Upptäck Bibeln 10. Spåra Evangeliet!

Nu ska vi göra något väldigt intressant. Vi ska ta till ett lite annorlunda grepp och visa att evangeliet – komplett med Jesu uppståndelse från de döda och allt – fanns med redan från allra första början. Nu ska vi spåra evangeliet genom historien!

Jag sade att Paulus skrev 1Kor år 52. Alltså 19 (och ett halvt) år efter Jesu död och uppståndelse. (Eller år 55-57 som vissa hävdar, det spelar egentligen ingen större roll i detta sammanhang.) Här skriver han och redogör ännu en gång för det evangelium han predikade i Korinth år 51. Det samma evangeliet som han hade fått bekräftat av Petrus och Jakob när han mötte dem i Jerusalem tre år efter sin omvändelse. Någon tid efter Jesu död och uppståndelse hade Paulus mött Jesus på vägen till Damaskus och där av honom fått evangeliet. Så svänger vi på historien: Jesus dog på korset år 33 och direkt efter detta predikade apostlarna evangeliet i Jerusalem. Tre år senare mötte Petrus och Jakob Paulus i Jerusalem för att diskutera och för att Paulus skulle få det budskap han predikar bekräftat av dem. De enas om att de har SAMMA EVANGELIUM. Vad har vi sett här nu? Jo att det evangelium som Paulus skriver ner i 1Kor år 52/55 och som vi kan läsa ännu idag i dess ursprungliga form är samma evangelium som Petrus och Jakob predikade i Jerusalem börjandes från de första pingsten år 33! Med uppståndelsen och allt. Alltså kan vi, genom att följa budskapet på detta sätt, följa förkunnelsen om Jesus som Gud och som den som har besegrat döden i sin uppståndelse tillbaka till bara månader, bara veckor, efter Jesu korsdöd! Inte år 325. Inte som ett resultat av någon omröstning. Utan år 33. Månader eller bara veckor efter att det hänt. Och alltså inte efter någon omröstning utan som ett resultat av att apostlarna upptäckt evangeliet. Fått det uppenbarat för sig.

Vill du ha flera tydliga exempel? Läs Fil.2. Det om Jesus som lydde fram till döden på korset. När vi läser i Bibeln, vilken översättning som helst, ser vi att detta avsnitt ser annorlunda ut än den övriga texten. Det gör det för att Paulus här citerar en befintlig text. En text som ger oss evangeliet i all sitt djup och all sin härlighet. Med uppståndelse och allt. Troligtvis var det som Paulus citerar en sång eller en hymn. (Det är det ju ännu idag - det är häftigt att tänka sig att när vi sjunger psalm 87 så sjunger vi i princip samma ord, och samma budskap, som de allra första kristna sjöng!)

Paulus gjorde här på samma sätt som predikanter idag gör när de citerar kända sånger i sin förkunnelse för att poängtera det de vill ha sagt. Märk väl ordet "kända" för det är viktigt i sammanhanget. Filipperbrevet hör till Paulus så kallade fångenskapsbrev, och det är skrivet i slutet på 50-talet eller i början av 60-talet – beroende på vilken fångenskap det handlar om. Och nu kommer vi till ordet "känd". För att det ska vara någon idé att citera en dylik sång behöver den vara känd. De som läser behöver känna igen orden. Sången behövde vara känd och det är bara sånger som spridit sig som är kända över ett större område, eller hur? På den här tiden fanns det inget twitter, facebook eller något liknande. Ingen radio, TV eller några tidningar. På den här tiden spred sig inte nyheter speciellt snabbt. Inte sånger heller. Så en sång som var allmänt känd och spridd år 58, eller 62, måste vara skriven långt tidigare. För att ha hunnit bli så känd och spridd att det skulle vara någon idé att citera den. Med stor sannolikhet redan på 30-talet eller på tidigt 40-tal. Och då rör vi oss på ett tidsmässigt avstånd från Jesu död och uppståndelse på bara ca 10 år. (+-5 år). Igen ser vi alltså att Evangeliet fanns fixt och färdigt redan från början. Här finns inte rum för någon utveckling. Här behövs ingen utveckling.