Om oemottagligheten för Evangelium

Som teolog är det, eller borde det åtminstone vara, naturligt att fundera över varför människorna i våra dagar är så oemottagliga för evangeliet. Evangeliet som budskap är ju faktiskt ett historiskt faktum åtminstone till de delar som talar om vad som har hänt. För att ta till sig detta behövs egentligen ingen tro, utan här handlar det om vad vi VET. Om att veta, inte i första hand om att tro. Sedan, när det kommer till frågan vad detta betyder för oss människor, kommer tron förstås in i bilden. Men man skulle ju tycka att eftersom de historiska fakta är vad de är skulle ingen gå förbi evangeliet utan att på allvar reflektera över vad det innebär för den enskilda människan (både att ta emot det och att förkasta det) och vad det handlar om i stort. Men icke. Trots att evangeliet åtminstone till dess yttre ramar är ett historiskt faktum bryr sig de flesta inte alls om att ens reflektera över det för egen del. Varför är det så här?

Kan det helt enkelt vara så att dagens människor helt enkelt inte bryr sig? Det som hör denna världen till tar så mycket tid och upplevs som så mycket aktuellare att man inte orkar eller anser sig hinna reflektera över de eviga frågorna? Så kan det mycket väl vara. Sedan får vi också räkna med själafiendens kanhända starkaste allierade i vårt eget mänskliga väsen. Och då talar jag om latheten. Vi människor är lata. Vi orkar inte engagera oss. Så när vi hör en lögn som friar till vår världsbild anammar vi denna mer eller mindre oreflekterat. Idag attackerar lögnen vanligen evangeliets historiska bas. "Jesus har aldrig funnits" är en sats som dagens människa gillar. Eller "Om Jesus har funnits är han inte den som evangelierna talar om". Det är också en stor favorit. Att detta är lögn bekommer inte dagens människa i någon större grad. Man hör något som man gillar, och så får saken vara avgjord med det. För Jesus passar ju inte in i vår världsbild idag. Vi ska inte ha, ja vi behöver inte, någon Gud som ställer krav på oss och på hur vi lever vårt liv. Det är obekvämt med en sådan Gud. Så när någon säger att "Jesus har aldrig funnits" så tar vi mer än villigt emot denna lögn och gör den till en sanning i vårt inre universum. Helt utan reflektion. Helt utan att pröva om påståendet håller streck. Och så är som sagt saken avgjord med det.

Latheten kan också ta sig andra uttryck. Till exempel så att vi helt enkelt inte orkar bry oss. Martin Luther kämpade länge med frågan hur han ska kunna duga inför levande, helige Gud. Han såg sin synd och han visste om vad Gud krävde, och han såg klyftan mellan dessa två storheter – vad Gud krävde och vad han själv klarade av. "Hur ska jag finna en nådig Gud?" var frågan som jagade honom under säkert många sömnlösa nätter. Samma fråga borde också jaga oss idag, men den gör det inte. Varför inte? Kanske för att vi helt enkelt inte orkar bry oss. En liten tröst i detta sammanhang är att människan inte har ändrat mycket, om ens alls, på 500 år. Luther blev många gånger frustrerad över hans samtidas brist på engagemang och på det faktum att det evangelium han återupptäckte inte fick mera respons än det fick. Vi ser att människan på 1500-talet också var lat och oengagerad.

Sedan finns det också en annan faktor som kanske är viktigare än vi kan tänka oss. Bibeln säger att för att en människa ska kunna se evangeliet så behöver hennes ögon öppnas. Detta ögonöppnande är inget som vi människor kan verka genom vår vilja. I klartext kan vi säga att det inte spelar någon roll hur gärna jag än vill se. Om Gud inte öppnar mina ögon så kommer jag inte att klara av att se. När vi rör vi oss på detta område måste vi emellertid konstatera att vi har kommit in på ett område som vi människor inte har fått veta allt om. Vi rör oss här, åtminstone delvis, på den fördolde Gudens område. Alltså på det område där Gud inte har uppenbarat allt för oss människor. Vi vet till exempel inte varför vissa människor får klarsyn här medan andra inte får det. Vi vet inte heller varför Gud under vissa tider väljer att öppna många människors ögon på samma gång – vi brukar tala om dessa tider som väckelsetider. Men det vet vi att Gud har kallat oss till bön för alla dem som ännu inte har fått sina ögon öppnade. Här finns ett stort och viktigt arbetsfält som tyvärr många gånger blir försummat.

Vissa saker har ändå Gud uppenbarat för oss också när det gäller detta. Ett, vanligen förbisett, bibelord som talar om detta finner vi i Luk. 16: "Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. Om ni inte har varit trogna med den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen? Och har ni inte varit trogna med det som tillhör en annan, vem vill då ge er det som ska bli ert? Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller också hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."

Vad säger Jesus här? Jo att den som fuskar med pengar (den ohederlige mammon) inte kommer att kunna se och förstå evangeliet (den sanna rikedomen). Den människa som t.ex. fuskar med skatten kommer (eller riskerar åtminstone) att bli slagen med blindhet när det gäller evangeliet. Det här är oerhört allvarliga ord och något som varje kristen borde tänka på mycket noggrant.

Så varför är människorna av idag så oemottagliga för evangeliet? Det finns säkert många olika svar på denna fråga. Och detta är en sjuka som inte på något sätt är ny, vilket vi såg ovan. Har du flera förslag till svar på frågan? Kommentarfältet är öppet!