången behövde vara känd och det är bara sånger som spridit sig som är kända över ett större område, eller hur? På den här tiden fanns det inget twitter, facebook eller något liknande. Ingen radio, TV eller några tidningar. På den här tiden spred sig inte nyheter speciellt snabbt. Inte sånger heller. Så en sång som var allmänt känd och spridd år 58, eller 62, måste vara skriven långt tidigare. För att ha hunnit bli så känd och spridd att det skulle vara någon idé att citera den. Med stor sannolikhet redan på 30-talet eller på tidigt 40-tal. Och då rör vi oss på ett tidsmässigt avstånd från Jesu död och uppståndelse på bara ca 10 år. (+-5 år). Igen ser vi alltså att Evangeliet fanns fixt och färdigt redan från början. Här finns inte rum för någon utveckling. Här behövs ingen utveckling.

Upptäck Bibeln 9. Herren är min herde

Vi ska se på ännu ett bibelställe som visar att detta med att Jesus är Gud har funnits med redan från början. Det finns ju de som hävdar att Johannesevangeliet är så sent skrivet att den kristna läran/evangeliet kan ha hunnit utvecklas innan dessa ord skrevs. Därför ska vi gå till Matteus och det 14. kapitlet. Hela detta kapitel är, om vi läser noggrant, ett vittnesbörd om Jesu gudom. Situationen är denna: Johannes döparen hade avrättats, och lärjungarna var förskräckta. De kom tillbaka till Jesus och var rädda att Jesus är näst på tur och att de kan råka illa ut efter det. Vad gör då Jesus? När lärjungarna fruktar för sitt och Jesu liv.

Jo, de drar sig undan till en öde plats där de får vara för sig själva. Där finns vatten. Människor kommer dit och blir botade och mättade. Jesus låter människorna slå sig ner i gräset. (Viktig poäng som vi ofta missar.) Gör alla dess saker som Jesus gör att det ringer någon liten klocka hos någon? Hur bra kan ni, låt oss säga psaltaren? Psaltaren 23? Ska vi läsa den?

"En psalm av David. Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid."

Ser du nu? Det Jesus gör i Matt. 14 är att han tar psalm 23 och praktiserar den. (Åtminstone de ord som är svärtade i texten ovan är sådant som sker i Matt.14.) Och notera att det är Jesus som agerar. Vem är det som agerar i Ps 23? Det är Gud själv. Det är Herren som är den gode herden. I Matt. 14 visar Jesus tydligt att det är han som är den gode herden. (Han säger det rakt ut också på flera ställen.) Och inte bara det. Herodes hade dödat Johannes döparen. Han var i princip en envåldshärskare, och envåldshärskare har alltid sina spioner ute där det rör sig folk. Således var Herodes spioner med här också. Budskapet och utmaningen som Jesus sänder till Herodes genom dessa spioner är tydligt nog: Du ordnade en fest för alla de betydelsefulla i landet. En fest där Johannes miste livet. En dödens fest. Jag ordnar här en fest för alla de små i landet. En fest dit alla är välkomna. En livets fest där sjukdomar blir botade och människorna blir mättade. På gröna ängar och vid vatten där de som vandrar i dödsskuggans dal finner ro. En livets fest. Jesus visar vad Gud, den gode herden, har att erbjuda. I skarp kontrast till det som människor har att erbjuda.

Om vi läser det som står skrivet så ser vi att detta med Jesus som Gud funnits med redan från första början. Evangeliet var klart, fixt och färdigt redan från första början. Också till den del som handlar om Jesu uppståndelse. För det är ju en sak som kritikerna allra helst attackerar och vill få till något som hittades på först långt senare. Detta ska vi återkomma till i nästa text.

Upptäck Bibeln 8. Omröstningen som aldrig ägde rum

Nu tänkte jag att vi skulle ta några konkreta exempel på detta. Alltså om hur världsbilden dikterar vår syn på det som Bibeln berättar - och om hur dessa felaktiga fakta (som vi väljer att tro på eftersom de passar ihop med vår världsbild) blir en del av det som vi alla vet. Trots att vi inte vet det utan bara tror oss veta det.

Först och främst: Jesus som Gud. Hur många av er har hört om omröstningen på kyrkomötet i Nicaea år 325 där kyrkan med liten marginal i en omröstning bestämde att Jesus är Gud och av samma väsende som Fadern? Nå, hur många av er har hört att detta att Jesus anses vara Gud är något som har utvecklats under århundradena efter Jesu död och att detta inte var något som kyrkan lärde från början?

Detta, som en majoritet av människorna i väst har hört om och allt för många tror är sanning är de facto en lögn. En grov lögn dessutom. Är det någon av er som har läst Dan Browns bok "Da Vinci-koden" eller som har sett filmen? Dan Brown är inte den ende och sannerligen inte den förste som har fört fram denna lögn, men hans bok är utan tvekan den enskilda faktor som har verkat starkast för att sprida denna lögn. Dan Brown låter karaktären Teabing förklara just detta att Jesus upphöjdes till att vara Gud först i en jämn omröstning på kyrkomötet i Nicaea år 325. Han hävdar, som många andra, att evangeliet om Jesus Kristus är något som har utvecklats under årtiondena och århundradena och som verkligen inte var fixt och färdigt från början.

Som sagt är detta en grov lögn. På kyrkomötet i Nicaea röstades överhuvudtaget inte alls om denna fråga. Det fanns två (av drygt 300) delegater som var av annan åsikt, men över 300 delegater var eniga om att Jesus är Gud. En av dem skriver hem och berättar att "Vi nu har gett uttryck för det som vi har trott sedan vi var barn". (Ej ordagrant citat) Det man alltså gjorde var att man formulerade det man trodde. Man gav det man trodde en enhetlig, skriftlig, form. Inte att man beslöt vad man skulle tro. Jag hoppas att alla förstår skillnaden, för den är mycket stor. Evangeliet, till vilket detta med Jesus som Gud hör som en omistlig del, har inte utvecklats under årtionden och århundraden. Det finns med redan från början. Det är bara det att vi inte alltid riktigt förstår vad vi läser när vi läser de bibliska texterna. Vi kan se på t.ex. Joh. 8:57-59. En lång debatt mellan Jesus och "judarna" slutar med dessa ord: "Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!" Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till." Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen. "  

Vad var det som hände här? Jo, Jesus använder dels det gamla heligaste Gudsnamnet om sig själv (Jag är) och så säger han att han är både större och äldre än Abraham. Judarna förstår vad det är Jesus säger, så de tar upp stenar för att döda honom. Lagen säger nämligen att den som gör sig själv till Gud ska stenas till döds. Det här förstod judarna alltså på Jesu tid, men vi förstår det inte nödvändigtvis. Och Dan Brown förstod det sannerligen inte. Om han nu ens brydde sig om att kontrollera detta ställe. Och det illustrerar det största problemet vi har idag när vi ska bemöta lögner som denna: Människorna är överlag lata. De får höra en sak som de gillar, som passar in i hur de ser på världen. Och så köper de det. Utan att kontrollera fakta.

Upptäck Bibeln 7. Samtidighetskriteriet

Ett annat faktum som visar att den kristna tron/Bibeln står helt i en klass för sig är samtidighetskriteriet. Hur många av er har hört om Alexander den Store? Han var en makedonisk/grekisk kung som erövrade nästan hela den dåtida världen på 320-talet f.Kr. Vi vet en hel del om honom, tack vare att speciellt en Plutarchos skrev hans biografi. Problemet här, som sällan nämns i sammanhanget, är att denna biografi skrevs först 400 år efter Alexanders död. Men likväl menar vi att den långt är korrekt och ger en riktig bild av Alexanders liv och hans krigståg. Samma sak gäller för de flesta av antikens viktiga personer. Källorna till kunskap om deras liv och verksamhet är i de flesta fall skrivna långt efter händelserna de beskriver.

Evangelierna har många gånger, av främst teologer, kritiserats för att de är skrivna så väldigt länge efter de verkliga händelserna. Så länge efteråt att det har hunnit uppstå myter och legender som har smugit sig med i materialet. Då har man gärna daterat evangelierna till mellan år 80 och 125 e.Kr. Alltså ändå oerhört mycket närmare händelserna än i Alexander den stores fall. Ju mera behov man har ansett sig ha att bortförklara händelserna som beskrivs i evangelierna, desto senare har man försökt datera dem. Då hinner man få med mera mytbildning. På senare tid har emellertid den historiska vetenskapen insett att tidsspannet mellan händelserna och nedskrivandet av evangelierna inte kan vara så här långt. När jag studerade talade man om år 60-80 e.Kr. för de synoptiska evangeliernas del.

Idag talar vissa till och med om att Markusevangeliet kan vara skrivet så tidigt som redan år 40! John A T Robinson, en liberal(!) NT-forskare är den som har kommit med denna tidiga datering. En annan forskare, Rudolf Pesch, hävdar att passionshistorien i Markus, på basen av språk, stil, grammatik och referenser, inte kan vara senare än från år 37. Då rör vi oss alltså endast 4 år efter händelserna!

Varför är detta så viktigt? Jo för att om man ska få till någon mytbildning så måste ögonvittnena först hinna dö bort eller bli så gamla och gaggiga att de inte klarar av att minnas någonting. När Paulus i 1Kor 15 ger sin lista på ögonvittnena gör han detta med en tydlig avsikt: Om du som läser detta inte tror mig kan du ta kontakt med någon av dessa! Om de 500 konstaterar han att "många av dessa lever ännu, några få har avlidit". 1Kor är skrivet år 52 e.Kr, endast 19 år efter händelserna. (Eller år 55, beroende på vem man frågar.) Orsaken till att många (främst nytestamentliga) forskare länge har daterat evangelierna så sent är helt enkelt de att de VILL att de ska vara sena så att det hinner ske mytbildning. En av mina pod- och författarfavoriter, Paul Maier, säger att det handlar om att "They hate the Bible and don´t like it´s message". Om man vill komma bort ifrån det Bibeln lär är förstås det bästa sättet att utmåla Bibeln som icke trovärdig. Då behöver man inte ta den på allvar.

Detta kunde vi prata om hur länge som helst. Detta är nämligen inte ett problem bara inom exegetiken (alltså vetenskapen som forskar i de bibliska texterna) utan inom vetenskapen överlag. Nu ska jag säga något viktigt: Bara för att något kallas vetenskap betyder detta inte att det är oantastlig sanning. Allt för ofta är det nämligen inte fakta och sanningssökande som styr den som bedriver vetenskap utan ett drivande av en egen, eller någon annans, agenda. Man har redan från början bestämt sig för vad man ska komma fram till, och intressant nog är detta just vad man kommer fram till. Eller så, vilket kanske är ännu vanligare, begränsar man svarsalternativen och bestämmer sig redan på förhand vad som får vara sant och vad som inte får vara det. Låt mig ge ett exempel på detta: När Jesus gick på vattnet. När den kritiske forskaren listar de möjliga svarsalternativen tar han med det alternativet att vattnet var fruset. Eller att Jesus visste var stenarna fanns. Eller att det var mycket långgrunt. Men det att Jesus som Gud kunde upphäva naturlagarna får inte vara med bland alternativen. Då utesluter man på förhand det riktiga alternativet. Men det är precis så här det kan gå till. Detta som sagt bara som ett litet exempel. Tyvärr är det så att det vi idag kallar vetenskap inte sällan handlar mera om filosofi och världsbild än om ett ärligt sökande efter sanningen.

Det finns idag, inom vetenskapen, några förklaringsmodeller som har mer eller mindre monopol. Förklaringsmodeller som har sin grund just i världsbilden. Evolutionismen är den kanske mest dominerande. Inom sexualforskningen råder också liknande likriktning, men det skulle vi ju inte säga något mera om. Men tack och lov så har, eller håller detta monopol, på att brytas inom bibelforskningen. Så idag blir man inte, som för 20 eller ännu tydligare som för 100 år sedan, utskrattad och idiotförklarad om man vågar hävda att evangelierna faktiskt är ögonvittnesskildringar.

Upptäck Bibeln 6. Mera om historiciteten

Igår slutade jag med att konstatera att ingen annan religions heliga skrifter gör ens något försök att matcha kristendomen när det gäller att knyta det som påstås ha hänt till tid och plats. Ingen annan religion gör i själva verket anspråk på att tala om händelser som verkligen har hänt och som kan bindas upp till en konkret plats och en given tidpunkt. Nu kanske någon säger att, nå men Koranen då? Muslimerna räknar ju sin tid från Muhammeds hijra från Mecka till Medina år 622? Men vet du vad. Nu ska jag berätta något som är väldigt kontroversiellt: Namnet Mecka som sådant nämns inte ens i Koranen!!! (I formen "Meckadalen" finns dock namnet nämnt en gång.) Det vi vet, eller tror oss veta, om detta hittas i haditherna som är skrivna 250+ år efteråt. Som jämförelse kan vi konstatera att i hela Koranen finns det endast 65 hänvisningar till geografiska platser. Vidare är det bara 9 olika platser som är namngivna. Några folk omnämns också (Ad nämns 23 gånger, Thamud 24 gånger, Midjan 7 ggr) men vi vet inte med exakthet vilka dessa är. Midjan undantaget.

Koranen gör inte ens någon ansats att binda upp de händelser som omtalas till historien. Varför inte? Svaret är ganska uppenbart, eller hur? "Det var en gång..." Nå, vi kan ännu konstatera att när den muslimska historieskrivningen har börjat nagelfaras av historikerna så har hela korthuset fallit samman. Mecka fanns uppenbarligen inte ens på Muhammeds tid, utan den stad som omtalas som Mecka var i själva verket troligtvis Petra. Vetenskapen har också visat att Muhammed inte hade så mycket med Koranens tillkomst att göra. Kanske inte alls. Nu behöver jag kanske ange några källor för det här. Du kan kolla upp Tom Holland, Dan Gibson och Patricia Krone. De har en hel del att säga om detta.

Men nu ska vi inte dissa islam desto mera. Vi nöjer oss med att konstatera att kristendomen och islam (och ännu mera alla andra religioner) inte alls tävlar i samma division när det gäller historiciteten. Och då är Koranen som sagt den heliga skrift som kommer närmast. (Judarnas heliga skrift undantagen, givetvis. Problemet där är att judarna inte läser gamla testamentet. De läser bara de rabbinska tolkningarna av det.)

Samma sak visavi historiciteten gäller förstås också passionshistorien, alltså de kapitel som talar om Jesu lidande, död och uppståndelse. Här finns tidsangivelser och platsangivelser som ännu idag går att kolla upp. Detta till och med så att vi med stor sannolikhet kan slå fast att Jesus dog den 3 april år 33. Klockan tre på eftermiddagen. Detta alltså utifrån de personer som nämns och som kan bindas till den profana historieskrivningen. Kejsar Tiberius, Pontius Pilatus m.fl. När vi dessutom vet när påsken firades de olika åren kan vi, utifrån de andra uppgifterna som ges oss i Bibeln, komma fram till detta datum. När man ser på det bibliska vittnesbördet och parar detta med utombibliska källor så kan man, rent historiskt sett, slå fast att den grav som Jesus lades i på fredagen VAR tom på söndag morgon. Detta är inget mindre än ett historiskt faktum, något som en del (modiga) historiker idag till och med vågar säga. Frågan om varför graven var tom är sedan förstås en annan fråga, och där har givetvis olika svar presenterats – allt från att det fanns konspirationer mellan än den ena, än den andra parten till att det som Bibeln berättar hände faktiskt hände. Alltså att Gud uppväckte Jesus och att en grav inte är någon plats för den som lever.

Nåja, nu kom jag lite ifrån det som var själva poängen här. Den är, igen, att så här kan man inte skriva om det man skriver om är en lögn. Det blir för enkelt att avslöja. Om det är en lögn, alltså. Och notera nu detta väldigt noggrant: Här (också) står den kristna tron helt i särklass jämfört med alla andra religioner. (Förutom delvis då judendomen.)    

Upptäck Bibeln 5. Om när och var

Hur många av er har läst eller hört julevangeliet denna jul? Alla, hoppas jag. Nu skulle jag vilja sätta fokus på en sak i julevangeliet som vi ofta, kanske alltid, missar när vi läser det. Vi missar denna sak för att det inte är julevangeliets huvudbudskap, men likväl finns det där som en mycket viktig del av helheten. Om jag frågar er så här: Vem är den första person som nämns i julevangeliet i Luk 2?

Det är faktiskt inte Maria, inte Josef och inte Jesus, utan kejsar Augustus. Varför? Jo för att Lukas vill visa att detta inte är en saga eller något som han eller någon annan har hittat på. Detta är en verklig händelse som skedde vid en klart angiven tidpunkt i historien. När kejsar Augustus regerade i Rom och Quirinius styrde i Syrien. Om vi läser Matteus får vi också veta att detta skedde medan Herodes satt som kung i Jerusalem. När man plockar in alla dessa tidsangivelser i vår tideräkning, och lägger till vissa andra fakta som vi vet, då landar vi i tidsspannet mellan juli och december år 5 f.Kr. (Munken som räknade fel på 500-talet och som får bära skulden för att Jesus inte föddes år 0(1) hette Dionysius Exiguus. Skulle han ha räknat rätt skulle vi vid årsskiftet nu fira övergången från år 2022 till 2023 e.Kr...)

Sedan en sak till angående julevangeliet. Där finns inte bara tidsangivelser, där finns också en hel del geografiska hänvisningar. Nasaret i Galiléen, Betlehem i Judéen, Jerusalem. Och detta inte bara i julevangeliet: Hela Bibeln är full av en massa, verkligen en massa, geografiska namn. Namn på städer, byar, hav, sjöar, bäckar osv, osv.

Vet du, detta är en av de starkaste apologetiska argumenten för den kristna tron och Bibelns trovärdighet. Om man ljuger ihop en historia så ska man noga akta sig för att ge några tidsangivelser eller ortsangivelser. Det är oerhört farligt. Gör man det så kan sådana som känner till fakta lätt visa att detta är en lögn. Men Bibeln är full av dessa tids- och platsangivelser. Så antingen var de bibliska författarna dumma i huvudet eller så... talar de sanning. Hur börjar en saga? Jo den börjar med orden : "Det var en gång". Eller som en modern saga: "För länge sen, i en galax långt, långt borta..." Så börjar en saga. Där finns inget om var eller när. I Bibeln möter vi detta med var och när hela tiden. Som t.ex. i julevangeliet. "Och det hände sig vid den tiden, att från kejsar Augustus..."

För det är ju så: Den som talar sant behöver inte gömma sig bakom någon anonymitet vad ankommer på tid och plats. Inte då, och inte nu. Har du registrerat vad Paulus säger åt kung Agrippa när han stod inför rätta i Apg 26? När han talar om Jesu död och uppståndelse konstaterar han: "Detta är inte obekant för kungen! Det har ju inte hänt i någon avkrok!" Alla visste var detta hade hänt och när det hade hänt. Kung Agrippa inte undantagen.

Och vet du vad? Bibeln är som sagt full av platsnamn. Verkliga, handgripliga platser. Platser som finns ännu idag. Platser som har hittats och till en del grävts ut i arkeologiska utgrävningar. Det har gjorts en uppskattning att hela 93% av alla platsnamn som nämns i Bibeln är kända idag. 93%!!! Ingen har ännu funnit t.ex. Eden, eller Havila, men 93%!

Ingen annan religions heliga skrifter gör ens något försök att matcha detta. Ingen annan religion gör ens anspråk på att tala om händelser som verkligen har hänt och som kan bindas upp till en konkret plats och en given tidpunkt. Nu kanske någon säger att, nå men Koranen då? Muslimerna räknar ju sin tid från Muhammeds hijra från Mecka till Medina år 622? Det är oerhört intressant, men det får vi lämna till nästa text.

Frihetens och demokratins död?

Idag har vi nåtts av en väntad nyhet. Väntad i den meningen att det bra var en tidsfråga innan detta skulle ske. Svenska Yle berättar att den franska vänsterliberale (?) presidenten Emmanuel Macron lovat komma med ett lagförslag som skulle förbjuda så kallade "fake news". Motiveringen är att han vill skydda de liberala demokratierna.

Jag hade som sagt väntat mig något liknande. Att det kommer från Frankrike är kanske inte heller någon överraskning. Jag har hela tiden fått dåliga vibbar (som det tydligen heter nuförtiden) av den här mannen. Nu visar han att han är verklig fara för både friheten och demokratin. Jag skulle gå så långt att jag säger att denne man är ett större hot än någonsin Vladimir Putin.

Det kommer förstås att visa sig hur detta lagförslag utformas, men redan nu kan man ställa en hel del kritiska frågor. Hur definieras "fake news"? Vem bestämmer vad som är sanna nyheter? Är dessa sanna nyheter sådana nyheter som säger sådant som den rådande värdeliberala makteliten vill höra? Blir en nyhet "fake news" om den utmanar de rådande strömningarna?

Eller rent konkret: Kommer en nyhet som t.ex. säger att det finns områden i Sverige dit brandbilarna backar in eftersom de vill kunna köra ut snabbt ifall de blir attackerade? Eller en nyhet som talar om de psykiska problem som barn som berövats sin far i kölvattnet av den nu rådande hbt-vågen råkat ut för? Eller hur är det med en nyhet som säger att istäcket i Antarktis växt till sig?

Kommer de franska myndigheterna att göra upp en lista på vilka nyheter som kan accepteras och vilka nyheter som ska stoppas? Eller kommer det att inrättas någon form av sanningsråd eller -kommission som tar ställning till aktuella nyheter vart efter de produceras?

Det fria ordet är den kanske viktigaste grundpelaren i vår västerländska demokrati. Där det fria ordet förkvävs kommer också demokratin att förtvina. Det är oerhört ironiskt att den tilltänkta censuren motiveras med ett försvar av de liberala demokratierna. I slutändan kommer vi, om vi fortsätter på denna väg, att få ett samhälle som är varken demokratiskt eller liberalt.

Upptäck Bibeln 4. Nåden som gudsbevis

Nu kommer vi till den andra delen av detta seminarium. Om Bibelns trovärdighet. För om du nyss tänkte att: Hur kan vi veta att det är just den kristna tron och Bibeln som har det rätta svaret, som innehåller den korrekta uppenbarelsen, ja då var du inte ensam om att tänka det. För hur kan vi veta att det faktiskt är Bibeln som är den korrekta uppenbarelsen? Varför inte Koranen eller Konfutsius skrifter? Eller Buddha? Kanske det var han som hade rätt? Eller kan hinduerna var de som har rätt? Hare Krishna? Eller mormonerna?

Resten av detta seminarium kommer att handla om belägg för den kristna tron och för Bibelns och det bibliska vittnesbördets trovärdighet. Och då kommer vi förstås inte undan de så kallade gudsbevisen. Först måste jag säga att jag egentligen inte gillar de filosofiska gudsbevisen så där alldeles skarpt. De blir nämligen fort allt för teoretiska. Nåväl. Det finns flera sådana gudsbevis, både äldre och nyare. Jag var faktiskt redan inne på det så kallade "kosmologiska gudsbeviset" när jag talade om att skapelsen vittnar om en skapare. Och det finns som sagt flera. Det "ontologiska gudsbeviset" är det gudsbevis som kanske mest av alla fått en renässans idag, detta främst genom filosofen Alvin Plantinga och apologeten William Lane Craig. (Någon har kanske hört om dem.) Men jag ska inte gå in närmare på det. Det i mitt tycke främsta gudsbeviset, och uttryckligen då det gudsbevis som visar att kristendomen är både unik och sann är faktiskt det enklaste, men samtidigt kanske svåraste av dem alla. Och samtidigt rör detta vid den absoluta kärnan av den kristna tron. Men framför allt, och det menar jag alltså är viktigt, är att detta gudsbevis är konkret. Och då talar jag alltså om nåden.

Nåden är något alldeles unikt för den kristna tron. Nåd som begrepp finns nog kanhända i flera religioner, men när man ser till termens innehåll så är den kristna nåden något alldeles unikt. Denna finns inte i någon annan religion.

Jag konstaterade för en stund sedan att alla världens religioner (förutom då kristendomen, om vi väljer att kalla den en religion) - att alla världens religioner har haft fel när de utifrån den allmänna uppenbarelsen försökt säga något konkret om skaparen. Om Gud. Har du tänkt på vad som förenar alla religioner i hela världen? (Förutom då kristendomen?) Det finns nämligen en sak som är gemensam för alla religioner. Förutom då alltså att de har fel. Jo, det är detta med vem som är subjekt. Vem som handlar. Vem som ska göra något för att återställa den brustna gudsrelationen.

Jag brukar säga som så att sätt 100 människor i var sitt litet bås och ge dem i uppdrag att tänka på människans relation till Gud/gudarna och 100 av dem kommer att komma ut ur sitt bås med någon form av lära om vad människan ska göra. Helt enkelt för att det är så vi människor tänker. Undantagslöst. När vi ska tänka ut vad som kan återställa/bevara vår gudsrelation så kommer vi undantagslöst att landa i vad vi människor ska göra. Därför är det detta alla människoskapade religioner går ut på. I någon form handlar de alla om vad vi människor ska/bör/måste göra för att behaga Gud/gudarna.

Men här är den kristna tron ett enastående undantag. (Ja, vissa kan kanske hävda att detta samma gäller också för vår förälder judendomen, och jag sätter inte emot. Åtminstone inte så där alldeles aktivt.) Men den kristna tron är olik alla andra religioner. För att den kristna tron inte handlar om vad vi människor ska göra utan om vad Gud har gjort. Den kristna tron handlar om nåden. Detta är, hävdar jag - och ännu har ingen lyckats övertyga mig om motsatsen - något så simpelt att ingen människa skulle ha kunnat komma på det. Varför skulle vi, när vi tänker ut en religion, ge bort det allra värdefullaste som finns (alltså gemenskapen med Gud) helt utan motprestation? Vi människor fungerar helt enkelt inte så. Det som är värdefullt ska kosta. Så enkelt är det. Goda gärningar, offer, pengar, försakelser, späkningar, vad som helst. Men det MÅSTE kosta! Men nåden är gratis. Och det är det som gör det så enkelt och samtidigt så oerhört svårt.

Jag menar att nåden, i all sin enkelhet, är det allra mest övertygande gudsbeviset. Beviset som gör det klart att den kristna tron inte är uppfunnen av människor utan är av Gud. Sann. Verklig. Trovärdig.

Upptäck Bibeln 3. Varför ska vi läsa?

Hur ska vi alltså läsa Bibeln? Vi sade att vi ska läsa i frälsningsavsikt. I avsikt att höra Gud tala. Om vår frälsning. Om Jesus. Om lag och evangelium. Här har vi också svaret på frågan varför vi ska läsa Bibeln. Åtminstone indirekt.

Saken är nämligen den att detta budskap inte finns någon annanstans. Vi brukar tala om Guds uppenbarelse. Alltså det som Gud uppenbarar för oss. Det han berättar för oss. Denna Guds uppenbarelse brukar vi dela in i två delar. Först den allmänna uppenbarelsen, alltså det som alla kan se och veta. Skapelsen. Det vi ser, hör och känner runt omkring oss. Denna allmänna uppenbarelse kan vi beskriva som så: När vi går i en fin trädgård med ansade rabatter och klippta gräsmattor kan vi förstå att det måste finnas en trädgårdsmästare av något slag. En trädgårdsmästare som gillar ordning och skönhet. Annars skulle det inte se ut så här.

Men det är i princip allt vi kan veta om denne trädgårdsmästare. Utifrån de spår han har lämnat efter sig, alltså. Vi kan inte veta om det är en man eller en kvinna. Vi kan inte veta hur gammal han är, vilken ögonfärg han har eller vilken bil han kör med eller om han använder en Windowstelefon eller om han/hon har en androidtelefon eller en i-phone. Eller om han alls har någon telefon. Vi kan heller inte veta vad han tänker om oss som går i trädgården och inte heller vad han har för avsikt med att klippa gräsmattan och ansa rabatterna på det sätt som han har gjort. För att vi ska kunna veta allt detta behöver denne trädgårdsmästare meddela det åt oss. Uppenbara det för oss. Det är där den andra delen av uppenbarelsen kommer in i bilden. Den som vi brukar kalla för den särskilda uppenbarelsen. Särskild för att detta är något som alla inte kan veta eller få del av - med mindre än att de hittar/nås av denna särskilda uppenbarelse.

Det är alltså här Bibeln kommer in. Genom att se på skapelsen kan vi förstå att det måste finnas en Gud. En Gud som gillar ordning och skönhet. En Gud som har skapat. Men där tar vår kunskap om honom slut. Vad tänker han om oss? Varför har han skapat denna värld och oss som finns i den? Det kan vi inte veta. Vi kan bara gissa. Och det har vi gjort, vi människor! Alla världens religioner är resultat av dessa gissningar. Alla världens religioner har gissat ett svar på dessa livets stora frågor. Det har man gjort utifrån den allmänna uppenbarelsen och de spår av Gud vi kan se där. Nu ska jag igen säga något väldigt kontroversiellt: Alla världens religioner har haft fel och tagit miste! Där skulle också vi ha varit, bland alla dem som gissat fel och tagit miste - om inte Gud hade valt att uppenbara svaret på dessa frågor. Här talar vi alltså om den särskilda uppenbarelsen, Bibeln. Där, och endast där, kan vi få ett korrekt svar på frågan om varför Gud har skapat. Endast där kan vi få ett korrekt svar på vad Gud tänker om oss människor. Endast där kan vi får höra om Jesus Kristus. Om Guds nåd och om den frälsning han har vunnit åt oss.

Därför är det så viktigt att läsa Bibeln. Dessutom lever vi idag i en värld som håller på att springa ihjäl sig i sin blindhet utan Gud. Vi lever i en värld som håller på att gå längre och längre bort från Gud och hans goda vilja. Därför är det för oss som ska leva i denna världen, som kristna människor, så oerhört viktigt att vi umgås med Guds ord. Utan detta sanningens ord kommer vi oundvikligen att gå vilse. Vi också som alla andra.

Upptäck Bibeln 2. Hur ska vi inte läsa?

Hur ska vi då inte läsa Bibeln? Vi ska inte läsa Bibeln för att hitta fel i den. Det finns det allt för många som gör idag. Jag träffar bland annat på sådana människor på min blogg. Och det är en mycket sorglig syn. Dessa människor gillar inte Bibeln och inte heller dess budskap, och därför gör de allt de kan för att hitta fel i den. Motsägelser. Otrevligheter. Sådant som dagens människa ju inte kan tro på. Och detta är som sagt så oerhört sorgligt. För när man läser Bibeln på detta sätt så kommer man helt att missa det som är Bibelns viktiga budskap till oss människor: Alltså det vi nämnde för en liten stund sedan. Budskapet om syndernas förlåtelse för Jesu skull. Budskapet om det eviga livet som Gud vill ge oss av nåd. Gratis. Detta missar man då. Vi ska återkomma till dessa människor och detta sätt att läsa Bibeln om en stund.

Så ska vi inte heller läsa Bibeln för att försöka hitta eller läsa in saker som inte finns där. Idag vill många, också många präster och biskopar - också i vår kyrka - gärna att Bibeln ska ge tillåtelse till att viga samkönade par. För att ta ett aktuellt exempel. De vill att Bibeln ska säga att det är ok att leva ut homosexuella böjelser. Många vill också att Bibeln ska säga att det är ok med föräktenskapligt sex och med utomäktenskapligt sex. Sex är något som dagens människa är väldigt upptagen med och intresserad av, därför blir det ofta just på detta område som det blir problem när man försöker sammanjämka Bibeln med tankar som så att säga ligger i tiden. Och därför är det ofta just på detta område som människor idag gärna läser in sådant i Bibeln som inte finns där. Man vill så oerhört gärna att Gud ska ha ändrat sig och idag säga något annat än vad han har sagt tidigare. Men det gör han förstås inte. Gud har talat, och talar, i sitt ord. Och också i moraliska frågor är budskapet evigt gällande. Oberoende av om vi gillar det eller inte. Så vi ska inte heller läsa Bibeln för att försöka hitta saker som inte finns där och hitta stöd för saker som Bibeln talar emot.

En sak till ska jag säga om detta med homosexualitet, sedan ska jag lämna det. För det är ju så: När vi talar om Bibeln och om att upptäcka Bibeln så är denna fråga idag något av det första som kommer i människornas tankar eftersom det Bibeln säger har gjorts till ett problem. Men faktum är att det alltid har funnits homosexuella människor. Också i den kristna kyrkan. Men detta har inte varit något problem. Man har läst vad Gud säger i sitt ord, Bibeln, om detta och så har man rättat sig efter det. De som har haft denna böjelse har insett att de kan vara precis lika goda kristna som alla andra, bara med den skillnaden att de förstås inte har kunnat gifta sig eller ha någon sådan relation med en annan människa. Idag har detta blivit ett problem i och med att man har gjort sexualiteten till en mänsklig rättighet och i och med att människan anses ska ha rätt att leva ut alla begär och allt vad som finns i henne. Och inte bara det: Sexualiteten har i vår tid blivit något av livets mening. Och livets mening kan man ju inte kräva att någon ska behöva lämna bort, eller hur? Så därför är kravet att alla ska få leva ut sin sexualitet. Utan att någon auktoritet utifrån kommer och ställer upp några begränsningar. Och då uppstår givetvis en kollision med det som Gud talar i sitt ord. Resultatet av detta blir att man antingen måste börja klippa i Guds ord eller försöka hitta stöd för sådant som det inte finns något stöd för. Men det ska vi alltså inte göra. Också på detta område behöver vi låta Guds vara just Guds ord. Och med detta lämnar vi nu alltså denna fråga.

Upptäck Bibeln 1. Hur ska vi läsa?

Jag fick i lördags (30/12) vara med på nyårslägret för ungdomar i Karleby. Min uppgift var att hålla ett seminariepass om Bibeln under rubriken "Upptäck Bibeln". Redan medan jag höll på med förberedelserna slogs jag av tanken att detta är något som jag kanske kunde arbeta om till en serie bloggtexter, och så blev det. Här kommer nu den första i (den långa) raden av texter. Vi börjar med en presentation av ämnet samt en inledning.

Först ska vi ställa oss frågan hur vi ska läsa Bibeln. (Och när vi svarar på den kanske vi samtidigt svarar på frågan varför vi ska läsa Bibeln.) Efter det ska vi se på Bibelns trovärdighet, alltså frågan om vad Bibeln är och om vi kan lita på det som står i den. Mitt mål är att inspirera dig att läsa Bibeln och att visa på att vi kan lita på det vi läser i Bibeln. Kort och enkelt sagt.

Så vi ska alltså börja med frågan hur vi ska läsa vår Bibel. Och samtidigt kommer vi att svara på frågan hur vi INTE ska läsa vår Bibel. De gamla brukade säga att vi ska läsa Bibeln i frälsningsavsikt. Vad betyder det? Att läsa Bibeln i frälsningsavsikt? Det betyder att vi ska läsa Bibeln med avsikt att höra Gud tala till oss genom de ord vi läser. Och vad säger han då? Jo, han talar om vår situation. Han berättar att vi människor är syndare och att synden skiljer oss från honom. Krasst sagt: Gud talar till oss och säger att vår situation är hopplös. Gud berättar vad han kräver av oss (=fullkomlighet) och han berättar också/gör klart för oss att vi inte klarar av detta. Bibeln gör klart för oss att vår situation är att vi en dag kommer att dö och sedan dömas, och denna dom kommer att bli hård, rättvis och slutgiltig. Och för oss alla gäller att domen kommer att vara ett stort SKYLDIG och straffet kommer att bli en evighet utan Gud. Det vi också kallar för helvetet. Det är vår situation.

Men det lämnar inte med detta, tack och lov. Gud berättar också för oss att han såg denna vår hopplösa situation och att han, redan före världens begynnelse, hade beslutat att göra något åt denna situation. Därför kom, när tiden var inne, Jesus. Han föddes som ett litet barn i mycket fattiga förhållanden. Han led under syndens följder (utan att själv synda). Han led under grymma människors ondska och till sist dog han en brottslings död. Allt detta utan egen skuld. Och sedan, och detta kommer vi att återkomma till om en stund, uppstod han från de döda och for tillbaka till himlens härlighet.

Efter detta har budskapet, som är Bibelns huvudbudskap, predikats över hela världen: Att det finns hopp i vår hopplösa situation. Att vi syndiga människor som inte klarar av att nå upp till det som Gud kräver kan få byta med Jesus. Han tar vår synd på sig och i stället får vi hans fullkomliga lydnad och lönen för denna lydnad, en evighet tillsammans med Gud. Det vi också kallar himlen. Och allt detta som gåva, om vi tror och litar på Jesus och hans ställföreträdande lidande och död. (Som det heter på teologiska.) Ställföreträdande betyder i att han gjort något i vårt ställe, i stället för oss.

Att läsa Bibeln i frälsningsavsikt innebär att vi läser Bibeln för att höra Gud tala till oss – och uttryckligen tala till oss om dessa saker. Om vår frälsning. Vi brukar säga att Bibeln talar lag och evangelium. Lagen säger åt oss vad vi behöver klara av och den dömer oss som de syndare vi är när vi inte klarar av att göra allt det som vi borde. Evangeliet berättar för oss att Jesus har uppfyllt lagen i vårt ställe och att Gud ser Jesu fullkomlighet när han ser på oss – om och när vi lever i trons gemenskap med Jesus. Evangeliet berättar för oss att det inte blir någon fällande dom för oss. Trots att vi i oss själva har förtjänat en sådan fällande dom. Evangeliet berättar om att vi blir frikända i domen för Jesu skull.

Att läsa Bibeln i frälsningsavsikt betyder alltså att vi läser den för att höra Gud tala till oss om detta. Det är så vi ska läsa Bibeln. I frälsningsavsikt.