Lögnen segrade. Igen.

Jag ska börja med en varning: Den här texten kommer att vara rätt så provokativ. Så är det sagt och så ska jag ännu konstatera att sådana som inte klarar av provokativa påståenden kan sluta läsa här för att undvika otrevligheter.

 

En av dagens huvudnyheter är att Irland har röstat för ett ja till aborter. Eller rättare sagt har landet i en folkomröstning godkänt tydliga lättnader i landets hittills mycket restriktiva abortlagstiftning. Eller ännu rättare sagt, och nu kommer det första av ett par provokativa påståenden i den här texten, idag har Irlands folk röstat för att mord på små barn inte längre ska vara straffbart.

Svenska Yle, liksom de flesta av Finlands svenskspråkiga medier, har före dagens omröstning presenterat en rad synnerligen vinklade artiklar i ämnet där endast den ena sidan har fått komma till tals. Den andra sidan har konsekvent svartmålats. Åtminstone så långt jag har följt med. Tydligen anser vår röd-gröna mainstreammedia att det är viktigt att också Irland godkänner mord på små barn.

Jag läste bland annat en artikel som toppade med en bild på en naken kvinna med två banderoller som täckte de strategiska områdena. De här banners sade "My body, my choice". Detta är givetvis det (lögnaktiga) mantrat som alla världens abortförespråkare har kört med åtminstone så länge jag kan minnas. Den här lögnen är desto farligare som den innehåller en viss sanning. Nu ska jag avslöja den här lögnen. Och sanningen som vidlåder lögnen. Wait for it ...

Wait for it ... Here it comes!

Kvinnan har givetvis rätt till sin kropp. Hon, och endast hon, har valet att ha sex eller inte. Det var sanningen. Lögnen är att sedan kvinnan har valt att ha sex och ett barn har blivit till inne i henne är valet vad som ska ske med detta ny liv fortfarande hennes eftersom det fortfarande handlar om hennes kropp. Det gör det inte.  Om vi hävdar det, som alltså i princip alla abortförespråkare gör, ger vi samtidigt kvinnan rätt att bestämma över en annan kropp och ett annat liv som inte är hennes. Då talar vi för kvinnans rätt att mörda det lilla barnet. Något som nu också Irland har gjort lagligt. I det skedet handlar det som sagt inte längre om kvinnans kropp utan om en ny människa. En ny människa som har samma rätt till sin kropp som kvinnan har. En rätt – i förhållande till det nya livet i henne – som kvinnan avsade sig när hon valde att ha sex. Så enkelt är det. Men igen segrar lögnen. Det är så oerhört sorgligt.

Artikeln på svenska Yle sade en annan oerhört intressant sak som beskriver exakt vad den här frågan handlar om. "Möjligheten till abort har blivit en social norm som stöds av en bred publik. Sverige, Frankrike och Nederländerna hör till de progressivaste länderna i den här frågan, säger Irene Donadio vid International Planned Parenthood Federations europeiska nätverk. (Behöver jag säga att namnet den förening hon representerar, efter de fruktansvärda skandaler organisationen har begått, motsvarar inget mindre än en svordom i mitt medvetande.)

Men smaka på vad hon säger! "Möjligheten till abort har blivit en social norm." "Som stöds av en bred publik."

Hur har det kunnat gå så oerhört galet? Att mord på de mest försvarslösa har blivit en social norm som stöds av en bred publik. Det här, vågar jag påstå, är det enskilda faktum som säger mest om den här världen och den tid vi lever i. Som ett resultat av förljugen propaganda har lögnen har segrat i land efter land, och de som får betala priset för denna lögnens seger är de mest försvarslösa.

Tack och lov står ännu, åtminstone en tid, Sanningens Herre och väntar på oss. På dig och mig som stillatigande accepterar lögnens seger, men framför allt på alla de kvinnor (och även män) som har begått detta fruktansvärda brott mot Livet och mot de små som Sanningens och Livets Herre värnar så högt. Alla de som har detta stora sår i sitt liv behöver få höra att det inte är något fel på dem för att de känner sorg och skuld över det de har gjort. Trots att världen gör allt för att få dem att tro det. Men framför allt behöver dessa människor få höra att Frälsaren ännu står där med sina förlåtande armar utsträckta och bara väntar på att de ska komma och låta sig omslutas av dem. Många låter sig nås och omfamnas, och jag tror att något av det härligaste vi kommer att få se, när vi kommer till Guds himmel, är när dessa små som aldrig fick någon chans att börja leva sitt liv kommer emot sina föräldrar som har blivit tvättade rena från alla sina synder i Lammets blod och välkomnar dem med en öppen famn. Där kommer ingen skuld, inga tårar och ingen död längre att finnas.

Den här bilden gör att jag på något sätt klarar av att uthärda det fruktansvärda som vi, och nu också Irländarna, utsätter de små barnen för. En dag kommer det krokiga att bli rakt igen. Oj vad jag längtar till den dagen!