Upptäck Bibeln 6. Mera om historiciteten

Igår slutade jag med att konstatera att ingen annan religions heliga skrifter gör ens något försök att matcha kristendomen när det gäller att knyta det som påstås ha hänt till tid och plats. Ingen annan religion gör i själva verket anspråk på att tala om händelser som verkligen har hänt och som kan bindas upp till en konkret plats och en given tidpunkt. Nu kanske någon säger att, nå men Koranen då? Muslimerna räknar ju sin tid från Muhammeds hijra från Mecka till Medina år 622? Men vet du vad. Nu ska jag berätta något som är väldigt kontroversiellt: Namnet Mecka som sådant nämns inte ens i Koranen!!! (I formen "Meckadalen" finns dock namnet nämnt en gång.) Det vi vet, eller tror oss veta, om detta hittas i haditherna som är skrivna 250+ år efteråt. Som jämförelse kan vi konstatera att i hela Koranen finns det endast 65 hänvisningar till geografiska platser. Vidare är det bara 9 olika platser som är namngivna. Några folk omnämns också (Ad nämns 23 gånger, Thamud 24 gånger, Midjan 7 ggr) men vi vet inte med exakthet vilka dessa är. Midjan undantaget.

Koranen gör inte ens någon ansats att binda upp de händelser som omtalas till historien. Varför inte? Svaret är ganska uppenbart, eller hur? "Det var en gång..." Nå, vi kan ännu konstatera att när den muslimska historieskrivningen har börjat nagelfaras av historikerna så har hela korthuset fallit samman. Mecka fanns uppenbarligen inte ens på Muhammeds tid, utan den stad som omtalas som Mecka var i själva verket troligtvis Petra. Vetenskapen har också visat att Muhammed inte hade så mycket med Koranens tillkomst att göra. Kanske inte alls. Nu behöver jag kanske ange några källor för det här. Du kan kolla upp Tom Holland, Dan Gibson och Patricia Krone. De har en hel del att säga om detta.

Men nu ska vi inte dissa islam desto mera. Vi nöjer oss med att konstatera att kristendomen och islam (och ännu mera alla andra religioner) inte alls tävlar i samma division när det gäller historiciteten. Och då är Koranen som sagt den heliga skrift som kommer närmast. (Judarnas heliga skrift undantagen, givetvis. Problemet där är att judarna inte läser gamla testamentet. De läser bara de rabbinska tolkningarna av det.)

Samma sak visavi historiciteten gäller förstås också passionshistorien, alltså de kapitel som talar om Jesu lidande, död och uppståndelse. Här finns tidsangivelser och platsangivelser som ännu idag går att kolla upp. Detta till och med så att vi med stor sannolikhet kan slå fast att Jesus dog den 3 april år 33. Klockan tre på eftermiddagen. Detta alltså utifrån de personer som nämns och som kan bindas till den profana historieskrivningen. Kejsar Tiberius, Pontius Pilatus m.fl. När vi dessutom vet när påsken firades de olika åren kan vi, utifrån de andra uppgifterna som ges oss i Bibeln, komma fram till detta datum. När man ser på det bibliska vittnesbördet och parar detta med utombibliska källor så kan man, rent historiskt sett, slå fast att den grav som Jesus lades i på fredagen VAR tom på söndag morgon. Detta är inget mindre än ett historiskt faktum, något som en del (modiga) historiker idag till och med vågar säga. Frågan om varför graven var tom är sedan förstås en annan fråga, och där har givetvis olika svar presenterats – allt från att det fanns konspirationer mellan än den ena, än den andra parten till att det som Bibeln berättar hände faktiskt hände. Alltså att Gud uppväckte Jesus och att en grav inte är någon plats för den som lever.

Nåja, nu kom jag lite ifrån det som var själva poängen här. Den är, igen, att så här kan man inte skriva om det man skriver om är en lögn. Det blir för enkelt att avslöja. Om det är en lögn, alltså. Och notera nu detta väldigt noggrant: Här (också) står den kristna tron helt i särklass jämfört med alla andra religioner. (Förutom delvis då judendomen.)