Rutten frukt

Denna veckas torsdagsdepression kom redan på onsdagen. Förra veckans Kyrkpressen var bra, den innehöll, ovanligt nog, ingen dålig teologi eller snedvridna budskap. Var det kanske för att det inte kom någon KP den veckan? Så KP:s ekonomiska kris kanske inte bara är av ondo...  

Jag läste ledaren i denna veckas nummer, skriven av Maj Wikström, och jag kan inte låta bli att reagera. En sak får hon rätt, faktiskt. Det är att exempel och förebilder är viktiga och får stor betydelse. Därför skulle det vara så oerhört viktigt att de exempel vi ger ute på missionsfältet är goda exempel och att de förebilder vi sänder ut är goda förebilder. Här blir frukten av FMS:s handlande i Thailand – och dåliga förebilders inverkan – väldigt tydliga. Detta även om May Wikström framställer det negativa som något positivt och de ruttna frukter detta arbete nu har lett till som något gott.

Wikström skriver om att Thailands evangelisk-lutherska kyrka har valt att öppna prästämbetet för kvinnor, och här framställs det exempel som FMS:s utsända har gett som avgörande för detta beslut. Vilket det säkert också är.

När man ser på vilken frukt öppnandet av prästämbetet för kvinnor, tvärt emot Guds ords klara bud, har gett överallt där detta beslut har tagits så kan man bara konstatera att det handlar om rutten frukt. Kati Niemeläs forskning i ämnet ("Women clergy as agents for change") har visat att budskapet/teologin förändras just som ett resultat av att ämbetet öppnas för kvinnor.  Och inte till något mera bibeltroget utan i rakt motsatt riktning. Detta då alltså i tillägg till, eller som en direkt följd av, att själva beslutet att öppna prästämbetet för kvinnan innebär ett öppet trots mot det Gud säger i sitt ord.

Den totala jämställdheten mellan könen som förespråkarna för kvinnans "rätt" att verka som präst gärna och ofta faller tillbaka på är ingen biblisk doktrin. Tvärtom, faktiskt. Det är en doktrin som kommer från världen. När vi läser Bibeln så ser vi att män och kvinnor har olika uppgifter. Herde- och förkunnelseuppgiften hör till exempel till mannens uppgifter. Det är Guds vilja att det ska vara på det sättet, helt enkelt. Det vi har gjort när vi har öppnat prästämbetet för kvinnan är att vi har tagit en doktrin från världen och ersatt den bibliska sanningen med denna världens doktrin. Vi har offrat lydnaden mot Guds bud, och som en följd av detta kyrkans lära, på jämställdhetens altare - ett altare som uttryckligen världen har ställt upp. Ett sådant offer kan aldrig ge god frukt. Tvärtom ger ett sådant offer rutten frukt. Vilket vi ser klart och tydligt också i vår kyrka.

Att May Wikström och Kyrkpressen hyllar detta och kallar den ruttna frukten för god säger mycket om både May Wikström och om Kyrkpressen.

Det är oerhört tråkigt när ett gott arv, som Kyrkpressen onekligen är, förslösas på det sätt som har gjorts här. Jag måste säga att jag ser fram emot sommaren när åtminstone varannan vecka kommer att vara befriad från detta elände. Men denna veckas nummer innehöll faktiskt också en mycket god nyhet: Vasa svenska församling säger, av ekonomiska orsaker, upp sin prenumeration på Kyrkpressen. Om andra församlingar följer detta goda exempel kanske vi kan se fram emot KP-fria veckor under hösten också? Eller kanske vi kan se fram emot något ännu bättre?